Mitt jullov - Boracay, Filippinerna

Varför hör man aldrig talas om svenskar som reser till Filippinerna? Den mesta man hör om Filippinerna via medierna är olika katastrofer, inbördeskrig och massakrer. I höstas var det tyfonen Ketsana som dödade nästan 500 människor, några veckor innan vi skulle åka rapporterades det om en stor massaker i den närmast laglösa Mindanao-provinsen i södra delen av landet och nu senast var det en massevakuering av 50 000 människor för att en vulkan höll på att få ett utbrott.

Detta är inget som sprider någon större reselust i Sverige men faktum är att Filippinerna är ett väldigt turistvänligt land att resa i. Nästan alla, såväl gamla som unga talar engelska och alla skyltar/menyer/officiella texter är på engelska. Filippinerna själva är ett otroligt trevligt och vänligt folk, helt i klass med Thailand eller motsvarande. Det finns även väldigt bra inrikesflyg till de flesta destinationer och Filippinerna kryllar av olika semesterorter. Trots detta hittar nästan inga svenskar hit.

Jag, Anton och Magnus landade på Manilas flygplats för att sedan ta ett inrikesflyg till Kalibo, den närmaste stora staden till Boracay, den ö som var vårt resmål. Efter ett par dagar anslöt Kristoffer och Emil, två killar från KTH som tidigare har figurerat i bloggen.

 I <3 San Miguel

Det kanske inte duger som argument för att boka en resa till Filippinerna på stört men faktum är att den lokala ölen, San Miguel, är extremt billig. För 6-7 kronor får man en öl på en restaurang.

Det mesta av Boracay kretsar kring White Beach, en lång, otroligt fin sandstrand som går längs nästan hela västsidan av ön. Redan dag 2 passade jag, Anton och Magnus på att ta ett PADI Open Water dykcert. Att dyka visade sig vara otroligt häftigt och inte alls särskilt svårt. Vi gjorde flera dyk kring Boracay som hade några väldigt bra divespots. Även om vi inte fick se några hajar eller sköldpaddor eller liknande så fick vi se otroligt många häftiga fiskar och vackra koraller.

Jag och Magnus tog en tur upp i bergen, där vi bland annat fick se en gigantisk fladdermus som var inspärrad på ett väldigt trött "zoo".

Rejäl fladdermus

Vacker utsikt över Boracay från dess högsta punkt uppe på ett berg.

Vacker solnedgång på öns nordsida

En eftermiddag hyrde vi en Paraw, en typ av extremt enkel katamaran, och seglade ut för att se solnedgången.

När man reser fem stycken killar är det lätt hänt att det slinker ner en och annan kall San Miguel. Trots den billiga ölen var inte Boracay något riktigt partyställe ändå. Vi var ute ganska länge några kvällar men det ville aldrig riktigt tända till. Anledningen tror jag är att det är ganska få unga västerlänningar i Boracay. Om man reser i Thailand ser man svenska backpackergäng överallt. Boracay dominerades av sydkoreaner och inhemska turister. Man såg extremt få västerlänningar och de man såg var främst äldre par. Detta är både positivt och negativt, det är ganska skönt att slippa alla svenskgäng och göra något annorlunda men tyvärr blir de flesta aktiviteter ganska anpassade efter den äldre publiken.

Om man ska göra en jämförelse mellan Boracay och valfri turistort i Thailand så tycker jag personligen att Thailand är snäppet vassare. Stränderna är ungefär lika bra och priserna är ungefär samma. Dock är maten på Filippinerna ingen höjdare jämfört med den Thailändska. Förutom en och annan bra grillad blue marlin så väljer jag den Thailändska maten alla dagar i veckan. Däremot kan jag absolut rekommendera Boracay som turistort, ön har allt som man behöver för sin solsemester.

Mitt jullov - Vietnam del 1

Efter den underbara veckan på Phi Phi Island åkte jag till Saigon, Vietnam för att möta upp mina trogna resekamrater Anton och Magnus. Jag spenderade endast två nätter i Vietnam, då färden skulle gå mot Filippinerna ganska snart efter min ankomst.

Backpacker-kvarteren i Saigon

Trafiken är absolut kaotisk i Saigon, det fullständigt kryllar av mopeder.

Om man måste fort fram går det alltid att ta trottoaren.

Vietnam är ett otroligt intressant land och väldigt bra att turista i. Billigt, extremt god mat och mycket att se, särskilt för den som är intresserad av Vietnams krigshistoria. Vi passade på att åka ut till Cu Chi tunnels, ett område norr om Saigon där Vietcong-krigarna gömde sig i gigantiska tunnelsystem under jord. Anton och Magnus hade redan sett krigsmuseet så vi passade på att besöka det gamla presidentpalatset, reunification palace.

Ingång till en av tunnlarna. Inget för feta västerlänningar direkt.

Hemska fällor som gillrades av Vietcongsoldaterna

Reunification palace

Taket på  Reunification palace

Ben Tanh Market, en gigantisk marknad där allt mellan himmel och jord säljs.

Eftersom jag redan varit i Saigon hade jag redan sett de bästa turistmålen och således fick jag inte se något nytt under vår korta vistelse där. Jag tycker ändå att Saigon är en rolig, spännande och galen stad och jag hade en väldigt bra tid där. Efter två dagar lämnade vi landet för att flyga till Filippinerna, men jag skulle snart få anledning att återkomma, mer om detta i ett senare inlägg.

Mitt jullov - Phi Phi Island

Jag vill först och främst be om ursäkt till alla bloggens läsare för den minst sagt knapphändiga uppdateringen den senaste månaden. Uppdateringar har utlovats flera gånger och innan hela mitt förtroendekapital är förbrukat (jag räknar en blogg som död om den inte har uppdaterats på en månad) så slänger jag in lite uppdateringar.

Skolan slutar väldigt tidigt här i Singapore, redan 1 december hade jag min allra sista tenta och ett 6 veckor långt jullov att se fram emot. Efter en massiv övertalningskampanj övertalade jag Pernille, min nya norska flickvän att boka om sin hemresa och istället följa med en vecka till Thailand. Sagt och gjort, den 2 december, dagen efter min sista tenta satte vi oss på flyget till Phuket. Resans mål var Phi Phi Island, en ö som ligger två timmars färjefärd från Phukets hamn. Detta var första gången jag satt min fot i södra delen och Phuket-regionen trots att vi gjort flertalet familjeresor till Thailand. Eftersom pappa aldrig någon sin skulle sätta sin fot på en charterdestination, av risk för att framstå som Svenne-banan så har vi bara varit på platser med så få svenskar på som möjligt. Vad denna snobbism bottnar i vet jag inte riktigt, men södra Thailand kan vara värd en chans, tänkte jag och bokade in Phi Phi Island som resmål. Detta skulle visa sig vara en succé.

Utanför vårt hotell där vi bodde, otroligt vacker eftermiddagssol.

Otroliga miljöer runt Phi Phi-öarna. Turkost vatten och grönbeklädda klippor som reser sig lodrät upp ur havet.

"The Beach" från filmen med samma namn. Ett oerhört populärt turistmål men också en väldigt vacker vik.

Pernille på båttur

Bamboo Island med den kanske vackraste stranden av alla runtom Phi Phi.

Eftermiddagssol i Tonsai, byn där vi bodde.

Bortsett från första dagen vi kom var vädret strålande mest hela tiden. Dagarna spenderade vi med aktiviteter i ett lugnt tempo, båtturer, kajakpaddling och snorkling etc. På kvällarna njöt vi av underbart goda Seafood-måltider. Tonsai-byn är en väldigt mysig liten by med endast grusvägar där man tar sig fram genom att gå. Bilar finns inte och man går lätt genom hela byn på 10 minuter. Det mesta av Phi Phi Island förstördes under Tsunamin men av detta märktes ingenting fem år efter. Hela byn är bebyggd av restauranger, barer, Dive-shops, hotel/hostels och annat. Till skillnad från många andra ställen i Thailand finns ingen kladdig sexturism och inga go go bars eller liknande. Crowden är också betydligt yngre, Phi Phi har mer av en backpacker-vibe med små hotell och många barer än de klassiska resmålen med stora familjevänliga resorts. Svenskarna då? Jo tack, varenda bar och varenda diveshop hade svenska backpackers anställda och på restaurangerna kunde man räkna med att bordsgrannarna var svenskar.

Det fanns gott om Longtailbåtar...

Gatan utanför vårt hotell

Vi åt oproportionerligt många middagar på hotellets underbara seafood-restaurang.

En stackars hummer fick sätta livet till.

De fem dagarna vi spenderade på Phi Phi var helt underbara och det fanns ingenting som kunde ha gjort de bättre. Men allting har ett slut och sista dagen var jag tvungen att säga adjö till Pernille då hon skulle tillbaka till Singapore för att ta sitt flyg hem till Norge. Jag själv, som till skillnad från henne skulle stanna i Singapore en termin till fortsatte färden mot nya resmål och satte mig på planet till Vietnam men detta är en annan historia.

Förhållandet då? Jo, det är inte världens lättaste distansförhållande att ha men det fungerar förträffligt bra och om bara ett par veckor kommer Pernille ned för att hälsa på under vår lovvecka. Då blir det en ny resa med nya fina minnen och upplevelser.