Jul i Singapore del 2

Julbord Singaporestyle

På Julaftonskvällen dukades julbordet upp hemma på Shelford Road. Ett helt klanderfritt julbord skulle det visa sig. Julskinka, Janssons frestelse, köttbullar, nubbe.. you name it. Alla vitala ingredienser fanns för ett lyckat julbord. Även Kalle Anka visades på TV:n, det fattades bara snö och en temperaturminskning med ca 40-50 grader för att det skulle kännas som hemma i Sverige. 

 

Självklart hade vi en egen tomte. 

Ikväll besökte vi Tanglin Mall i början av Orchard Road där det enligt traditionen utlovades snö. 

 

Snöstorm i Singapore

Snö eller bara skum?

Anna var något skeptisk till spektaklet.

 

Inte ens med tomtedräkt på tyckte hon att det var något märkvärdigt. Alla andra tyckte dock att det var kul.

Singaporeanerna var minst sagt uppspelta.

 

 

Julbelysning på Orchard Road. Nämnde jag att juldekorationerna var lite bättre än hemma i Sverige?

Imorgon, den 27:e december, åker jag till Vietnam för att möta upp familjen som kommer dit. Planen är att vi ska vara i Vung Tao i Vietnam i några dagar för att sedan åka vidare till Saigon. Därefter kommer vi att åka till Thailand i ca en vecka bestående av ett par dagar i Bangkok och sista delen i Pattaya. Jag återvänder till Singapore den 9:e Januari, skolan börjar igen den 11:e. Blogguppdateringarna kommer troligtvis bli knappa och läsarkretsen får hålla ut ända till Januari för att få reseberättelserna från Thailand, Vietnam och Filipinerna. Jag hade hoppats på att hinna göra detta i dagarna men det har helt enkelt inte blivit av.

God fortsättning och ett gott nytt år!

God jul önskar Singapore!

Julgran utanför ION, Orchard

Find out where the child was born on Plaza Singapura...

Julen i Singapore skiljer sig på några punkter från en traditionell jul i Sverige:

Regnigare...Vad jag förstått av Aftonbladet verkar det som att nästan samtliga svenskar i det avlånga landet kan uppleva en vit jul i år. I Singapore är vädret fruktansvärt grått och trist. Spöregn och temperaturen har krypit ned mot råa och kyliga 25 grader noterar jag på min nyinköpta HTC-mobil.

Bättre julpynt... Trots att en försumbar del av befolkningen i Singapore firar jul så liknar juldekorationerna ingenting jag tidigare sett i Sverige. Gigantiska julgranar i och utanför varje mall och hela Orchard Road är pyntat med spektakulära juldekorationer.

Skulle ner på stan igår för att utföra den sista julklappsshoppingen nere vid Orchard. När jag gick vid gångvägen nere vid poolen såg jag en grön, smal men ganska lång pinne ligga längs vägen. När jag närmade mig såg jag att den rörde sig. Någonstans i huvudet malde någon gammal djurbok som sade att gröna smala ormar i tropikerna inte är så trevliga och efter att mitt hjärta stannade för en sekund så återtogs pulsen någonstans vid 200-strecket. Jag backade snabbt undan och tog fram kameran som jag lyckligtvis tagit med mig. Efter att jag fumlat med inställningarna och förbannat mig själv över att jag inte köpte det där 300 mm zoom-objektivet lyckades jag ta några bilder på den förmodat dödligt giftiga varelsen.

 

Zooma in för att se besten närmare

Efter lite googling senare på kvällen insåg jag att det kanske inte var en grön mamba jag hade att göra med utan en helt vanlig trädsnok som dessutom inte alls är giftig. Tyvärr.

Update

Nu var det längesedan jag uppdaterade bloggen märker jag. Detta beror på två saker, jag hade enormt mycket att göra i skolan de sista dagarna i tenta-p och att jag är ute och reser i Asien.

Vad har då hänt sedan sist?


Final exams....De sista dagarna i Singapore erbjöd inget njutbart överhuvudtaget. Två tentor på två dagar skulle avklaras, 1 respektive 2 december vilket innebar en hel del långa dagar i skolan. Hur gick det då? Ganska bra respektive katastrofdåligt. Jag tror aldrig jag skrivit en tenta så dåligt som jag gjorde den 2 december. Detta var den ökända Signals-kursen som legat som ett mörkt moln över ett i annat relativt molnfritt skol-Singapore hela terminen. Efter att ha bläddrat igenom gamla tentor och gjort uppgifterna var jag ganska säker på min sak och trodde att jag med råge kunde leverera ett "pass". Tentan innehöll 6 uppgifter varav man bara behövde svara på 4. Jag började leta efter de lätta uppgifterna men till min stora förskräckelse fanns bara bänk kvar när jag bläddrat igenom alla 6 uppgifter och funnit att alla var enormt svåra. Bara ett mirakel kan rädda mig på den kursen nu.


Wonderful Phi Phi Island...Inget rensar hjärnan lika bra som en Thailands-semester, tänkte jag och satte mig på planet till Phuket på onsdagsmorgonen. Destinationen var Phi Phi Island och resesällskapet bestod av Pernille (Ja, jag är numera off the market). Vi hade en helt underbar tid i fem dagar med mycket sol, bad, båtturer, underbart god mat och allmänt härligt tillsammans. Igår satte sig Pernille på ett plan tillbaka till Oslo och jag själv drog vidare till Vietnam och Saigon, dit jag anlände igår.


Good morning Vietnam...Eftersom att jag sett de flesta turistattraktioner i Saigon så tar jag det mest lugnt och väntar ut att få åka till Filipinerna imorgon. Jag är här med Magnus och Anton och på Filipinerna kommer vi att möta upp Kristoffer och Emil. Vi får se vad Filipinerna har att erbjuda, förhoppningen är att ta ett dykcert, dricka en hel del billig San Miguel och bättra på solbrännan.

Detta reseaccount är kanske lite knapphändigt men detta beror främst på att jag inte har tillgång till alla bilder. Länge uppdatering om själva resorna kommer dagarna före jul då jag kommer tillbaka till Singapore igen.

Rain in the little red dot

November månad är väl troligtvis den absolut sämsta månaden i Sverige. Regnigt, grått, trist, mörkt och kallt. I Singapore har det också varit ganska regnigt de senaste veckorna. Regn är egentligen inget ovanligt i Singapore, men oftast i form av korta snabba skurar som snabbt torkar upp. Den senaste tiden har det funnits dagar när det har varit det gråa trista regnvädret som finns i Sverige. Alla avledningskanaler här nere är dimensionerade för rejäla regnfall, oftast ser det bara löjligt ut med gigantiska diken som är helt torra men när det regnar förstår man varför de byggdes. En dag kom det så mycket på väldigt kort tid att delar av vägarna i Bukit Timah var översvämmade.Det såg ut ungefär så här på vissa gator:

Skönast var ändå mannen i Bukit Timah som fick sin Ferrari 430 förstörd när den blev dränkt i ett parkeringsgarage. En sådan bil kostar rätt mycket i Sverige men här kostar den betydligt mer, ungefär 5 miljoner kronor. Hans kommentar: 'It seemed that there was nothing I could do, so I didn't rush home. Besides, it is the company car, so I checked with the finance department and found that it is comprehensively insured.'

 

Reading week

 

Bloggfrekvensen har gått stadigt neråt den sista tiden. Däremot kan jag tycka att det är ett orimligt krav att man ska leverera något intressant varje dag. Självcensuren är lite väl stor och jag tror inte att någon heller vill läsa om mitt senaste kvällspass i skolan. De mest populära bloggarna karakteriseras ju dock av att gallringen är helt obefintlig. Blondinbella hade ju inte varit så stor om hon inte postade meningslösa blogginlägg om vem hon fikade med i eftermiddags. Eftersom att jag inte har några ambitioner på att bli rikskändis på mitt bloggande så väljer jag att fortsätta sålla och istället skriva lite längre och förhoppningsvis mer meningsfulla texter. Det blir bäst så. Både för er och för mig. 
 
Så fort tiden går, brukar man ju säga hela tiden och bekymra sig och jämra sig över dagarnas flyktighet. Men när jag tänker efter känner jag inte alls så. Det känns som att jag varit i Singapore betydligt längre än de tre och en halv månader jag varit här och det känns som att jag har läst samma kurser i en evighet. Nu är dock denna skoltermin äntligen slut och tentaveckorna har tagit vid. Man har ju haft sin fair share av tentaperioder i sina dagar och den extrema stressen inför de allra första tentaperioderna har gått över i någon form av mättnadskänsla. Upplägget i tenta-p är väl ganska snarlikt det i Linköping men det finns även skillnader:

- 4 tentor på strax över en vecka. Ingen större skillnad alltså förutom att kurserna är dubbelt så långa som i Sverige, en hel termin istället för en halv.
- Man sätter en helt annan fokus på tidspress här. Det är en del av själva examinationen att kunna lösa uppgifterna extremt snabbt. De flesta tentor är bara 2 timmar långa och nästan alla quiz/midterms vi haft tidigare under terminen har varit extremt stressiga. I Linkan är tentorna i regel 5 timmar och det är väldigt sällan man känner att det var tiden det föll på.
- Standardtentan här svarar för ungefär 60 % av det totala betyget. De resterande 40 % har man redan jobbat in under kursens gång. Av vad jag förstått ska det vara väldigt lätt att klara tentorna men väldigt svårt att få bra betyg.

En annan observation jag gjort är att detta förmodligen är min sämsta termin rent skolmässigt. Aldrig förr har jag lagt så lite tid på skolan och levererat såna medelmåttiga resultat som jag gjort denna termin. Det är ganska knäckande på grund av två saker. Man producerar så extremt lite och känner sig väldigt ineffektiv. Resultaten blir ganska mediokra och detta är ganska knäckande om man hela tiden legat i topp tidigare. Att jag inte har pluggat tillräckligt beror självklart på omställningen hit, samt att jag har unnat mig själv betydligt fler saker än en normal termin i Linköping. Det har blivit väldigt mycket festande och en del resande som har satt sina spår i kolumnen för antal nedlagda timmar i skolan. En annan orsak är att jag läser ganska tråkiga och jobbiga kurser. Till exempel denna:

My idea of hell. EE2009 Signals

Denna kurs handlar kort och gott om signaler och allt som hör till. Om inte innehållet känns kittlande nog så kan jag berätta lite om kursen: Föreläsaren är en karismatisk äldre kinesisk herre som har en något intensiv föreläsningsstil som bara blir tröttsam i längden. Nästan varje mening avslutas med att han skriker "correct lah?" till publiken. Relativt många föreläsningar har fått stryka på foten till förmån för annat. Dessutom har kursen innehållit två jobbiga labbar med tillhörande rapporter som ska vara inne 24 timmar efter. Att labba här är inte riktigt som i Sverige. I Linkan känns det okej att fråga om hjälp eller skämta lite med sin handledare. I Signals-kursen har vi haft labbhandledare som får Jimmie Åkesson att framstå som vidsynt och sympatisk. Kursboken, skriven av föreläsaren själv är inget under av pedagogik heller, man får ofta sitta och googla/wikipedia specialsaker som knappt tas upp i boken.

(En förlorad) Lördagskväll i Singapore

Var på bio igår och såg den nya hypade katastroffilmen 2012. Jag vet inte om den haft premiär i Sverige än men jag vill härmed starkt avråda hela min läsarkrets från att se den. Filmen var helt usel rakt igenom och jag har nog aldrig gått ifrån en film och känt en sån tomhet som jag kände igår. Oftast brukar ju dåliga filmer i alla fall innehålla några bra element. Någon skön karaktär eller bra specialeffekter eller vad som helst. 2012 hade inget av det. Specialeffekterna var värdelösa, storyn var för tunn, dialogen för platt, karaktärerna för dåliga, skådespelarinsatserna under all kritik etc etc. Filmen bokstavligen stal en lördagskväll av mig som jag aldrig kommer att få tillbaka.

Efter denna chockvåg av ren uselhet kändes det helt rätt att gå ut på någon bar och dränka sina sorger med en öl i Holland Village. Eftersom att vi var nere i Suntec City där det är APEC-kongress just nu var det ganska krångligt att ta sig därifrån på något vettigt sätt. Taxichauffören kör därför en ganska lång omväg genom hela stan vilket jag ifrågasätter artigt men bestämt. Hans kommentar är helt oslagbar:
"Trust me, I have been driving this cab for 11 years and I got better stuff to do a saturday night than driving you guys around on extra trips".
Fair enough. Efter detta var jag helt tyst.

Nästa chock kom när vi anlände till Holland V. Vår favoritbar turnstyles hade stängt redan vid ett-tiden. Turnstyles är en ganska liten sportbar som ligger gömd i en avkrok av Holland Village. Detta har blivit något av en institution i våra liv främst på grund av två saker.
- De har ett biljardbord.
- De har en svensk (!) bartender som är mycket trevlig.
Första gången vi var där så blev jag ytterst förvånad över att en vit människa jobbade i ett service-yrke i Singapore. Inte för att det är något fel med det men jag har bara aldrig sett det tidigare. Ljudligt uppmärksammade jag mitt övriga sällskap på detta faktum och det blev något pinsamt när hon sedan vände sig om och sa "Svenskar!".

Hur kvällen slutade? På en food court alldeles intill med en öl och lite indisk mat. En ganska medioker avslutning på en högst medioker lördagskväll.

Storfrämmande i Singapore

Ingen jag känner personligen men väl en annan prominent herre landade i Singapore igår. Mr Obama är ute på sin första Asien-turné och gör ett stopp i Singapore. Det är APEC-kongress (Asia Pacific Ecomonic Cooperation) i dagarna i Singapore och det innebär ganska mycket pådrag nere i stan. I närheten av Commonwealth ligger någon form av military storage där det sedan en tid tillbaka har stått ett gigantiskt antal svarta och vita BMW:s, inköpta för att köra alla APEC-delegater fram och tillbaka genom stan.

Det känns som att behovet att visa upp sig är betydligt större i Singapore än till exempel när EU-topparna var i Stockholm i somras. Här dekorerar man hela staden med en massa "Singapore welcomes you"-banderoller och liknande. När det var IMF-möte här för några år sedan slog man på stora trumman och planterade en massa växter i staden, fräschade upp och tvättade fasader etc. Som att detta inte var nog asfalterade man om alla gator i centrala Singapore (!) så att det skulle se nytt och fräscht ut.

Ett annorlunda julbord

Den här delen av världen som kallas Asien ligger före västvärlden i många avseenden. Ta julen till exempel. Redan i början av oktober kunde man se de första julskyltningarna på VivoCity (Singapores största mall) och för några veckor sedan kom de första julutsmyckningarna på Orchard Road upp. De mest bisarra neonstjärnorna blandas med lysande jultomtar i ett färgsprakande fyrverkeri av galenskap. Detta i ett land som knappt ens firar jul. Nästan alla här är icke-kristna och julafton är en vanlig arbetsdag. Givetvis står anledningen till denna galenskap att finna i kommersen och julhandelns underbara värld. Kapitalismen sträcker sig över alla religionsgränser.

När väl julskyltningen är på plats och julstämningen börjar infinna sig i den 30-gradiga tropiska hettan så återstår väl bara en sak, julbordet. Värd för denna gång stod norska kyrkan och Association of Norwegian Student Abroad. Konceptet gick i korthet ut på följande: middag på norska kyrkan, busstur till ett abonnerat uteställe där det bjöds på freeflow (öppen bar) hela kvällen. När jag köpte biljett förstod jag inte riktigt det ambivalenta konceptet. Äta julbord för att sedan dricka sig full med ett gäng skandinavier? Julbord i Sverige förknippar i alla fall jag med en lugn familjetillställning i glädjen och julens tecken. Möjligtvis slinker en och annan snaps ner men vi pratar på sin höjd en salongsberusning.

Svaret fick jag först några dagar senare av Kristoffer som har bott i Norge i två år och således varit med på ett norskt julbord. Julborden äts med vänner och med jobbet och utvecklar sig till rena fylleslagen. Tänk svensk kräftskiva gånger tio. Varje år kommer tidningarna ut med artiklar om dessa julbord i stil med "Är det ok att ligga med sekretaren på julemiddagen?" etc. Därav konceptet att ha en rejäl fest efter julbordet.

Eftersom att middagen utspelades på norsk/svenska kyrkan var det givetvis inte tal om någon alkohol under själva middagen. Den skulle komma efteråt i stora mängder ändå. Svältfödd på västerländsk mat i allmänhet och nordisk mat i synnerhet var jag rejält laddad för att lassa i mig enorma mängder mat. Det bjöds på sill, lax, korv, pinnekjott (fråga inte) och allsköns olika ting som man normalt förknippar med ett julbord.

Efter julbordet gick turen till Arab Street i Bugis och Blu Jaz Café där den utlovade öppna baren skulle förse våra törstiga strupar med dryck. Ni hör ju själva hur det låter. Ett gäng norrmän och svenskar med det beryktade nordiska förhållningssättet till alkohol som förses med gratis alkohol. Dessutom var entrébiljetten ganska dyr, 50 dollar för tre timmars free flow gör att man gärna jobbar ner snittpriset per drink. Som förväntat blev det en ganska blöt men rolig kväll för de allra flesta, bloggredaktionen inkluderad.

Något om rättssystemet i Singapore

Att Singapore har ett ganska hårt rättssystem har väl inte undgått någon egentligen. Dödsstraff på drogsmuggling, förbjudet att spotta på gatan, tuggummi-förbud etc etc. Visst är det ganska hårt men mycket är också rena fabler. Till exempel ser du ofta folk spotta på gatan, röka offentligt på platser där det egentligen är förbjudet och åker du fast med ett kilo heroin i tullen som någon skämtsam filur stoppat ner i väskan blir du inte dömd till döden, på sin höjd får du sitta av några år i fängelse.

Jag kan ofta känna mig lite delad till om det är bra att ha ett hårt rättssystem eller inte. De första dagarna här nere tyckte jag att det var helt sjukt att man fick böta 2500 kronor om man drack eller åt på tunnelbanan och jag tyckte att reklamfilmerna mot terroristangrepp också var löjligt överdrivna. Nu tycker jag snarare att det är skönt och tryggt varje gång någon vakt vill kolla igenom min väska och jag tycker att det är en fröjd att åka en tunnelbana som är fräsch och ren, oavsett tid på dygnet. Ni som har åkt T-bana i Stockholm en fredagsnatt vet vad jag menar.

Några delar av rättssystem är dock ganska sjuka. Till exempel är kvinnofriden oerhört stark här nere, detta har jag absolut ingenting emot rent principiellt men ibland tar det sig ganska absurda uttryck. I dagens Straits Times kan man läsa följande:


A MANAGING executive was charged in court on Tuesday with molesting a woman at a pedestrian crossing.
Edison Yeong Weng Yew, 32, allegedly pinched the left buttocks of the 30-year-old housewife at the traffic controlled pedestrian crossing between Tampines Mall and Tampines MRT Station on Aug 24 last year.
He is represented by Mr Sunil Sudheesan, who will be making representations.
If convicted, he faces a jail term of up to two years or fine or caning or with any combination of the punishments.
A pre-trial conference will be held on Nov 23.

Jag kan tycka att det är fel att gropa en tjej på ett övergångsställe men jag tycker kanske inte att det är rimligt att få 2 år i fängelse och eller några piskrapp för det. En tysk utbytesstudent från NTU, en annan stor skola i Singapore, var ute på en klubb tidigare under terminen och tafsade då på en lokal tjej på dansgolvet. Jag fördömer givetvis det vidriga i att ens komma på tanken till denna handing men konsekvenserna blev kanske lite väl hårda. Det senaste jag har hört är att killen kan dömas till upp till 2 års fängelse, eventuellt några piskrapp och bli tvungen att betala skadestånd på ca 50 000 kronor till tjejen. Kanske lite väl hårt för att tafsa på en tjej på dansgolvet. Borde inte hela grejen att det skedde på en nattklubb, under påverkan av alkohol vara något av en förmildrande omständighet?

Detta kan vara en rejäl fälla för turister som kommer till Singapore. Dels för att tjejerna här nere ofta är oerhört lättklädda när de går ut och klubbar (ja, det kan uppmuntra en handling av sådan karaktär). Dels för att många kanske tidigare har besökt Go-Go-bars i Thailand och kommer in med någon kolonial inställning att de äger tjejerna här nere. Vilken tur då att detta anslag sitter på varenda herrtoalett på Singapores klubbar för att avskräcka killarna från att göra något dumt:

Moment of pleasure? Lifetime of regret.

En annan nyhet som jag läste i dagens Straits Times handlar om en 23-årig pedofil som utan framgång överklagade sin dom för övergrepp på unga tjejer. Domen? 32 år i fängelse och 24 piskrapp. Några citat från domaren:

"SERIAL sex predators must be jailed for as long as possible to safeguard society, said the Court Of Appeal on Monday when it dismissed Huang Shiyou's appeal against his 32-year jail term."

"The sentence could hardly be considered as 'crushing' since Huang would be in his early 40s when released after remission, said Justice V.K. Rajah, adding: 'There'a school of thought that paedophiles who attack young children should be put away indefinitely.' "

Hårda bud även för en pedofil.

Happy 80th Birthday!

Vill passa på att gratulera en av mina trogna bloggläsare, tillika min älskade farmor Lena ett stort grattis på 80-årsdagen!

Jag önskar självklart att jag varit hemma i helgen för att fira med resten av familjen men jag hoppas att vi ses snart ändå.

Hälsningar från ett varmt (och regnigt) Singapore

Jag och Meo Meo

Bor som sagt själv här i Bukit Timah i ett par veckor med Meo Meo som enda sällskap. Vi är ett riktigt radarpar känner jag. Tyvärr är jag ganska kattallergisk viket i viss mån begränsar våra kvalitetsstunder. Här fångar kamerans självutlösare dock en av våra stunder framför TV:n tillsammans. I övrigt umgås vi inte så mycket. Jag ger honom mat och lämnar altandörren öppen så att han kan gå ut. När jag vaknar på morgonen står han ofta och jamar och vill bli klappad eller borstad vilket jag tyvärr har lite svårt att genomföra. Ska gå till University Health center nån dag och få lite medicin utskrivet så att Meo Meo äntligen kan få den omtanke han förtjänar.

Singapore Open

Har varit lite dålig på att uppdatera bloggen den senaste tiden, detta på grund av olika anledningar och en måttlig dos skrivkramp. Det håller givetvis inte och antingen bloggar man eller så gör man det inte. I alla fall. Veckan och helgen som gått har bjudit på en del intressanta saker.

I lördags åkte jag och Håkan ut till Sentosa och banan Serapong för att kolla på Singapore Open, en stor årlig golftävling här i Singapore. Tävlingen är en del av Europatouren och i startfältet återfanns således flertalet svenskar, samt en hel del världsstjärnor som var specialinbjudna. Phil Mickelson, Ernie Els, Padraig Harrington och andra stora namn gjorde tävlingen ganska stjärnspäckad. Målet var tydligen att få dit Tiger Woods men rykten säger att han ville ha 3,5 MUSD i "apperance fee" för att ens ställa upp. Då är man ganska stor kan man konstatera. 

Serapong är en fin, nyrenoverad bana och den dyraste i Singapore. En spelrätt kostar strax över 1,3 miljoner kronor och jag vill inte veta hur dyr månadskostnaden är. Eftersom det ofta kommer rejäla regnskurar i Singapore ställs det stora krav på dräneringen och alla banor här är löjligt bra dränerade. Serapong har till och med tagit det ett steg längre och grävt ner underjordiska fläktar (!) under greenerna för att torka upp marken när det har regnat.

Några observationer från tävlingen:


Linköpingssonen....När vi kom dit såg jag ett bekant ansikte på första tee. Ansiktet tillhörde Oskar Henningsson, en ung svensk golfare som ofta brukar träna på Linköpings GK. Eftersom att jag ofta brukar äta lunch där ser jag honom titt som tätt på rangen och i restaurangen. Grabben gjorde ganska bra ifrån sig det lilla jag såg honom. Kul, och om några år kanske han kan bli ett etablerat tourproffs. Då kan jag säga till mina barnbarn att jag minsann ätit lunch med honom (bredvid honom) i mina ungdoms dagar.


Jeeeesas christ what a f****ng shot.... När Tiger Woods slog igenom för en tio år sedan hände något med golfspelarna. Från att ha varit ett gäng småfeta kedjerökare så började alla styrketräna och numera är nästan alla yngre spelare riktiga atleter. Så icke den generation golfare innan Tiger. Darren Clarke, en Irländsk PGA tour-spelare slicade ut sitt första utslag rejält mellan två hål. Andraslaget slogs därför ute bland publiken och man kommer ganska nära spelarna då. Jag gick brevid honom till green och han muttrade något i stil med rubriken medan han tände en cigg och såg så härligt ohälsosam ut när han lunkade mot green.

TV-sport... I likhet med F1 är golf givetvis en sport som med fördel följs via en bra TV-produktion. Att se det live är häftigt och visst blir man starstruck när Phil Mickelson går förbi men det går nästan inte att följa själva tävlingen. 

Någonstans mitt i rundan ljuder sirenerna och spelet avbryts. Himlen är oroväckande mörk in mot stan men det regnar inte för tillfället. I Singapore bryr man sig generellt inte om man ser mörka moln någonstans. Om 20 minuter kan det komma ett rejält åskväder lika gärna som det kan bli soligt och 33 grader varmt. Jag måste dock ge lite cred till de metereologer som blåste av spelet. Efter cirka 5 minuter började det duggregna och en timme senare var det fullt skyfall.

När vi var på väg ut stannade vi till vid Tigers (ölmärket, inte golfspelaren) sponsortält för att fukta strupen med en öl. Det är ganska ansträngande att gå runt på en golftävling i flera timmar under en stekande sol. Konceptet för detta tält var på sedvanligt vis; ta hit några av de snyggaste tjejer du kan hitta i Singapore och klä upp de i Tiger-klänningar. Sälj öl och arrangera någon form av minijippo/tävling. Tävlingen gick ut på att om man köpte en öl fick man tre chanser att chippa en boll över en "bunker" och ner i ett litet hål några meter bort. Klarade man detta konsstycke kunde man vinna priser. Håkan var först ut och var påhejad av en crowd av 10 Singaporeaner i bakgrunden. De två första bollarna missades men den tredje gick i till publikens stora förtjusning. Kvar stod då jag med tre försök och en förväntansfull publik. Vad ska man säga? Chipträningen på Veckefjärdens övningsgreener hade uppenbarligen gett resultat. På första försöket satte jag bollen vilket nästan resulterade i att jag fick skriva autografer. Vinsten då? Ett stort Tiger-golfparaply var. Kommer rendera en del cred hemma på Veckefjärdens GC misstänker jag.

Vi passade på att åka ut på Sentosa Cove, en del av Sentosa som huserar ett gäng lyxiga villor. Med lyxiga villor menar jag inte några stora 15-miljonersvillor i Djursholm. Här pratar vi de mest bisarra, osmakliga husskapelser som jag sett. Ett 500 kvm stort hus i nästan bara glas med havsutsikt? Kan bli ditt för futtiga 15 miljoner. Dollar. Ett stort område var under uppbyggnad med en del halvfärdiga hus som det byggdes på. Snacka om kontraster när man ser ett gäng inhyrda Indier jobba för 600 dollar i månaden med att bygga ett hus som kostar lika mycket som en större by i Indien.

Modo Hockey

Onsdag, fredag och söndag-morgnarna innebär en rejäl nervpärs här i Singapore. Tidsskillnaden gör att det tyvärr inte är möjligt att se elitseriehockey varför man istället får surfa in på sportbladet.se det första man gör när man vaknar. Alltför ofta den senaste tiden har det endast varit stora besvikelser. Rubriker som "KRISLAGET", "Modo föll igen.." avlöper varandra och jag har till och med slutat kolla video-highlights efter matcherna. Det smärtar att se Modos förfall. Tabelläget är uselt och det ser inte ut att finnas någon vändning. Ska Modo spela kvalserien i vår? Denna tanke har aldrig ens funnits i mitt huvud tidigare. Det känns så absurt och så fel, så fruktansvärt fel.

Drömmer mig tillbaka till den underbara våren 2007 då allt gick vår väg och vi vann vårt efterlängtade och välförtjänta SM-guld. Som jag hade väntat. Jag var med 1994 när Foppa dominerade slutspelet som ingen någonsin gjort tidigare eller någonsin kommer att göra. Jag var med 1999 när vi slog nytt poängrekord i grundserien. Jag var med och såg Modo återigen förlora finalerna år 2000 och 2002. Och sen kom den där underbara lördagskvällen, 14 april 2007.

Vad hände sedan? Det skulle bli början på en ny era. En era där Modo var ett topplag att räkna med, en kraft för oss som älskar riktig hockey, fri från dyra tjecker på artistkontrakt med monsterlöner. En nagel i ögat på de vidriga ihopköpta lagen (Linköping). Just nu känns det bara så avlägset. Fick nedanstående klipp skickat till mig här om dagen, det känns som från en annan tid, i ett annat liv.

En tisdag i Singapore

Vaknade tidigt av min underbara väckarklocka för att äta frukost hemma. Jag har tidigare nämnt att jag saknat svenska frukostar och nu när jag har flyttat in hos Håkan tar jag varje chans jag kan få att äta en riktigt härlig frukost hemma bestående av yoghurt och flingor med mera. Håkan har en stor uteplats där vi äter frukost och läser dagens Straits Times. Det finns något fridfullt över att äta en bekväm frukost hemma och något sofistikerat med en morgontidning som inte heter Örnsköldsviks Allehanda. Jag låtsas vara intresserad av hur Singaporebörsen stängde och bläddrar snabbt vidare till classified-sektionen där de fullkomligt rear ut medlemskap på golfklubben på Sentosa för 270 000 dollar (1,3MSEK).

Blir skjutsad till skolan av Håkan och sätter mig sedan för att skriva klart labbrapporten som ska vara inne klockan 12 efter måndagens labb i kursen Signals. Alla ni som läser till Civilingenjör vet hur tråkigt det är att skriva rapporter. Det skulle mycket väl kunna vara det tråkigaste moment man gör under hela sin studietid. Denna rapport är verkligen en rapport från helvetet främst på grund av två saker. Labben är dålig och instruktionerna är lite otydliga samt att jag totalt har nonchalerat denna tråkiga kurs till förmån för de andra tre.

Efter denna prövning förtjänar man en riktigt god lunch. God lunch på NUS förknippas ofta med Techno Edge, canteenen på Engineering-fakulteten. Jag äter en underbar japansk cream pasta med teriyaki-lax och friterad kyckling. Krämig pasta skulle för övrigt kunna vara den ultimata prövningen i konsten att äta med pinnar. Nudelsoppor har jag sedan länge bemästrat men jag besitter tyvärr inte den tekniska färdigheten att äta hal såsig pasta med pinnar. Det är nog svårt med kniv och gaffel.

Eftermiddagen bjuder på ett pass på gymmet, då detta är den enda tiden det är behagligt att träna där. Efter 5 fram till stängningsdags är det helt proppfullt. Jag har egentligen inget emot att träna mitt på dagen förutom att det är ett effektivt sätt att förstöra 2 timmars pluggtid. 

Efter gymmet ilar jag iväg till Sciencefakulteten för att gå på en lektion i min kurs Financial Mathematics. Campus är väldigt stort vilket innebär att man tar bussar överallt, något som alltför ofta blir en ren misär med överfulla bussar, 2 minuters stopp vid varje hållplats för att släppa av och släppa på 20 nya etc.

Min humanistiska människosyn gör att jag brukar ha överseende med folks brister. Till exempel brukar jag försöka se det bästa hos alla lärare och det är ganska sällan jag öppet klagar på en lärare. Här tvingas jag dock göra ett undantag. Vår lärare/handledare på dessa lektionstillfällen är fruktansvärt dålig. Han har en fruktansvärt monoton röst och en utstrålning som inte duger för att öppna en skjutdörr i en affär. Vid lektionstillfället går han igenom alla uppgifter en i taget, helt utan kommunikation med sin publik. Eftersom att han är någon äldre student/doktorand kanske man får ha överseende med att pedagogiken inte är på sin plats men detta är så skrämmande dåligt. 

Fullkomligt utmattad av hur dålig lektionen var äter jag lunch/mellanmål och sätter mig sedan för att plugga i mitt älskade study room på Yusof Ishak House. Jag har sedan ett par veckor tillbaka en favorithörna där jag, Magnus och Kristoffer alltid sitter.

Vid 7-tiden på kvällen känner jag att det är dags att kasta in handduken. Den dåliga lektionen på eftermiddagen tog udden av mig så till den grad att resten av dagen främst spenderades på facebook och diverse tidningar/bloggar etc.

Min flytt till Bukit Timah innebär att det är lite svårare att ta sig hem på kvällarna. Till Commonwealth tar man sig smidigt med en gratis shuttle bus och är man fler än en tar man annars en taxi om bussarna inte går. Under "peak hour" har jag svårt att motivera en ensam taxiresa till Bukit Timah och hoppar därför på den första bussen som ska ta mig till Holland Village för ett bussbyte.

Passar på att äta middag i Holland V med supertrevliga Pernille, en norsk tjej som möjligvis har figurerat tidigare i bloggen.

Efter middagen är jag så mätt och belåten att jag bestämmer mig för att ta en taxi hem. "Det är ändå så nära", "du är värd det", "det är ändå så billigt" ekar rösterna i mitt huvud. Taxichauffören, en äldre kinesisk herre är en usel bilförare. Detta gäller inte bara honom, Singapore är kanske det enda landet i världen där taxichaufförerna kör bil sämre än snittbefolkningen. Det finns nästan 100 000 personer med taxilicenser i Singapore och ca 25 000 taxis. Detta innebär att cirka 2 % (!) av befolkningen har en taxilicens.

I alla fall, man brukar aldrig bry sig om taxichaufförernas usla bilkörning om de kör en rätt. Jag sitter och halvsover och märker först inte att den här gubben kör helt fel i en korsning. Jag påpekar misstaget senare och han tvingas vända efter en ganska lång sträcka på Bukit Timah Road, en stor väg som går genom Singapore. Han skäms som en hund och under hela färden tillbaka sitter han och skruvar på sig. Jag tycker lite synd om honom och känner skuld för att jag inte sa åt honom i korsningen där han körde fel. När vi kommer fram står taxametern på 7 dollar men han vill bara ta 5 dollar. Jag insistera och skämtar lite med honom "Uncle, you got a family to provide for, I'm just gonna spend it on beer and ladies anyway". Detta till trots vill han inte ha mina extra 2 dollar. Fair enough.

Vad ska man med pool(er) till om inte för att ta ett härligt litet kvällsdopp tänker jag och tar på mig badbyxorna och tar ett litet kvällsdopp. The Shelford är vackert som en dröm på kvällen med all belysning:

 

 

The Shelford by night 

Goddag yxskaft

Skickade en fråga på forumet i en kurs angående en sak jag akut behövde svar på.

Är nästan lite sugen på att svara: "thanks asshole.."

Från en ungkarlslya till en annan...

Igår lämnade jag mitt älskade Commonwealth Drive för att flytta in hos Håkan på Shelford Road i Bukit Timah. Truc, Håkans fru åkte till Vietnam för att vara där ett tag och Anna med medföljande nanny åkte med. Detta lämnade ett rum ledigt i lägenheten och jag var inte sen att tacka ja på erbjudandet om att bo där i ett par veckor.

Mitt och Kristoffers delade rum i Commonwealth.

Baksidan av vårt hus.

Och framsidan. Inte världens roligaste hus men man vänjer sig.

Jag minns första dagen jag flyttade in på Commonwealth. Spartanskt inrett var bara förnamnet. Första natten såg jag en kackerlacka på toan. Lägenheten var ostädad och jävlig, ingen TV, ingen radio. Ett kylskåp och en kokplatta. Tänkte på hur jag bor hemma i Linkan i min vindslägenhet och undrade hur jag skulle klara av detta. Med tiden så blev det bättre. Efter några dagar började jag känna mig som hemma och efter några veckor började jag gilla mitt hem. Idag har jag nästan bara positivt att säga om Commonwealth. Visst, det är litet, trångt och boendestandarden är torftig men det är väldigt socialt och det ligger oslagbart bra mellan skolan och stan. Anyway, Commonwealth spelar väl kanske inte i samma division som The Shelford, vilket bilderna nedan visar.

Håkans vardagsrum, TV med alla kanaler du kan tänka dig.

Utsikt över poolen

Nice utsikt från gymmet.

Poolen igen.

Kan känna mig lite delad. Visst är det snyggt och trevligt med en rund pool. Helt okej att bada i och så men hur gör man om man vill simma längre sträckor? Ni som har en icke-rektangulär pool känner till problematiken. Ska man simma "längsta sträckan" fram och tillbaka? Ska man simma runt hela poolen längs ytterkanten som ett fån? Och hur vet man hur långt man simmar?

 

Som tur är har Shelford en "lap pool" också där man kan simma längder. 

Jag lever ett ganska bra liv här, det ska sägas. Vaknade idag, såg lite på TV. Gick och åt borta på en food court här nere. Tog ett dopp i poolen. Åkte till golfbanan med Håkan och spelade en 9-håls runda. Åt middag på Country Cluben, åkte hem och sprang en halvtimme på löpbandet. Såg lite av Liverpool - Manchester United på TV. 

Några reflektioner från min första golfrunda i Singapore:

Allemanssporten....I Sverige är ju golf något av en allemanssport, eller i alla fall tillgänglig för de allra flesta i någon form. Man reagerar om man ser en BMW 7-serie eller en schysst Mercedes hemma på Veckefjärdens GC (om det inte är någon av Peters bilar). Här är BMW 7-serie en dussinbil, det står fläskiga mercor, Jaguarer och alla möjliga bilar parkerade lite här och där. 90 % av alla golfarna är Singaporeanska gubbar i 50-60 års åldern som har sålt sina företag och nu inte har något annat att fördriva sin tid med än att spela golf. 

 

It's getting hot out there.... Det är varmt i Singapore och golfbanan är inget undantag. I morse regnade det rejält för att sedan bli stekande sol hela eftermiddagen. Detta frambringar tyvärr bland de värsta vädertyperna som finns här nere. Varmt och fuktigt som i en ångbastu. Allt blir klibbigt och svettigt och att ta av sig tröjan blir till en brottningsmatch med sig själv. Hur jobbigt är det då att spela golf i denna värme? Inte så jobbigt faktiskt, jag skulle nästan säga att det är värre på Veckefjärden en varm sommardag. Här klär man sig i funktionskläder och har en handduk i beredskap för att torka bort svett. Efter en 9-håls runda där jag bar min bag hela vägen var jag visserligen svettig men inte så utmattad som jag hade trott innan.

En pinsam situation.

Satt på föreläsning i morse i min kurs Digital Design. Föreläsaren är en mycket korrekt indisk herre vid namn S. Ranganath. Han är inte otrevlig eller osympatisk men ni vet, den där typen av person som aldrig har haft fel i hela sitt liv. Anyway, i slutet av föreläsningen skulle någon komma in och informera om något. Detta är vardagsmat för Linköpingsstudenten, det finns ett oändligt antal föreningar/utskott/grupper på I och det är alltid någon förening/utskott/grupp som vill komma med ett announcement i slutet av varje föreläsning. Detta fenomen respekteras så tillvida att man sitter tyst och väntar på att de ska ha framfört sitt budskap och sedan reser man sig upp. Så icke här i Singapore.

Direkt när professor Ranganath sade att föreläsningen var slut men att vi skulle sitta kvar och vänta så reste sig nästan alla upp och gick. Alla förutom den stackars Linköpingsstudenten som artigt satt kvar på sin plats. Det hela var mycket pinsamt för alla inblandade. Tjejen och killen som skulle presentera NUS utbytesprogram eller vad det nu var fumlade med Powerpointen och efter ett tag hade alla lämnat salen förutom jag. Presentationen var det inget fel på, förutom att det inte alls var riktat till mig och att jag var den enda åhöraren kvar bland de 200 studenter som borde varit där. Jag ville helst sjunka igenom jorden och lovade mig själv att inte vara så förbannat svensk nästa gång och istället gå när alla andra går.

Pluggmåndag i Singapore

Gårdagen gick i effektivitetens tecken. Uppstigning före gryningen för att ta sig till skolan med första bussen, halv 8. Morgonrutinen brukar vara, upp och duscha för att sedan ta sig till skolan och äta frukost. Något jag saknar med Sverige är en riktig frukost. Problemet här är att det knappt finns någon vettig yoghurt, de flesta är helt sjukt sötade. Dessutom finns inte heller mörkt bröd på en vanlig supermarket. Jag har egentligen inget problem med ljust bröd men det bröd som finns här är nästan löjligt vitt. En annan jobbig sak är att om man äter frukost hemma måste man diska och ta bort alla rester direkt, annars har man en mindre myrstack i den urdruckna yoghurtförpackningen. Jag skämtar inte, det kan ha gått veckor sen man såg en myra sist men lämnar man mat framme har man inom 2 timmar en mindre koloni runt maten.

Hur äter man frukost då? Jag brukar växla mellan några olika alternativ. Det vanligaste är att man äter roti prata med ägg i. Detta är en sorts indiskt bröd som steks i olja, helt sanslöst flottigt egentligen men väldigt gott och mättande. Denna intas antingen vid roti prata-ståndet strax utanför vår lägenhet om man har tid, eller i skolan på engineeringen food courten. Pratan brukar intas med en kaffe, en svensk skulle kanske inte kalla den sötsliskiga blandningen för kaffe men man vänjer sig. Höjdpunkten på frukosten är att ta en färskpressad mangojuice som är helt sanslöst god. Damen som säljer dessa känner alltid igen mig och jag behöver därför inte längre säga vad jag vill ha, default ordern är en mangojuice.

Ett problem om man kommer till skolan tidigt är att mitt favoritstudierum i Yusof Ishak House öppnar klockan 9. Därför måste man sitta utanför utan aircon den första timmen vilket kanske inte låter så jobbigt. Problemet är att promenaden från busshållplatsen på ca 200 meter med en tung väska över axeln framkallar en hel del obehag i form av kroppsvärme, vilket gör att den första tiden utan aircon ofta blir en ren misär. En gång i tiden närde jag en dröm om att jag skulle anpassa mig till värmen här nere, det har fortfarande inte hänt och jag tror faktiskt aldrig att det kommer hända.

Här tillbringar jag en stor del av min skoltid.

Åter till gårdagen. Efter att ha genomlidit den första tiden utan aircondition och en halvtimme med aircon i studierummet så var det dags för ett gympass på morgonen. I likhet med allt annat här i Singapore öppnar gymmet sent, kl 10. Gymmet på NUS är ganska bra och har aircondition, vilket nästan är en förutsättning för fysisk aktivitet i det här landet. Problemet inträffar när man ska duscha och byta om, vilket görs i ett omklädningsrum med bara fläktar. Eftersvett är bara förnamnet och man gör bäst i att så snabbt som möjligt ta sig till ett utrymme med aircon för att kyla ner sig.

Dagen förflöt sedan utan några särskilt intressanta händelser. En pluggdag här så pluggar man, äter, spelar biljard, inte nödvändigtvis i den ordningen.

 

Student loungen, här inne spelas det en hel del biljard om dagarna. 

Vid halv 11 på kvällen åker jag och Kristoffer ner till Sami, som bor på campus i Temasek Hall, en typ av studentboende där det nästan bara bor inhemska studenter. Sami har tidigare under kvällen upplyst om att det finns ett café som serverar underbara BBQ Chicken Wings på Sheares Hall, som ligger i närheten av Temasek. Caféet öppnar halv 11 och stänger vid 2 på natten. Varje dag. Nämnde jag att pluggvanorna är lite senare här nere än i Sverige? Hungriga och förväntansfulla beger vi oss dit för att upptäcka att alla BBQ Chicken Wings är slut. Det finns en stor låda kvar men den är reserverad. Besvikelsen är total, tydligen ska man reservera BBQ Chicken Wings på måndagar genom att skicka ett sms till cafeét, snacka om populärt nattmål. Vi nöjer oss med att beställa någon form av kyckling i någon pitabrödsliknande anrättning och några chicken nuggets vilket var gott men det var inga BBQ Chicken Wings.

Här är jag så besviken att jag inte kan hålla mobilkameran fokuserad. 

Det kan tyckas sjukt att det finns matställen som har öppet till 2 på natten varje dag men uppenbarligen finns det ett underlag för det. När vi sitter där vid midnatt är det en gigantisk kö och matsalen är nästan full. Och i Linköping tyckte man att det var skönt när Pressbyrån öppnade för något år sedan och hade öppet ända till klockan 9 på vardagskvällarna.

Update

Time to deliver.... Min vistelse här börjar närma sig tre månader och jag börjar komma in i någon typ av vardagslunk här i Singapore. Om nu vardagen bjuder på weekendresor till Hong Kong och liknande så är jag perfectly fine with it. Bloggarkivet vittnar om en hel del roliga fester och en hel del resande men endast ett par tre bloggposter om pluggandet här. Detta ger en något skev bild av verkligheten då jag de senaste veckorna har pluggat ganska hårt (när jag inte har varit i Hong Kong och eller festat i Singapore). Faktum är att jag har haft fyra midterm-test, ett otal labbar och en hel drös med lektionsuppgifter som ska göras. Detta har gjort att jag de flesta dagar suttit i skolan mellan 9 på morgonen och 10 på kvällen. Asiaterna har lite senare rutiner än vad vi  svenskar har. Studierummen öppnar först klockan 9 på morgonen och det sitter endast ett fåtal människor där innan lunchtid. Går man däremot hem 11 en kväll så är det fortfarande fullt. Tvärtemot Sverige där man knappt kan få en studieplats om man kommer efter 10 på morgonen och är ensam kvar vid 6-tiden på kvällen.

Costsaving in the cinema.... Onsdagar i Singapore betyder vanligtvis Ladies Night, detta otyg som innebär att seriösa utbytesstudenter måste ut och festa mitt i veckan. För tjejer är det ju oftast i princip gratis men vi killar måste lik förbannat hosta upp 150 kronor i inträde och betala 60 kronor för en fatöl. Igår gjorde jag, Kristoffer och Magnus genidraget att boka biobiljetter istället. Tre biljetter till Inglorious Basterds så var både levern, plånboken och morgondagen räddad. Att gå på bio i Singapore är sanslöst bra. Inte för att det är särskilt mycket bättre än Sverige men det kostar mindre än 40 kronor att gå på en vanlig film. Plus att popcornen är sötade också. Och filmen var grymt bra.

Hong Kong Macau Weekend trip 2009

Torsdag 8/9

Resan i sig var något, hmm, grabbig kan man säga. Resenärerna bestod av bloggredaktionen, Kristoffer, Magnus, Sami, Adam och Emil. Kristoffer är min rumskompis och Magnus är min kompis från Linköping. Sami, Adam och Emil är tre I:are från KTH. Ni skulle bli förvånad över hur många svenskar som pluggar här nere och i synnerhet hur många I:are som gör det.

Efter onsdagens prövningar ute på stan i Singapore vaknar jag upp lite för sent och packar i all hast ner lite kläder i en väska och gör mig i ordning för att möta upp grabbarna ute vid MRT-stationen. Flygningen var den kanske obekvämaste jag upplevt, jag har aldrig sett ett flygbolag trycka in så många säten i ett plan tidigare och då har jag ändå åkt Ryan Air ett par gånger. Avstånden här i Asien är ganska stora också, att flyga till Hong Kong tar ca 3,5 timmar vilket kan vara lite jobbigt när man flyger över tropiska stormar och utan benutrymme.

Pre-flight kvalitetsläsning

Vårt hotell med det lite tveksamma namnet Dorsett Seaview, (var fanns själva havsutsikten?) låg i Kowloon, den del av Hong Kong som geografiskt sätt sitter ihop med Kina. Själva centrum av Hong Kong heter Hong Kong Island och det är också där de flesta skyskrapor ligger. Efter incheckning tog vi oss direkt till Lang Kwai Fong, Hong Kongs motsvarighet till Clarke Quay, ett underbart bardistrikt med lite upptrissade priser men med en ganska livlig och bra crowd bestående av locals, expat bankers med medföljande troféflickvänner samt turister. Jag älskar Clarke Quay, jag gillar till och med Ågatan i Linköping i viss utsträckning men det här är det bästa jag hittills upplevt bland de bargator jag besökt.

Tsin Tao (lokal öl) i en park tillsammans med de andra A-lagarna

Underbara Lan Kwai Fong

Adam och Emil

 

Hela gänget på vattenpipebaren

 

Även om Sami är bildskön, tjejen till vänster är bland de snyggaste jag någonsin sett.

 

Sa jag att resan var lite grabbig?

 

Mer Lan Kwai Fong

Efter att vi rökt vattenpipa ett par timmar och gått runt på några olika barer tog vi en taxi ut till Wan Chai, den andra stora delen av Hong Kongs nöjesdistrikt. Wan Chai huserar förutom många bra nattklubbar och barer den lite mer ljusskygga delen av Hong Kongs nattliv med ett överflöd av strippklubbar och andra tveksamma inrättningar. Efter att ha tackat nej till ett antal erbjudanden av oseriös karaktär hittade vi äntligen till en bra klubb där vi spenderade senare delen av natten. En grymt bra kväll helt enkelt.

Fredag 9/9

Dagen började med en tur ner till Kowloons hamn där man har en bra utsikt över Hong Kong Island. Efter detta tog vi färjan över till Hong Kong Island och gick genom hela centrala affärsdistriktet. Jag tror att det är svårt för den som aldrig varit i denna del av världen att förstå hur mycket pengar som finns och strömmar in här. Vi såg något som vi trodde var en Armani-butik, vid närmare inspektion såg vi att det var en Armani-mall. Mercedes S500 är en dussinbil här, för att sticka ut ska du ha en Rolls Royce eller Bentley. Jag har aldrig sett så många Porschar på så liten yta tidigare för att nämna fler exempel.

En typisk gata i Kowloon

 

 

 

Nationalidolen Jackie Chan

Här med Hong Kong Island i bakgrunden

 

 

Finns det något vidrigare än rika kinesiska småknubbiga män? Jag tror inte det.

Häftiga skyskrapor på HK Island 

Vår vandring slutade vid Victoria's peak tram station, en spårvagn som åker upp till Victoria's peak, en stor utsiktsplats vid toppen av en stor kulle med en häftig utsikt över hela Hong Kong Island. Jag fick känslan av att vi var där lite för tidigt, Victoria's peak ska nog upplevas i mörker när alla skyskrapor lyses upp.

 

Kristoffer och Sami i bakgrunden

Adam och Sami, Emil i bakgrunden

Den sena eftermiddagen bjöd på lite shopping i Kowloon, som hade ganska många marknade och småbutiker. Mitt enda inköp var en kavaj inför lördagens kasinobesök i Macau. Jag fick den för det överkomliga priset av 300 kronor, nedprutat och klart. Det är ganska roligt att handla av någon som inte pratar ett ord engelska. Han pratade bara Kantonesiska och brydde sig inte om att jag inte gjorde det. Jag pratade engelska och gestikulerade. På något sätt fungerar detta utmärkt ändå, ungefär som att handla i vilken butik som helst hemma i Sverige.

Tunnelbanan i Hong Kong

 

 

Lite shopping inför kasinobesöken

Kowloon kryllade av dessa marknader

Fredag i Hong Kong, en av världens coolaste städer innebär givetvis fest. Efter att ha ätit en något dyr middag på ett hotell i Kowloon sätter vi oss i en taxi till Soho, ett annat bar och nöjesdistrikt i närheten av Lang Kwai Fong. Hong Kong ligger egentligen på en stor kulle och hela stan har stora höjdskillnader. De har därför ett stort system av rulltrappor utomhus(!) mitt i stan. Efter att ha gått runt på ett stort antal barer vid Soho hittar vi oss ner till Lang Kwai Fong och samma bar med vattenpiporna som vi provade igår där vi spenderade ett antal timmar till denna fredagkväll.

 

 

 

Hong Kongs nattliv. Detta är en av de mer folktomma gatorna. Stureplan, någon?

 

Mycket San Miguel blev det.

 

Stammishak på Lan Kwai Fong numera.

Efter detta tar vi oss till en klubb på 30:nde våningen. Klubben har en stor utomhusbalkong med en grym utsikt över Hong Kong Island. Här tar tyvärr bilddokumentationen slut eftersom att batteriet i kameran tar slut. Även om bilderna tar slut så tar absolut inte kvällen slut. Några av höjdpunkterna:

This is not a dress rehearsal, this is it, my life...De flesta barer har stora högtalare ut mot gatan vilket gör att hela Lang Kwai Fong blir en utmärkt partyplats. Det har aldrig känts mer rätt att stå och dansa och dricka filippinsk San Miguel-öl ute på gatan klockan 4 på morgonen än det gjorde den här kvällen. Hur mycket jag än saknar familj och vänner hemma så har Sverige aldrig känts så litet och så B som det gjorde den här kvällen. I dessa euforiska ögonblick älskar jag Lan Kwai Fong, jag älskar Hong Kong och jag älskar Asien.

We're bankers...Vid 4-tiden bestämmer sig större delen av sällskapet att bege sig tillbaka till hotellet igen. Jag och Kristoffer bestämmer oss för att Lan Kwai Fong är alldeles för bra för att vi ska åka hem så tidigt. Efter att ha gått runt lite sätter vi oss på några stolar utanför en bar och beställer in lite öl. Vid den här tiden på dygnet är de flesta europeer och förvånansvärt många har kostym på sig. Vi vill givetvis inte vara sämre och lever oss in i rollen som två juniora bankers på en Singaporiansk bank. Några av de bästa konversationerna har vi tillsammans med en brittisk salesman och en kanadensare som gör sig en förmögenhet på att exportera kanadensiska svampar runt om i världen. En annan jobbar som Private Equity fund manager och vill bjuda oss fattiga stackare på en öl.

Lördag 10/9

Klockan 10 i 12 inser jag att det är dags att gå upp för att hinna med utcheckningen vid 12. Efter utcheckning åker vi ner till färjan som ska ta oss ut till Macau. För er som inte känner till Macau kan jag berätta att det är Asiens kasinostad nummer 1 och liksom Hong Kong en "special administrative region" av Kina. Det som många inte känner till är att Macau omsätter mer pengar än Las Vegas och växer något alldeles enormt.

 

Highrollers. Går det att förlora med denna outfit?

Stämningen är på topp. Förväntningarna är högt ställda.

Efter att vi checka in på hotellet i Macau och svidat om är det dags att "hit the casino". Kvällen börjar på Venetian, världens största Kasino. Jag har enorma förväntningar på Kasinoupplevelsen. Eftersom att jag är uppväxt i en småstad har jag spenderat mer än bara en timme vid Black Jack-bordet på krogen. När utelivet är så fruktansvärt dött och tråkigt har detta varit ett utmärkt sätt att döda många kvällar på. Inför Macau-resan slipar jag på mina card countings skill och pluggar lite basic strategy för att vara i form inför Black Jack-spelandet. Till min enorma besvikelse inser jag att den lägsta insatsen per hand är 200 kronor. Jag är van vid att spela för 20 kronor per hand.

Magnus hade också en helt sanslös kasino-outfit, också inköpt i Hong Kong.

 

Grattis Venetian Macau, nu öppnar Dressman...

 

Galna kineser står och spelar bort sanslösa summor på Baccarat

Världens största kasino, Venetian

Efter att ha lessnat på Venetian drar vi vidare till Hard Rock Hotels Casino som är lite roligare och har en något yngre crowd. Gamblingen går åt helvete som förväntat men den stora vinsten upptäcker vi när vi ska beställa öl i en bar. 10 kronor för ölen, vanligtvis kostar den 50 kronor vilket gör att vi faktiskt tjänar 40 kronor per öl vi dricker. Efter att ha tjänat in en stor summa pengar drar vi vidare till någon random nattklubb för att sedan dra vidare till ett annat kasino, Wynn. Vid det här laget är plånboken helt tom, jag är ganska full och trött och vill helst bara äta något. Vi drar till ett McDonalds utanför som ska vara öppet 24 timmar om dygnet, standardöppettider för alla McDonalds i Asien typ. Det visar sig vara stängt vilket är en fruktansvärd besvikelse.

Sami med sin 300-kronors vinst, inspelad på en 5 cents slotmaskin (!)

 

Det fanns ett antal kasinon i den här staden.

Vi beger oss vidare till MGM Grand, ett annat gigantiskt kasino där vi hittar en snuskigt dyr restaurang där jag beställer in en nudelsoppa. I detta läget är jag mycket trött, mycket less på alla rika kineser och trött på alla kasinon och alla pengar och allting som Macau står för.

En liten tupplur på MGM Grand klockan halv 6 på morgonen.

Söndag 11/9

De sena nätterna börjar ta ut sin rätt på både kropp och hjärna. Söndagen spenderas vid slot machines på Wynn och MGM. Slot machines känns som ett ställe för alla som inte har pengar nog att spela vid borden. Här befinner sig nästan samtliga västerlänningar och en och annan kinesisk medelålders kvinna. Eftersom att vårt plan ska gå sent på kvällen spenderar vi nästan hela dagen på kasinona vilket är oerhört tröttsamt i längden.


Macau känns som det ultimata beviset på hur galet fenomenet Kina är och hur mycket pengar som strömmar in här. Kineser står vid varje bord och spelar för sanslösa summor. De bord som vi får se är dessutom bara de vanliga spelbord. Om man spelar för mer pengar sitter man på high limits-avdelningarna och om man spelar för ännu mer spelar man på de delar av kasinot som du aldrig kan se om du inte blir inbjuden.

En intressant observation är också att det inte finns någon norm för hur man ska se ut om man är rik i Kina. I Sverige finns det ändå några attribut som folk som är rika eller vill vara rika har, t.ex. vattenkammade frisyrer, lejonmanar, blå skjortor och klubblazers. I Macau kan man se rika kineser sitta i shorts och T-shirts och betta flera kinesiska dagsmedellöner på ett roulettnummer.

Sammanfattning Hong Kong, Macau:

När jag sitter i taxin på väg hem sent på natten på East Coast Parkway och åker förbi hela Singapores centrala distrikt med alla skyskrapor ni kan se i denna bloggs rubrik upplever jag för första gången att Singapore känns litet. Innan vi åkte till Hong Kong hade jag en illusion om att det var som Singapore, kanske aningen större. Så här i efterhand kan jag konstatera några saker:

Singapore har en bra skyline nere vid Singapore River bestående av några häftiga skyskrapor. Hong Kong island är en stor skyline. Singapore är ganska diversifierat och har stora ekonomiska klyftor. Hong Kong är dubbelt upp i detta avseende. Utanför vårt hotell kunde man se skyskrapor blandade med något sunkigt nedlitet bostadshus med några uteliggare utanför. Jag vet inte om jag skulle kunna bo i Hong Kong en längre tid, kanske är det lite för galet, lite för smutsigt och högljutt för att orka leva där. En sak är dock säker, jag har aldrig känt att en stad är mer rätt och häftigare än jag gjorde under vår tid där. Jag älskade pulsen, jag älskade alla skyskrapor och att alla bankers satt i kostym och drack öl klockan 2 på natten på Lan Kwai Fong en torsdag kväll.

Macau då? Jag hade enorma förväntningar på Macau efter allt man hört om det. Efter att ha varit där kan jag konstatera att det låter roligare än vad det är. Kasinot är väl kul om man har pengar, men man måste ha ganska mycket av det för att det ska vara roligt. Macau som stad är inte heller så mycket att hurra för, kasinobyggnaderna är givetvis häftiga men det är inte Hong Kong och det är definitivt inte det Las Vegas som det vill efterlikna. Det är kul att ha varit där och sett allt men för den som planerar att åka till Hong Kong så kan jag rekommendera att skippa Macau och istället ta en extra dag i Hong Kong. Den staden är så magisk och har så mycket mer att erbjuda. En sak är säker, det är inte sista gången jag är där.