Pluggmåndag i Singapore

Gårdagen gick i effektivitetens tecken. Uppstigning före gryningen för att ta sig till skolan med första bussen, halv 8. Morgonrutinen brukar vara, upp och duscha för att sedan ta sig till skolan och äta frukost. Något jag saknar med Sverige är en riktig frukost. Problemet här är att det knappt finns någon vettig yoghurt, de flesta är helt sjukt sötade. Dessutom finns inte heller mörkt bröd på en vanlig supermarket. Jag har egentligen inget problem med ljust bröd men det bröd som finns här är nästan löjligt vitt. En annan jobbig sak är att om man äter frukost hemma måste man diska och ta bort alla rester direkt, annars har man en mindre myrstack i den urdruckna yoghurtförpackningen. Jag skämtar inte, det kan ha gått veckor sen man såg en myra sist men lämnar man mat framme har man inom 2 timmar en mindre koloni runt maten.

Hur äter man frukost då? Jag brukar växla mellan några olika alternativ. Det vanligaste är att man äter roti prata med ägg i. Detta är en sorts indiskt bröd som steks i olja, helt sanslöst flottigt egentligen men väldigt gott och mättande. Denna intas antingen vid roti prata-ståndet strax utanför vår lägenhet om man har tid, eller i skolan på engineeringen food courten. Pratan brukar intas med en kaffe, en svensk skulle kanske inte kalla den sötsliskiga blandningen för kaffe men man vänjer sig. Höjdpunkten på frukosten är att ta en färskpressad mangojuice som är helt sanslöst god. Damen som säljer dessa känner alltid igen mig och jag behöver därför inte längre säga vad jag vill ha, default ordern är en mangojuice.

Ett problem om man kommer till skolan tidigt är att mitt favoritstudierum i Yusof Ishak House öppnar klockan 9. Därför måste man sitta utanför utan aircon den första timmen vilket kanske inte låter så jobbigt. Problemet är att promenaden från busshållplatsen på ca 200 meter med en tung väska över axeln framkallar en hel del obehag i form av kroppsvärme, vilket gör att den första tiden utan aircon ofta blir en ren misär. En gång i tiden närde jag en dröm om att jag skulle anpassa mig till värmen här nere, det har fortfarande inte hänt och jag tror faktiskt aldrig att det kommer hända.

Här tillbringar jag en stor del av min skoltid.

Åter till gårdagen. Efter att ha genomlidit den första tiden utan aircondition och en halvtimme med aircon i studierummet så var det dags för ett gympass på morgonen. I likhet med allt annat här i Singapore öppnar gymmet sent, kl 10. Gymmet på NUS är ganska bra och har aircondition, vilket nästan är en förutsättning för fysisk aktivitet i det här landet. Problemet inträffar när man ska duscha och byta om, vilket görs i ett omklädningsrum med bara fläktar. Eftersvett är bara förnamnet och man gör bäst i att så snabbt som möjligt ta sig till ett utrymme med aircon för att kyla ner sig.

Dagen förflöt sedan utan några särskilt intressanta händelser. En pluggdag här så pluggar man, äter, spelar biljard, inte nödvändigtvis i den ordningen.

 

Student loungen, här inne spelas det en hel del biljard om dagarna. 

Vid halv 11 på kvällen åker jag och Kristoffer ner till Sami, som bor på campus i Temasek Hall, en typ av studentboende där det nästan bara bor inhemska studenter. Sami har tidigare under kvällen upplyst om att det finns ett café som serverar underbara BBQ Chicken Wings på Sheares Hall, som ligger i närheten av Temasek. Caféet öppnar halv 11 och stänger vid 2 på natten. Varje dag. Nämnde jag att pluggvanorna är lite senare här nere än i Sverige? Hungriga och förväntansfulla beger vi oss dit för att upptäcka att alla BBQ Chicken Wings är slut. Det finns en stor låda kvar men den är reserverad. Besvikelsen är total, tydligen ska man reservera BBQ Chicken Wings på måndagar genom att skicka ett sms till cafeét, snacka om populärt nattmål. Vi nöjer oss med att beställa någon form av kyckling i någon pitabrödsliknande anrättning och några chicken nuggets vilket var gott men det var inga BBQ Chicken Wings.

Här är jag så besviken att jag inte kan hålla mobilkameran fokuserad. 

Det kan tyckas sjukt att det finns matställen som har öppet till 2 på natten varje dag men uppenbarligen finns det ett underlag för det. När vi sitter där vid midnatt är det en gigantisk kö och matsalen är nästan full. Och i Linköping tyckte man att det var skönt när Pressbyrån öppnade för något år sedan och hade öppet ända till klockan 9 på vardagskvällarna.