En pinsam situation.

Satt på föreläsning i morse i min kurs Digital Design. Föreläsaren är en mycket korrekt indisk herre vid namn S. Ranganath. Han är inte otrevlig eller osympatisk men ni vet, den där typen av person som aldrig har haft fel i hela sitt liv. Anyway, i slutet av föreläsningen skulle någon komma in och informera om något. Detta är vardagsmat för Linköpingsstudenten, det finns ett oändligt antal föreningar/utskott/grupper på I och det är alltid någon förening/utskott/grupp som vill komma med ett announcement i slutet av varje föreläsning. Detta fenomen respekteras så tillvida att man sitter tyst och väntar på att de ska ha framfört sitt budskap och sedan reser man sig upp. Så icke här i Singapore.

Direkt när professor Ranganath sade att föreläsningen var slut men att vi skulle sitta kvar och vänta så reste sig nästan alla upp och gick. Alla förutom den stackars Linköpingsstudenten som artigt satt kvar på sin plats. Det hela var mycket pinsamt för alla inblandade. Tjejen och killen som skulle presentera NUS utbytesprogram eller vad det nu var fumlade med Powerpointen och efter ett tag hade alla lämnat salen förutom jag. Presentationen var det inget fel på, förutom att det inte alls var riktat till mig och att jag var den enda åhöraren kvar bland de 200 studenter som borde varit där. Jag ville helst sjunka igenom jorden och lovade mig själv att inte vara så förbannat svensk nästa gång och istället gå när alla andra går.