Modo Hockey

Onsdag, fredag och söndag-morgnarna innebär en rejäl nervpärs här i Singapore. Tidsskillnaden gör att det tyvärr inte är möjligt att se elitseriehockey varför man istället får surfa in på sportbladet.se det första man gör när man vaknar. Alltför ofta den senaste tiden har det endast varit stora besvikelser. Rubriker som "KRISLAGET", "Modo föll igen.." avlöper varandra och jag har till och med slutat kolla video-highlights efter matcherna. Det smärtar att se Modos förfall. Tabelläget är uselt och det ser inte ut att finnas någon vändning. Ska Modo spela kvalserien i vår? Denna tanke har aldrig ens funnits i mitt huvud tidigare. Det känns så absurt och så fel, så fruktansvärt fel.

Drömmer mig tillbaka till den underbara våren 2007 då allt gick vår väg och vi vann vårt efterlängtade och välförtjänta SM-guld. Som jag hade väntat. Jag var med 1994 när Foppa dominerade slutspelet som ingen någonsin gjort tidigare eller någonsin kommer att göra. Jag var med 1999 när vi slog nytt poängrekord i grundserien. Jag var med och såg Modo återigen förlora finalerna år 2000 och 2002. Och sen kom den där underbara lördagskvällen, 14 april 2007.

Vad hände sedan? Det skulle bli början på en ny era. En era där Modo var ett topplag att räkna med, en kraft för oss som älskar riktig hockey, fri från dyra tjecker på artistkontrakt med monsterlöner. En nagel i ögat på de vidriga ihopköpta lagen (Linköping). Just nu känns det bara så avlägset. Fick nedanstående klipp skickat till mig här om dagen, det känns som från en annan tid, i ett annat liv.