Update

Jag vet inte riktigt varför uppdateringarna inte har blivit av under de dryga två veckor sedan sist. Mycket beror på att jag har haft väldigt mycket att göra i skolan. På NUS fungerar det så att alla kurser är lika långa och sträcker sig över en termin. Alla kurser är dessutom ganska lika varandra i upplägg, till exempel har nästan alla midterms ungefär samtidigt i terminen, samt ett eller flera grupparbeten och en sluttenta. Det finns såklart både bra och dåliga saker med att ha ett sådant system men en uppenbar nackdel är att det är svårt att fokusera på kurserna. I Linkan läser vi aldrig mer än 3 kurser parallellt, vilket jag kan känna är gränsen för vad man kan läsa samtidigt och kunna hålla fokus i alla kurser. En annan nackdel är att arbetsbördan blir lite skevt fördelad. När det är lugnt i en kurs så är det lugnt i alla kurser och då har man nästan ingenting att göra. När grupparbeten börjar närma sig deadline i 5 kurser samtidigt blir det helt plötsligt väldigt mycket att göra. Lite i denna situation har jag hamnat i under de senaste veckorna.

Vad har då hänt sedan sist?

The trip of three generations...

Under en vecka i Mars så åkte jag, Pappa, Håkan och Farfar till Thailand för att roa oss. Motiven med att åka på grabbresa till Thailand brukar ju ofta vara lite skumma men i detta fall fanns inga konstigheter inblandat. Grunden var att Pappa och Farfar hade bokat en resa ner under en vecka, varpå jag och Håkan som praktiskt taget bor nästgårds anslöt oss. För mig passade det utmärkt. På NUS har vi en gång varje termin något som heter E-learning Week. Detta koncept går ut på att man kör all undervisning från nätet under en vecka. För samtliga utbytesstudenter betyder detta ytterligare en ledig vecka att resa på.

Teknik 2010. Två laptops och en iPhone. Farfar var iaf nöjd som via SR:s hemsida kunde streama P1 till poolen i Thailand.

Birthday...
Det dumma med att fylla år en söndag är att det inte finns något riktigt bra sätt att fira det. Fyller man år fredag eller lördag (eller onsdag eller torsdag för den delen) kan man ha en rejäl födelsedagsfest på kvällen. Fyller man år på söndag vill man gärna undvika att vara bakis hela sin födelsedag vilket gör att man inte kan ta födelsedagsfesten på lördag kväll, och sedan fira efter tolvslaget. Jag löste detta genom att fira med födelsedagsbrunch på P.S Café i Dempsey Hill.

Om jag hade haft rejält med pengar så skulle jag förmodligen äta brunch där varje söndag. Jag åt en riktigt god Steak Sandwich (underbart koncept) och en Oreo Milkshake. På bilden ovan kan ni se den underbara skapelsen, milkshaken alltså.

                                                                
                                                Sammantaget en mycket bra födelsedagsbrunch!
Next up, Oslo...
Då man varit utbytesstudent i Singapore under 8 månders tid har man gjort sin fair share av resor. Det är svårt att hitta något riktigt exotiskt som lockar. Paradisö i Malayisa/Thailand? Blir alltid lite långtråkigt.  Djungeltrekking på borneo? Känns lite gammalt. Hong Kong/Macau och festa i någon skybar och bränna pengar på casino? Redan gjort. Oslo då? Ja varför inte, tänkte jag och bokade en tur och retur resa över en veckas tid. Anledningen till att jag sätter mig på ett plan till andra sidan jorden är givetvis att jag ska hälsa på Pernille och hennes familj under en vecka. Jag förväntar mig, förutom att det blir mycket trevligt, att jag kommer att få en smärre chock av kylan. Under 8 månader i varmt klimat så har jag förmodligen anpassat mig en hel del till värmen. Jag fryser numera så fort jag har råkat ställa AC:n på 25 grader istället för 27. Om jag överlever detta så utlovar jag en uppdatering så fort jag kommer tillbaka till Singapore (6 April)!

Hushållsnära tjänster, Singapore style

Blev väckt tidigt i morse av att vår maid kom förbi och skulle städa. Vår maid, en kinesisk medelålders dam kan ett ord engelska, "hello" med vilket hon hälsar på oss när hon kommer. Instruktionerna om städning görs genom att peka och ibland har vi regelrätta ordväxlingar, där vi får prata på engelska, och hon svarar på kinesiska vilket fungerar ypperligt, trots att vi inte kan varandras språk. Hon gör ett helt fantastiskt jobb och ägnar cirka fyra timmar på att städa hela lägenheten, diska kvarvarande disk och ta en rejäl genomgång av köket. För detta betalar vi 10 dollar i timmen, cirka 50 kronor/timme, utan RUT-avdrag.

Detta kan tyckas lite tragiskt, men samtidigt är det verkligheten i Singapore. Det finns knappt en Singaporean som jobbar på en byggarbetsplats, alla är inhyrda från Bangladesh, Indien eller motsvarande. För maids ser det lite annorlunda ut, där kommer de huvudsakligen från Filippinerna, Kina eller andra fattiga länder. Alla jobb som är för skitiga för Singaporeaner tar man hit gästarbetare för. Jag kan tycka att detta är helt okej så länge man behandlar alla på ett vettigt och humant sätt. Utlänningar får komma hit och jobba till en lön som är för låg för en Singaporean men betydligt högre än i hemlandet. Tyvärr är världen inte perfekt och jag antar att många blir utnyttjade och lurade samt tvingas bo under levnadsstandarder som inte är okej ens i Asien.

 I en annan del av världen kan man läsa i tidningarna om debatten kring hushållsnära tjänster. I ärlighetens namn har jag svårt att tycka synd om Ingrid, 48 som tjänar 17 000 kronor i månaden på att städa pensionärers lägenheter.

Same old ladies night

Med en bakfylla av bibliska mått sitter jag och försöker sammanfatta vad som faktiskt hände igår. I linje med onsdagstraditionen här i Singapore blev det en sväng på ladies night igår. Efter en sväng förbi Dbl 0 tog vi oss vidare till Attica där en något surrealistisk scen utspelade sig. En vanlig ladies night brukar följa ett bestämt mönster. Man går ut på dbl0/supperclub/attica, dricker sig full på billig öl medan tjejerna dricker gratis, går och käkar på mcdonalds/kebab/pizza för att sedan ta en taxi hem och må dåligt hela nästa dag. Payoffen på dessa onsdagsutgångar är vanligtvis väldigt låg och ofta går man ut för att man förväntas göra det istället för att man faktiskt vill göra det. I alla fall;

Jag möter upp de övriga festdeltagarna på Attica och någon av de säger att Kevin Spacey befinner sig i lokalen. Jag, som fortfarande kan få gåshud över att se Peter Forsberg på hans egen golfbana hemma i Övik blev givetvis helt till mig och efter närmare efterforskningar visar det sig att Kevin sitter i VIP-avdelningen, tillsammans med några andra utbytesstudenter från vårt gäng. Max, som hade fått en VIP-stämpel redan får in mig genom den numera legendariska "He is a fucking friend of Kevin Spacey, man". Det visar sig att Kevin befinner sig i Singapore för att sätta upp någon shakespearpjäs och därför bestämt sig för att fira onsdagen med en liten utgång på Attica. Efter att jag skakat hand med honom sitter vi i soffan och snackar lite och dricker svindyr Dom Perignon. Man kan säga att jag omdefinerade begreppet starstruck. Under den dryga timme vi satt tillsammans kom ingenting vettigt ur min gapande mun. Jag hade enorma svårigheter att tänka klart och just där och då kändes det som att this is it, detta är det största du någonsin kommer få uppleva Anton. 

Efter Attica drog vi vidare till Living Room på Marriott Hotel, en klubb som dubblar som bordell för filipinska flickor under nattens senare timmar. Observera att vi i detta fall betyder, vårt gäng och Kevin Spacey med entourage. Någonstans i detta tappar vi Kevin, med ett löfte om att vi ska gå och se hans teater när föreställningarna börjar. Och jag som inte hade tänkt gå ut ens en gång.