Blir skjutsad till skolan av Håkan och sätter mig sedan för att skriva klart labbrapporten som ska vara inne klockan 12 efter måndagens labb i kursen Signals. Alla ni som läser till Civilingenjör vet hur tråkigt det är att skriva rapporter. Det skulle mycket väl kunna vara det tråkigaste moment man gör under hela sin studietid. Denna rapport är verkligen en rapport från helvetet främst på grund av två saker. Labben är dålig och instruktionerna är lite otydliga samt att jag totalt har nonchalerat denna tråkiga kurs till förmån för de andra tre.
Efter denna prövning förtjänar man en riktigt god lunch. God lunch på NUS förknippas ofta med Techno Edge, canteenen på Engineering-fakulteten. Jag äter en underbar japansk cream pasta med teriyaki-lax och friterad kyckling. Krämig pasta skulle för övrigt kunna vara den ultimata prövningen i konsten att äta med pinnar. Nudelsoppor har jag sedan länge bemästrat men jag besitter tyvärr inte den tekniska färdigheten att äta hal såsig pasta med pinnar. Det är nog svårt med kniv och gaffel.
Eftermiddagen bjuder på ett pass på gymmet, då detta är den enda tiden det är behagligt att träna där. Efter 5 fram till stängningsdags är det helt proppfullt. Jag har egentligen inget emot att träna mitt på dagen förutom att det är ett effektivt sätt att förstöra 2 timmars pluggtid.
Efter gymmet ilar jag iväg till Sciencefakulteten för att gå på en lektion i min kurs Financial Mathematics. Campus är väldigt stort vilket innebär att man tar bussar överallt, något som alltför ofta blir en ren misär med överfulla bussar, 2 minuters stopp vid varje hållplats för att släppa av och släppa på 20 nya etc.
Min humanistiska människosyn gör att jag brukar ha överseende med folks brister. Till exempel brukar jag försöka se det bästa hos alla lärare och det är ganska sällan jag öppet klagar på en lärare. Här tvingas jag dock göra ett undantag. Vår lärare/handledare på dessa lektionstillfällen är fruktansvärt dålig. Han har en fruktansvärt monoton röst och en utstrålning som inte duger för att öppna en skjutdörr i en affär. Vid lektionstillfället går han igenom alla uppgifter en i taget, helt utan kommunikation med sin publik. Eftersom att han är någon äldre student/doktorand kanske man får ha överseende med att pedagogiken inte är på sin plats men detta är så skrämmande dåligt.
Fullkomligt utmattad av hur dålig lektionen var äter jag lunch/mellanmål och sätter mig sedan för att plugga i mitt älskade study room på Yusof Ishak House. Jag har sedan ett par veckor tillbaka en favorithörna där jag, Magnus och Kristoffer alltid sitter.
Vid 7-tiden på kvällen känner jag att det är dags att kasta in handduken. Den dåliga lektionen på eftermiddagen tog udden av mig så till den grad att resten av dagen främst spenderades på facebook och diverse tidningar/bloggar etc.
Min flytt till Bukit Timah innebär att det är lite svårare att ta sig hem på kvällarna. Till Commonwealth tar man sig smidigt med en gratis shuttle bus och är man fler än en tar man annars en taxi om bussarna inte går. Under "peak hour" har jag svårt att motivera en ensam taxiresa till Bukit Timah och hoppar därför på den första bussen som ska ta mig till Holland Village för ett bussbyte.
Passar på att äta middag i Holland V med supertrevliga Pernille, en norsk tjej som möjligvis har figurerat tidigare i bloggen.
Efter middagen är jag så mätt och belåten att jag bestämmer mig för att ta en taxi hem. "Det är ändå så nära", "du är värd det", "det är ändå så billigt" ekar rösterna i mitt huvud. Taxichauffören, en äldre kinesisk herre är en usel bilförare. Detta gäller inte bara honom, Singapore är kanske det enda landet i världen där taxichaufförerna kör bil sämre än snittbefolkningen. Det finns nästan 100 000 personer med taxilicenser i Singapore och ca 25 000 taxis. Detta innebär att cirka 2 % (!) av befolkningen har en taxilicens.
I alla fall, man brukar aldrig bry sig om taxichaufförernas usla bilkörning om de kör en rätt. Jag sitter och halvsover och märker först inte att den här gubben kör helt fel i en korsning. Jag påpekar misstaget senare och han tvingas vända efter en ganska lång sträcka på Bukit Timah Road, en stor väg som går genom Singapore. Han skäms som en hund och under hela färden tillbaka sitter han och skruvar på sig. Jag tycker lite synd om honom och känner skuld för att jag inte sa åt honom i korsningen där han körde fel. När vi kommer fram står taxametern på 7 dollar men han vill bara ta 5 dollar. Jag insistera och skämtar lite med honom "Uncle, you got a family to provide for, I'm just gonna spend it on beer and ladies anyway". Detta till trots vill han inte ha mina extra 2 dollar. Fair enough.
Vad ska man med pool(er) till om inte för att ta ett härligt litet kvällsdopp tänker jag och tar på mig badbyxorna och tar ett litet kvällsdopp. The Shelford är vackert som en dröm på kvällen med all belysning:
The Shelford by night
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar