Veckans höjdpunkter:
En annorlunda kyrka.......I torsdags var jag, Anton och Magnus på studentmiddag på norsk-svenska kyrkan här i Singapore. En ganska häftig liten kyrka högt upp på en kulle med utsikt över Singapores vackra kustlinje (en gigantisk containerhamn). Det serverades kjottkake, (en sorts pannbiff) och potatis med brunsås.
Clubbing Singapore-style.......I lördags var det dags för en utekväll Singapore-style. Vi var ett gäng som grundade med ett par öl på vår lokala food court. En stor öl kostar strax över 5 dollar (25kr) vilket får anses prisvärt i Singapore. Alkohol är generellt väldigt dyrt i Singapore, en 33cl Tiger kostar ca 2,50(12-13kr) på min lokala supermarket. Faktum är att en öl är dyrare än nästan alla andra maträtter på food courten.
Efter detta åkte vi ner till Clarke Quay, Singapores motsvarighet till Ågatan i Linkan. Klädseln när man går ut i Singapore är skjorta+ byxor vilket oftast är alldeles för varmt mig. Börjar man svettas är det kört, känslan av panik när den första svettdroppen rinner ner för bröstet är så stark att man börjar svettas ännu mer. Den enda fungerande lösningen är att snabbt ta sig in på ett ställe med Aircon och dricka kallt vatten.
Efter att ha mött upp ett annat gäng vid CQ hoppade vi in i en taxi och åkte till Zouk. För bilälskaren är Zouks parkeringsplats en höjdpunkt med en diger samling superlyxbilar. Inträde på klubbar i Singapore kostar omkring 30 dollar (150kr) för de dyraste klubbarna. Då ingår oftast två drinkbiljetter vilket gör att inträdet känns rimligare. Drinkar och öl är väldigt dyrt inne på klubbar, en fatöl kostar ca 15 dollar (75 kr). Är man ett större gäng är det fördelaktigt att köpa in helrör, ca 800 kronor med medföljande groggvirke för en flaska. Den riktiga fördelen är att man inte behöver dricka upp flaskan, den märks upp med ditt namn och förvaras i baren till nästa gång.
Söndagsmiddag med familjen........Söndagskvällen spenderades med att äta pizza och se på Formel 1 hemma hos Håkan. Pizza var mycket gott och i princip den enda rätt med ost jag ätit på en månad. Efter pizzan lekte jag med Anna, min underbara kusin, och sedan blev det Formel 1 för hela slanten. Jag blir mer och mer sugen på att köpa biljett till Formel 1 i Singapore den 25-27 september. De billigaste biljetterna kostar ca 1500 kronor vilket känns lite svettigt, å andra sidan vet jag inte när jag kommer att få möjlighet att se Formel 1 live igen.
Måndagsbio med grabbarna.......Utan TV i lägenheten och utan en fungerande 100 Mbit uppkoppling är det svårt att se på film hemma på kammaren. Som tur är finns det utmärkta biosalonger i hela Singapore. Att gå på bio kostar runt 40-50 kronor på veckodagar och det finns många filmer och många föreställningar att välja mellan. Dessutom finns det salonger på behagligt avstånd och många ligger i anslutning till en MRT-station. Ljud och bildkvaliteten är utmärkt och stolarna är bekväma. Det enda minuset är att det är ungefär lika kallt som i föreläsningssalarna. En extra tröja, och/eller långbyxor är att rekommendera.
I måndags såg vi District 9, en sci-fi film som var oväntat bra. Jag ville egentligen se Inglorious Basterds, Quentin Tarantions nya film men till min stora besvikelse såg jag att denna har premiär 16:e oktober (!) i Singapore, nästan tre månader efter att hela resten av världen har sett den.
söndag 30 augusti 2009
tisdag 25 augusti 2009
Min helg i Kuala Lumpur
Jag förstår att det har funnits ett visst tryck från mina läsare att få veta vad jag gjorde i Kuala Lumpur i helgen. Det har varit en ganska bekväm helg i lyxens och spenderandets tecken. Saxat från ett tidigare blogginlägg:
"En annan positiv aspekt av att resa är att det förmodligen är billigare att spendera en helg i KL än i Singapore. Om vi stannat hemma hade vi förmodligen gått ut och klubbat någon av dagarna och gjort andra dyra aktiviteter resten av helgen."
Detta är möjligen sant om man åker och backpackar en bit utanför städerna. Inte i KL.
Petronas Towers
Torsdag:
Vi lämnade Singapore tidigt på morgonen för att åka över till Johor Bahru, gränsstaden på den Malaysiska sidan. Väl i JB blev vi överösta av Buss-säljare som ville sälja oss resor till KL. Jag kan tänka mig att bussterminalen var ungefär som ett frenetiskt handlargolv. Det skreks ut resor till höger och vänster, KL, KL,KL! Mersing, Mersing Mersing! För ca 30 ringgit (60 kronor) fick vi en bra bussresa till KL. Bussresan var relativt seg även om busschauffören låg i omkörningsfilen under hela resan.
Väl framme i KL åkte vi ut till vårt hotell, the Nomad Sucasa. Vi bodde i en 90 kvadratmeter stor svit/"serviced apartment" som vi delade på tre personer. För första gången på väldigt länge hade vi tillgång till en fullt fungerande dusch och fräscht badrum (2st i sviten).
Vi hade gjort en dinner reservation på restaurangen i KL Tower, ett över 400 meter högt tv-torn med en snurrande restaurang på 280 meters höjd. För ca 300 kronor fick vi, förutom en häftig utsikt också en trerätters-buffé med bland annat ostron, hajfenssoppa etc.
Anton och Anton i en hetsig affärsdiskussion över en bättre middag?
Väl tillbaka på hotellet tog vi emot Camilla, Barbara, Tiia och Sari som hade avbokat sitt hotell när de insåg att det inte hade lakan på rummen. Självklart ställde jag upp och fixade ett rum till dem, så här i efterhand borde jag ha fått kommission från hotellet.
Fredag:
Eftersom torsdagsnatten blev ganska sen så sov vi ganska länge. Under förmiddagen passade jag på att utforska hotellets frukostbuffé (min första västerländska frukost på en månad) samt ett pass på hotellets gym. Efter detta bestämde vi oss för att åka till Batu Caves, en kalkstensgrotta en bit utanför stan. Helt ovetande klev vi in i en taxi och påbörjade färden, vilken skulle bli den hittills överlägset bästa taxifärden i mitt liv.
Möt James, 50-årig avdankad indisk kickboxare, numera taxichaufför. Under cirka en timmes taxiresa lärde James oss allt vi borde veta om boxning, livet, kvinnor och diverse ting. Väl frame i Batu Caves så väntade James på oss medan vi utforskade grottorna och templet. Batu Caves var dock ganska blekt som attraktion, det hela kändes lite turistigt och fejkat på något sätt. Har man sett Angkor Wat i Kambodja så finns det tyvärr ingen större tjusning i att se något annat tempel/monument.
En urgammal hinduisk staty? Nej, från 2006.
Efter att vi sett grottan färdigt så åt vi indisk thosai tillsammans med James. Thosai är en form av pannkaka som man doppar i olika såser, äts med fördel med endast högerhanden. Till det drack vi indiskt kaffe som smakade ungefär som varm choklad med socker i. Detta sa jag dock inte till James. Under hemfärden fick vi uppleva en klar skillnad mellan Malaysia och Singapore. Att ta sig runt i Singapore är alltid snabbt och nästan alltid smidigt. Här satt vi fast i köer och färden på ca 15 km tog en och en halv timme.
Anton och jag njuter av indiskt mat, till höger ser ni James hårda kickboxningsnäve
På kvällen åkte vi till KL Skybar på Traders Hotel, beläget alldeles intill Petronas Tower. Där drack vi en del och hade det väldigt trevligt. Det är svårt att sätta fingret på det, men min fascination för Skybarer når inga gränser. Under min tid i Singapore har jag varit på New Asia Bar, Swissotel på 72:a våningen två gånger på samma helg. Kanske är det den internationella lyxigheten som lockar, kanske det faktum att jag är helt svältfödd på skybar-upplevelser från mitt liv i Örnsköldsvik och Linköping.
En av de häftigare barerna man varit på i sina dagar
Till champagnen servererades det complimentary noodles vilket var väldigt uppskattat
Felix, Jag i en numera klassisk posé och Camilla
Lördag:
Lördagen började relativt sent efter fredagens eskapader. Vi tog en taxi till Berjaya Times Square, Sydostasiens störst shopping mall. Efter att ha gått runt och kollat in halvdåliga butiker under en halvtimme bestämde sig Jag, Magnus, Anton och Eetu att prova deras inomhusnöjespark. Ja, ni läste rätt. Någon har fått för sig att de skulle bygga en theme park mitt i en mall. Det var heller inga små "Öviks hamnfest"-liknande tivoliattraktioner. Nej, vi pratar en stor rollercoaster med loopingar etc. Vi hade mycket roligt under cirka en timmes tid innan vi skulle möta tjejerna utanför. Eftersom våra mobiltelefoner inte fungerade hade vi enorma problem att få ihop logistiken. Jag antar att det var ungefär så man levde på den tid när det inte var obligatoriskt med mobiltelefon från 8 års ålder. Man var hela tiden tvungen att bestämma mötesplatser och flexibiliteten gick helt förlorad.
Det fanns många våningar
Jag, Camilla och Barbara åkte sedan vidare till en stor moské. Det var en ganska häftig byggnad men den var ganska nybyggd så halva tjusningen gick förlorad. Jag fick skyla min halvnakna kropp med någon form av cape, tjejerna var dessutom tvungna att dölja håret.
I Malaysia väcker två fruar ingen särskild uppsyn
Det var väldigt många utbytesstudenter i KL i helgen och praktiskt taget alla skulle till Zouk på lördagskvällen. Zouk är Singapores statusklubb numero uno och de har expanderat konceptet till KL. Några punkter från lördagskvällen:
Recession?.......Alla större gäng eller killar som vill showa off lite beställer in några helrör. Detta är så pass mainstream att det finns promotion deals och reklam överallt. Har man en fräsch bil och ska gå ut ställer man den med fördel på klubbens parkering framför ingången. I Singapore har jag sett Lambos, Ferraris, Porschar etc stående utanför Zouk. I Malaysia fanns det en del fräscha bilar så som snuskigt dyra Mercedesar och dylikt. På Platinom bar och kök i Örnsköldsvik kunde man ibland få se en dekaltrimmad Volvo 740 med 18" fälgar.
Same same but different.........Det var exakt likadant att vara på Zouk i Kuala Lumpur på lördagen som att vara på valfri klubb i Singapore där utbytesstudenterna är. Det finns en facebook-grupp som styr i princip hela skocken av utbytesstudenter, något som har både för- och nackdelar. De små skillnaderna som fanns bestod i att man fick röka på klubben och att det var aningen billigare.
Flu-awareness........När vi skulle gå in så screenades allas kroppstemperatur genom att vakterna sköt med en laserpistol-liknande termometer i pannan på alla som skulle in. Efter att man var konstaterat influensafri fick man ett klistermärke där det stod att man var frisk.
Service........Efter att man uträttat sina behov på toaletten så var det en kille som hade som jobb att: Sätta på vatten i kranen, stänga av vattnet samt att dela ut pappershandukar. Jag blev imponerad av hans servicekänsla och diskretion men faktum kvarstår, det skulle mycket väl kunna vara det tråkigaste jobbet i världshistorien.
Söndag:
Tyvärr hade vi alldeles för lite vatten på rummet på lördagsnatten vilket resulterade i en bakfylla av bibliska mått. I Singapore är jag van vid att dricka ca 5 liter vatten om dagen vilket resulterar i att man 1) nästan aldrig blir bakfull när man druckit alkohol, 2) måste gå på toa jämt vilket inte är ett stort problem eftersom det finns överdrivet stora och städade toaletter överallt.
Efter frukost och utcheckning åkte vi till en busstation för att se om någon ville ta oss tillbaka till civilisationen igen. Det ville dom absolut, men inte förrän 3 timmar senare och 70 ringgit (140 kronor). Efter en seg väntan satte vi oss på den förmodligen bästa bussresan i hela mitt liv. Det var en dubbeldäckarbuss med 18 säten med det modesta namnet First Class Executive Coach eller något. Sätena var sanslöst bra och liknade inget jag sett tidigare. Skärmar med tv-spel och massvis med piratkopierade filmer. Elektriskt justerbara gigantiska säten med massagefunktion. Det var bussresan från himlen när jag behövde det som bäst.
Väl framme i Singapore var vi utsvultna och trötta. Det resulterade i att vi åkte iväg till Carl's Junior, en amerikansk hamburgerkedja med många outlets i Singapore. Normalt sett skyr jag västerländsk mat i Singapore eftersom det finns så många bättre alternativ och att den oftast inte är god. Denna kväll kändes det ändå helt rätt att bryta av med en rejäl amerikansk burgare. Jag beställde en Double Bacon Guacamole Burger utan att tänka så mycket på vad det var. När den kom in var det den största hamburgare jag sett och efter mycket human willpower kunde jag sätta i mig hela.
Detta fick markera slutet på en mycket rolig, händelserik och ganska dyr helg i Kuala Lumpur.
Vad tyckte jag om KL?
När man som boende i Singapore kommer till KL är det första som slår en hur smutsigt och dåligt organiserat allt är. Till exempel finns det monorails men med flera olika operatörer och lika många biljetter. Taxibilarna kör inte längre på taxameter utan vill oftast ha ockerpriser för även de kortaste turerna. Det går inte längre att dricka kranvattnet etc, etc.
Kuala Lumpur som stad är ganska fattig på sevärdheter. Det är Petronas Tower som är det stora dragplåstret, vilket i och för sig kan vara bland de häftigaste byggnaderna i världen. Staden är lite för liten och lite för ny för att ha någon inneboende charm och det är svårt att gå runt på gatorna eftersom det oftast inte finns tillräckligt med trottoarer/övergångsställen. Det duger bra för en weekendtrip men jag tycker inte att staden är så pass intressant att man behöver stanna längre än så.
"En annan positiv aspekt av att resa är att det förmodligen är billigare att spendera en helg i KL än i Singapore. Om vi stannat hemma hade vi förmodligen gått ut och klubbat någon av dagarna och gjort andra dyra aktiviteter resten av helgen."
Detta är möjligen sant om man åker och backpackar en bit utanför städerna. Inte i KL.
Petronas TowersTorsdag:
Vi lämnade Singapore tidigt på morgonen för att åka över till Johor Bahru, gränsstaden på den Malaysiska sidan. Väl i JB blev vi överösta av Buss-säljare som ville sälja oss resor till KL. Jag kan tänka mig att bussterminalen var ungefär som ett frenetiskt handlargolv. Det skreks ut resor till höger och vänster, KL, KL,KL! Mersing, Mersing Mersing! För ca 30 ringgit (60 kronor) fick vi en bra bussresa till KL. Bussresan var relativt seg även om busschauffören låg i omkörningsfilen under hela resan.
Väl framme i KL åkte vi ut till vårt hotell, the Nomad Sucasa. Vi bodde i en 90 kvadratmeter stor svit/"serviced apartment" som vi delade på tre personer. För första gången på väldigt länge hade vi tillgång till en fullt fungerande dusch och fräscht badrum (2st i sviten).
Vi hade gjort en dinner reservation på restaurangen i KL Tower, ett över 400 meter högt tv-torn med en snurrande restaurang på 280 meters höjd. För ca 300 kronor fick vi, förutom en häftig utsikt också en trerätters-buffé med bland annat ostron, hajfenssoppa etc.
Anton och Anton i en hetsig affärsdiskussion över en bättre middag?Väl tillbaka på hotellet tog vi emot Camilla, Barbara, Tiia och Sari som hade avbokat sitt hotell när de insåg att det inte hade lakan på rummen. Självklart ställde jag upp och fixade ett rum till dem, så här i efterhand borde jag ha fått kommission från hotellet.
Fredag:
Eftersom torsdagsnatten blev ganska sen så sov vi ganska länge. Under förmiddagen passade jag på att utforska hotellets frukostbuffé (min första västerländska frukost på en månad) samt ett pass på hotellets gym. Efter detta bestämde vi oss för att åka till Batu Caves, en kalkstensgrotta en bit utanför stan. Helt ovetande klev vi in i en taxi och påbörjade färden, vilken skulle bli den hittills överlägset bästa taxifärden i mitt liv.
Möt James, 50-årig avdankad indisk kickboxare, numera taxichaufför. Under cirka en timmes taxiresa lärde James oss allt vi borde veta om boxning, livet, kvinnor och diverse ting. Väl frame i Batu Caves så väntade James på oss medan vi utforskade grottorna och templet. Batu Caves var dock ganska blekt som attraktion, det hela kändes lite turistigt och fejkat på något sätt. Har man sett Angkor Wat i Kambodja så finns det tyvärr ingen större tjusning i att se något annat tempel/monument.
En urgammal hinduisk staty? Nej, från 2006.Efter att vi sett grottan färdigt så åt vi indisk thosai tillsammans med James. Thosai är en form av pannkaka som man doppar i olika såser, äts med fördel med endast högerhanden. Till det drack vi indiskt kaffe som smakade ungefär som varm choklad med socker i. Detta sa jag dock inte till James. Under hemfärden fick vi uppleva en klar skillnad mellan Malaysia och Singapore. Att ta sig runt i Singapore är alltid snabbt och nästan alltid smidigt. Här satt vi fast i köer och färden på ca 15 km tog en och en halv timme.
Anton och jag njuter av indiskt mat, till höger ser ni James hårda kickboxningsnävePå kvällen åkte vi till KL Skybar på Traders Hotel, beläget alldeles intill Petronas Tower. Där drack vi en del och hade det väldigt trevligt. Det är svårt att sätta fingret på det, men min fascination för Skybarer når inga gränser. Under min tid i Singapore har jag varit på New Asia Bar, Swissotel på 72:a våningen två gånger på samma helg. Kanske är det den internationella lyxigheten som lockar, kanske det faktum att jag är helt svältfödd på skybar-upplevelser från mitt liv i Örnsköldsvik och Linköping.
En av de häftigare barerna man varit på i sina dagar
Till champagnen servererades det complimentary noodles vilket var väldigt uppskattat
Felix, Jag i en numera klassisk posé och CamillaLördag:
Lördagen började relativt sent efter fredagens eskapader. Vi tog en taxi till Berjaya Times Square, Sydostasiens störst shopping mall. Efter att ha gått runt och kollat in halvdåliga butiker under en halvtimme bestämde sig Jag, Magnus, Anton och Eetu att prova deras inomhusnöjespark. Ja, ni läste rätt. Någon har fått för sig att de skulle bygga en theme park mitt i en mall. Det var heller inga små "Öviks hamnfest"-liknande tivoliattraktioner. Nej, vi pratar en stor rollercoaster med loopingar etc. Vi hade mycket roligt under cirka en timmes tid innan vi skulle möta tjejerna utanför. Eftersom våra mobiltelefoner inte fungerade hade vi enorma problem att få ihop logistiken. Jag antar att det var ungefär så man levde på den tid när det inte var obligatoriskt med mobiltelefon från 8 års ålder. Man var hela tiden tvungen att bestämma mötesplatser och flexibiliteten gick helt förlorad.
Det fanns många våningarJag, Camilla och Barbara åkte sedan vidare till en stor moské. Det var en ganska häftig byggnad men den var ganska nybyggd så halva tjusningen gick förlorad. Jag fick skyla min halvnakna kropp med någon form av cape, tjejerna var dessutom tvungna att dölja håret.
I Malaysia väcker två fruar ingen särskild uppsynDet var väldigt många utbytesstudenter i KL i helgen och praktiskt taget alla skulle till Zouk på lördagskvällen. Zouk är Singapores statusklubb numero uno och de har expanderat konceptet till KL. Några punkter från lördagskvällen:
Recession?.......Alla större gäng eller killar som vill showa off lite beställer in några helrör. Detta är så pass mainstream att det finns promotion deals och reklam överallt. Har man en fräsch bil och ska gå ut ställer man den med fördel på klubbens parkering framför ingången. I Singapore har jag sett Lambos, Ferraris, Porschar etc stående utanför Zouk. I Malaysia fanns det en del fräscha bilar så som snuskigt dyra Mercedesar och dylikt. På Platinom bar och kök i Örnsköldsvik kunde man ibland få se en dekaltrimmad Volvo 740 med 18" fälgar.
Same same but different.........Det var exakt likadant att vara på Zouk i Kuala Lumpur på lördagen som att vara på valfri klubb i Singapore där utbytesstudenterna är. Det finns en facebook-grupp som styr i princip hela skocken av utbytesstudenter, något som har både för- och nackdelar. De små skillnaderna som fanns bestod i att man fick röka på klubben och att det var aningen billigare.
Flu-awareness........När vi skulle gå in så screenades allas kroppstemperatur genom att vakterna sköt med en laserpistol-liknande termometer i pannan på alla som skulle in. Efter att man var konstaterat influensafri fick man ett klistermärke där det stod att man var frisk.
Service........Efter att man uträttat sina behov på toaletten så var det en kille som hade som jobb att: Sätta på vatten i kranen, stänga av vattnet samt att dela ut pappershandukar. Jag blev imponerad av hans servicekänsla och diskretion men faktum kvarstår, det skulle mycket väl kunna vara det tråkigaste jobbet i världshistorien.
Söndag:
Tyvärr hade vi alldeles för lite vatten på rummet på lördagsnatten vilket resulterade i en bakfylla av bibliska mått. I Singapore är jag van vid att dricka ca 5 liter vatten om dagen vilket resulterar i att man 1) nästan aldrig blir bakfull när man druckit alkohol, 2) måste gå på toa jämt vilket inte är ett stort problem eftersom det finns överdrivet stora och städade toaletter överallt.
Efter frukost och utcheckning åkte vi till en busstation för att se om någon ville ta oss tillbaka till civilisationen igen. Det ville dom absolut, men inte förrän 3 timmar senare och 70 ringgit (140 kronor). Efter en seg väntan satte vi oss på den förmodligen bästa bussresan i hela mitt liv. Det var en dubbeldäckarbuss med 18 säten med det modesta namnet First Class Executive Coach eller något. Sätena var sanslöst bra och liknade inget jag sett tidigare. Skärmar med tv-spel och massvis med piratkopierade filmer. Elektriskt justerbara gigantiska säten med massagefunktion. Det var bussresan från himlen när jag behövde det som bäst.
Väl framme i Singapore var vi utsvultna och trötta. Det resulterade i att vi åkte iväg till Carl's Junior, en amerikansk hamburgerkedja med många outlets i Singapore. Normalt sett skyr jag västerländsk mat i Singapore eftersom det finns så många bättre alternativ och att den oftast inte är god. Denna kväll kändes det ändå helt rätt att bryta av med en rejäl amerikansk burgare. Jag beställde en Double Bacon Guacamole Burger utan att tänka så mycket på vad det var. När den kom in var det den största hamburgare jag sett och efter mycket human willpower kunde jag sätta i mig hela.
Detta fick markera slutet på en mycket rolig, händelserik och ganska dyr helg i Kuala Lumpur.
Vad tyckte jag om KL?
När man som boende i Singapore kommer till KL är det första som slår en hur smutsigt och dåligt organiserat allt är. Till exempel finns det monorails men med flera olika operatörer och lika många biljetter. Taxibilarna kör inte längre på taxameter utan vill oftast ha ockerpriser för även de kortaste turerna. Det går inte längre att dricka kranvattnet etc, etc.
Kuala Lumpur som stad är ganska fattig på sevärdheter. Det är Petronas Tower som är det stora dragplåstret, vilket i och för sig kan vara bland de häftigaste byggnaderna i världen. Staden är lite för liten och lite för ny för att ha någon inneboende charm och det är svårt att gå runt på gatorna eftersom det oftast inte finns tillräckligt med trottoarer/övergångsställen. Det duger bra för en weekendtrip men jag tycker inte att staden är så pass intressant att man behöver stanna längre än så.
Vardagen i Singapore
Efter att ha gått i skolan i snart två veckor och varit här i snart en dryg månad börjar så sakteliga en vardag infinna sig. Innan man själv var utbytesstudent så tänkte man alltid att livet utomlands var så händelserikt och spännande varje dag. Man hade sett bilder från folk som gjort otroliga resor till spännande länder etc. Tyvärr så är livet inte alltid så spännande och händelserikt även i Singapore. Igår var en typisk vardag i Singapore för mig, jag ger er den timme för timme.
08.00 10.00 Vaknar av att rummet är ca 25 grader varmt och väldigt kvavt, uppenbarligen har klockan ringt för två timmar sedan. AC:n fungerar så att man har ett sleep mode som är väldigt tyst och behaglig. Dock har den en timer som stänger av efter åtta timmar. Detta är väldigt bra om man sover åtta timmar, sover man tio timmar vilket jag gjorde är det som att vakna upp i en bastu.
10.40 Efter en dusch, påklädning och lite frukost bestående av frukt inser jag att jag inte kommer att hinna ta MRT + buss till min föreläsning som börjar 11. Det enda vettiga alternativet är att ta en taxi. Det går inte att gå ut på gatan utan att se en massa taxibilar så att vinka in en innebär inga problem what so ever. Jag tvingas ofta kväva impulsen att vinka in en taxi när jag inte har bråttom. Även om det är billigt är det dock ca 5 gånger dyrare än att ta vanliga bussar.
10.40-10.55 Turister existerar inte i mitt bostadsområde, därför är taxichaufförer ofta väldigt pratvilliga och undrar vad man gör som ang moh (Singlish för vit) i Singapore. Han pratar ovanligt bra engelska och blir väldigt glad när jag berättar att NUS är lika bra om inte bättre än de flesta svenska universitet.
11.00-13.00 Föreläsning. Jag har glömt min föreläsningströja. Det är svinkallt.
13.00-14.00 Tutorial (lektion) med en mycket korrekt och seriös indier. Den första kallduschen kommer när vi ska göra ett quiz i början av lektionen. Detta är dock inte alltför svårt och jag klarar mig bra. Resten av lektionen är dock en mardröm. Jag inser att jag måste köpa någon bok om boolean algebra eller något om jag ska fixa kursen.
14.00 Lunch bestående av en grymt god japansk rätt med tempura-prawns etc. Detta är det absolut dyraste som finns på food courten vid engineering-fakulteten, kostar 4,50 (ca 23 kr).
14.30-17.30 Plugg i biblioteket. Ungefär som att plugga på ett bibliotek i Sverigen kan jag tänka mig. Inte för att jag någonsin gjort det utan vi brukar alltid sitta i ett grupprum och plugga. Att plugga i en tyst miljö är dock minst dubbelt så effektivt eftersom man knappt får prata med varandra.
17.30-18.30 Jag tar mig till gymmet på skolan för ett kortare gympass. Det visar sig att gymmet är helt fullt och på en timme hinner jag genomföra ca 4 övningar innan jag blir less och går.
18.40-19.00 Middag på food courten bestående av någon god indonesisk peka-och-välj mat. Systemet fungerar så att man väljer t.ex. 2 meat och 1 veg och pekar på det man vill ha i de olika grytorna. Den späda indonesiska tanten kollar väldigt konstigt på mig när jag beställer 4 meat och 2 veg.
19.30 Buss hem. Jag har tidigare nämt att vi har en direkt gratisbuss från NUS till boendet. Detta fungerar väldigt smidigt bortsett från att man ofta får vänta ganska länge. Dock är det för dyrt att ta taxi hem runt den här tiden eftersom man får betala för peak-hour charges samt att det är mycket trafik.
20.45 Camilla (min danska granne) knackar på och frågar om jag vill hänga med och käka något. Självklart vill jag det och halvt mätt hänger jag med till food courten och tar en chicken rice. Detta är något av en signature dish i Singapore och består av, inte helt oväntat, kyckling och ris + lite gurka.
23.30 Går och lägger mig efter en stunds skypande/mailande etc.
OBS: En uppdatering av Kuala Lumpur resan kommer så fort jag har fått ordning på alla bilder, förhoppnignsvis senare idag.
10.40 Efter en dusch, påklädning och lite frukost bestående av frukt inser jag att jag inte kommer att hinna ta MRT + buss till min föreläsning som börjar 11. Det enda vettiga alternativet är att ta en taxi. Det går inte att gå ut på gatan utan att se en massa taxibilar så att vinka in en innebär inga problem what so ever. Jag tvingas ofta kväva impulsen att vinka in en taxi när jag inte har bråttom. Även om det är billigt är det dock ca 5 gånger dyrare än att ta vanliga bussar.
10.40-10.55 Turister existerar inte i mitt bostadsområde, därför är taxichaufförer ofta väldigt pratvilliga och undrar vad man gör som ang moh (Singlish för vit) i Singapore. Han pratar ovanligt bra engelska och blir väldigt glad när jag berättar att NUS är lika bra om inte bättre än de flesta svenska universitet.
11.00-13.00 Föreläsning. Jag har glömt min föreläsningströja. Det är svinkallt.
13.00-14.00 Tutorial (lektion) med en mycket korrekt och seriös indier. Den första kallduschen kommer när vi ska göra ett quiz i början av lektionen. Detta är dock inte alltför svårt och jag klarar mig bra. Resten av lektionen är dock en mardröm. Jag inser att jag måste köpa någon bok om boolean algebra eller något om jag ska fixa kursen.
14.00 Lunch bestående av en grymt god japansk rätt med tempura-prawns etc. Detta är det absolut dyraste som finns på food courten vid engineering-fakulteten, kostar 4,50 (ca 23 kr).
14.30-17.30 Plugg i biblioteket. Ungefär som att plugga på ett bibliotek i Sverigen kan jag tänka mig. Inte för att jag någonsin gjort det utan vi brukar alltid sitta i ett grupprum och plugga. Att plugga i en tyst miljö är dock minst dubbelt så effektivt eftersom man knappt får prata med varandra.
17.30-18.30 Jag tar mig till gymmet på skolan för ett kortare gympass. Det visar sig att gymmet är helt fullt och på en timme hinner jag genomföra ca 4 övningar innan jag blir less och går.
18.40-19.00 Middag på food courten bestående av någon god indonesisk peka-och-välj mat. Systemet fungerar så att man väljer t.ex. 2 meat och 1 veg och pekar på det man vill ha i de olika grytorna. Den späda indonesiska tanten kollar väldigt konstigt på mig när jag beställer 4 meat och 2 veg.
19.30 Buss hem. Jag har tidigare nämt att vi har en direkt gratisbuss från NUS till boendet. Detta fungerar väldigt smidigt bortsett från att man ofta får vänta ganska länge. Dock är det för dyrt att ta taxi hem runt den här tiden eftersom man får betala för peak-hour charges samt att det är mycket trafik.
20.45 Camilla (min danska granne) knackar på och frågar om jag vill hänga med och käka något. Självklart vill jag det och halvt mätt hänger jag med till food courten och tar en chicken rice. Detta är något av en signature dish i Singapore och består av, inte helt oväntat, kyckling och ris + lite gurka.
23.30 Går och lägger mig efter en stunds skypande/mailande etc.
OBS: En uppdatering av Kuala Lumpur resan kommer så fort jag har fått ordning på alla bilder, förhoppnignsvis senare idag.
onsdag 19 augusti 2009
Weekend i Kuala Lumpur
Eftersom vi knappt har några lektioner/föreläsningar varken torsdag eller fredag så passade vi på att planera in en helg i Kuala Lumpur. Det ser ut som att väldigt många utbytesstudenter åker dit i helgen så förhoppningsvis kan det bli någon rolig fest eller något. Jag åker med Magnus och Anton, mina två kompisar från Linköping. Vi hittade ett billigt litet hotellrum som vi ska dela så det känns bra. Väl i KL kommer vi troligtvis att möta upp många fler kompisar för att festa/sightseea tillsammans.
Singapore är en fantastisk utgångspunkt för att resa i Sydostasien. All form av resande går att hitta väldigt billigt, själva planerar vi att ta oss över till Malaysiska gränsstaden Johor Bahru imorgon bitti för att sedan ta någon bekväm lyxbuss upp till KL för en hundring. En annan positiv aspekt av att resa är att det förmodligen är billigare att spendera en helg i KL än i Singapore. Om vi stannat hemma hade vi förmodligen gått ut och klubbat någon av dagarna och gjort andra dyra aktiviteter resten av helgen.
Förresten, jag tar med mig dator så att jag kan hålla er uppdaterade även från Kuala Lumpur.
lördag 15 augusti 2009
Skolan i Singapore
Förra tisdagen hade jag min första skoldag på NUS. Förväntansfull och en smula nervös klev jag på bussen till skolan ett par timmar innan första föreläsningen för att hinna orientera mig. Campuset är väldigt stort och vidsträckt. Trots att det är ungefär lika många studenter på NUS som på Linköpings Universitet så är campuset väldigt mycket större.
Låt mig exemplifiera några skillnader mellan NUS och LiU:
Transporter:
Från boendet går det gratisbussar till skolan varje hel och halvtimme på morgonen och kvällen. Detta är väldigt komfortabelt och smidigt, annars måste man åka tunnelbana (MRT) en station för att byta buss vilket är krångligt och tidskrävande. Om man ska till skolan under dagen, till exempel mellan 10 och 2 kan man med fördel dela en taxi till skolan. I fredags åkte jag och min rumsgranne Christoffer taxi för 6 dollar (30 kr) vilket är väldigt överkomligt. Är man fyra stycken som ska till skolan blir detta förmodligen lika billigt som att åka MRT och buss. Jag har aldrig åkt taxi till skolan i Linköping. Jag vet däremot att min klasskompis Ocklind åkte taxi en gång när hans cykel fått punktering samma morgon som en tenta var.
Det är väldigt varmt i Singapore och NUS-campuset är tyvärr inget undantag. Detta innebär att promenader längre än 50 meter undvikes för att istället sätta sig på en trång shuttle bus som går med några minuters intervall runt hela campus. I Linkan är man van vid att cykla/gå överallt men detta gör man alltså inte i Singapore.
Föreläsningar:
Linköping: Föreläsningen börjar alltid kvart över utsatt tid (akademisk kvart) för att sedan ha en kvarts rast vid varje heltimme. En föreläsning på två timmar är alltså 2x45 minuter effektiv tid. Vanligtvis respekterar man föreläsarens vilja att föreläsa under församlingens tystnad. Föreläsarna är av väldigt varierande kvalitet. Några har förberett föreläsningarna under väldigt lång tid och några går in och gör sitt jobb för att sedan sätta sig på sitt kontor och göra någonting vettigt.
NUS: Det är kallt i föreläsningssalarna. Väldigt kallt. Singaporeanerna älskar Aircondition men ingenstans blir detta lika påtagligt som i föreläsningssalarna. Det är så kallt att man med fördel tar med en tjocktröja att ha på sig vilket är väldigt jobbigt eftersom det är 15 grader i föreläsningsalen och 30 direkt utanför. På NUS verkar det vara helt okej att sitta och småprata under föreläsningens gång. Det verkar även vara helt okej att lägga sig utsträckt över bänken och ta en liten tupplur. Detta förvånade mig oerhört eftersom alla asiater som pluggar på NUS är väldigt smarta och betalar ganska mycket pengar för att gå här alternativt har ett fint scholarship som betalar avgifterna.
En två timmars föreläsning har ofta en 10-minuters rast slumpmässigt inlagd någonstans och slutar vanligtvis en bit innan så att man hinner ta sig till nästa föreläsning eller lektion.
Den undervisningsfria timmen mellan 12 och 13 existerar inte på NUS vilket resulterar i att man kan ha ett schema från 9-6 utan en enda inplanerad rast/lunchrast. Hittills är jag imponerad över det engagemang som lärarna visar. I kursen Financial Mathematics får vi ganska ofta mail med en länk till någon aktuell nyhet i världen som rör kursen. Förutom intressant läsning ger det ett intryck av att läraren är intresserad av och brinner för att undervisa i sitt ämne.
Matställen:
Linköping: LiU är ganska svältfödd på bra lunchrestauranger. Lunchen på kåren är snäppet bättre än den mat man fick i högstadiet och cafeérna säljer bara sanslöst dyra baguetter och sallader. Som tur är så finns ju golfen. Golfrestaurangen på Linköpings GK är förmodligen Sveriges bästa och mest prisvärda lunchrestaurang. Alltid gott, alltid utmärkt service, alltid fullt med I-kamrater och en och annan ekonomstudent.
NUS: Det går inte att gå längre än 50 meter på NUS utan att hitta en stor food court eller en restaurang. En food court är egentligen som en stor öppen yta med en massa stolar och bord. Här finns små minirestauranger av typen "hål i väggen" som serverar utsökt mat för ca 15-20 kronor för en stor lunchportion. Valfriheten är oftast enorm, all form av asiatisk mat och även västerländsk mat (jag vill inte prova den) finns på den genomsnittliga food courten. Förutom food courts finns lite dyrare restauranger och även Burger King, McDonalds etc etc.
Faciliteter:
Linköping: Campushallen, gymmet på skolan är väldigt bra men också ganska dyrt, 300 kronor i månaden, och alltid ganska fullt på populära tider. Eller vem försöker jag lura, jag var knappt där förra året så jag vet inte.
NUS: Gymmet på skolan har nästan lika mycket aircon som föreläsningssalarna. Det består nästan bara av maskiner och de flesta besökarna är ganska taniga asiater. I fredags var första gången någonsin jag maxat ut en maskin på ett gym. Detta säger mer om hur stark den vanliga gymbesökaren på NUS är än om min egen kroppsstyrka.
Och så finns ju poolområdet. Har din skola en 50 meters simbasssäng och en vanlig pool med 15 solbäddar? Nähä, trodde väl inte det. Ingenstans på skolan hittar man fler utbytesstudenter än vid poolen valfri tid på dygnet. Asiaterna har fullt upp att plugga och gillar vanligtvis inte att vistas ute i solen så det finns nästan alltid lediga solbäddar.
Låt mig exemplifiera några skillnader mellan NUS och LiU:
Transporter:
Från boendet går det gratisbussar till skolan varje hel och halvtimme på morgonen och kvällen. Detta är väldigt komfortabelt och smidigt, annars måste man åka tunnelbana (MRT) en station för att byta buss vilket är krångligt och tidskrävande. Om man ska till skolan under dagen, till exempel mellan 10 och 2 kan man med fördel dela en taxi till skolan. I fredags åkte jag och min rumsgranne Christoffer taxi för 6 dollar (30 kr) vilket är väldigt överkomligt. Är man fyra stycken som ska till skolan blir detta förmodligen lika billigt som att åka MRT och buss. Jag har aldrig åkt taxi till skolan i Linköping. Jag vet däremot att min klasskompis Ocklind åkte taxi en gång när hans cykel fått punktering samma morgon som en tenta var.
Det är väldigt varmt i Singapore och NUS-campuset är tyvärr inget undantag. Detta innebär att promenader längre än 50 meter undvikes för att istället sätta sig på en trång shuttle bus som går med några minuters intervall runt hela campus. I Linkan är man van vid att cykla/gå överallt men detta gör man alltså inte i Singapore.
Föreläsningar:
Linköping: Föreläsningen börjar alltid kvart över utsatt tid (akademisk kvart) för att sedan ha en kvarts rast vid varje heltimme. En föreläsning på två timmar är alltså 2x45 minuter effektiv tid. Vanligtvis respekterar man föreläsarens vilja att föreläsa under församlingens tystnad. Föreläsarna är av väldigt varierande kvalitet. Några har förberett föreläsningarna under väldigt lång tid och några går in och gör sitt jobb för att sedan sätta sig på sitt kontor och göra någonting vettigt.
NUS: Det är kallt i föreläsningssalarna. Väldigt kallt. Singaporeanerna älskar Aircondition men ingenstans blir detta lika påtagligt som i föreläsningssalarna. Det är så kallt att man med fördel tar med en tjocktröja att ha på sig vilket är väldigt jobbigt eftersom det är 15 grader i föreläsningsalen och 30 direkt utanför. På NUS verkar det vara helt okej att sitta och småprata under föreläsningens gång. Det verkar även vara helt okej att lägga sig utsträckt över bänken och ta en liten tupplur. Detta förvånade mig oerhört eftersom alla asiater som pluggar på NUS är väldigt smarta och betalar ganska mycket pengar för att gå här alternativt har ett fint scholarship som betalar avgifterna.
En två timmars föreläsning har ofta en 10-minuters rast slumpmässigt inlagd någonstans och slutar vanligtvis en bit innan så att man hinner ta sig till nästa föreläsning eller lektion.
Den undervisningsfria timmen mellan 12 och 13 existerar inte på NUS vilket resulterar i att man kan ha ett schema från 9-6 utan en enda inplanerad rast/lunchrast. Hittills är jag imponerad över det engagemang som lärarna visar. I kursen Financial Mathematics får vi ganska ofta mail med en länk till någon aktuell nyhet i världen som rör kursen. Förutom intressant läsning ger det ett intryck av att läraren är intresserad av och brinner för att undervisa i sitt ämne.
Matställen:
Linköping: LiU är ganska svältfödd på bra lunchrestauranger. Lunchen på kåren är snäppet bättre än den mat man fick i högstadiet och cafeérna säljer bara sanslöst dyra baguetter och sallader. Som tur är så finns ju golfen. Golfrestaurangen på Linköpings GK är förmodligen Sveriges bästa och mest prisvärda lunchrestaurang. Alltid gott, alltid utmärkt service, alltid fullt med I-kamrater och en och annan ekonomstudent.
NUS: Det går inte att gå längre än 50 meter på NUS utan att hitta en stor food court eller en restaurang. En food court är egentligen som en stor öppen yta med en massa stolar och bord. Här finns små minirestauranger av typen "hål i väggen" som serverar utsökt mat för ca 15-20 kronor för en stor lunchportion. Valfriheten är oftast enorm, all form av asiatisk mat och även västerländsk mat (jag vill inte prova den) finns på den genomsnittliga food courten. Förutom food courts finns lite dyrare restauranger och även Burger King, McDonalds etc etc.
Faciliteter:
Linköping: Campushallen, gymmet på skolan är väldigt bra men också ganska dyrt, 300 kronor i månaden, och alltid ganska fullt på populära tider. Eller vem försöker jag lura, jag var knappt där förra året så jag vet inte.
NUS: Gymmet på skolan har nästan lika mycket aircon som föreläsningssalarna. Det består nästan bara av maskiner och de flesta besökarna är ganska taniga asiater. I fredags var första gången någonsin jag maxat ut en maskin på ett gym. Detta säger mer om hur stark den vanliga gymbesökaren på NUS är än om min egen kroppsstyrka.
Och så finns ju poolområdet. Har din skola en 50 meters simbasssäng och en vanlig pool med 15 solbäddar? Nähä, trodde väl inte det. Ingenstans på skolan hittar man fler utbytesstudenter än vid poolen valfri tid på dygnet. Asiaterna har fullt upp att plugga och gillar vanligtvis inte att vistas ute i solen så det finns nästan alltid lediga solbäddar.
Singapore National Day
Jag har varit lite dålig på att uppdatera bloggen på senaste tiden. Detta beror dels på att jag har haft ganska fullt upp med skolan och olika aktiviteter samt att bloggens inläggssystem har krånglat. Nu ska det förhoppningsvis bli bättre och fler uppdateringar. Några höjdpunkter från veckan som gått.
Förra söndagen (9 Aug) var det National Day i Singapore, en av årets största dagar i den Singaporeanska kalendern. Till skillnad från den svenska nationaldagen (som egentligen bara firas av nynazister) så smäller regeringen på stort och har ett våldsamt påkostat evenemang i stan. Firandet bestod dels av en parad och dels av en stor show. Eftersom vi inte hade biljetter kunde vi bara se paraden och eftersom vi stod ganska dåligt till kunde vi egentligen bara höra och se de luftburna delarna av den.
Singaporeanerna var dagen till ära nästan uteslutande klädd i rött och vitt.
En fejkad terroristjakt, mycket spektakulärt.
Flygvapnet bidrog både med helikoptrar och flyovers med F16-plan vilket kändes lite amerikanskt häftigt på något sätt.
Nationaldagsfirandet avslutades med ett fyrverkeri av sällan skådat slag.
Förra söndagen (9 Aug) var det National Day i Singapore, en av årets största dagar i den Singaporeanska kalendern. Till skillnad från den svenska nationaldagen (som egentligen bara firas av nynazister) så smäller regeringen på stort och har ett våldsamt påkostat evenemang i stan. Firandet bestod dels av en parad och dels av en stor show. Eftersom vi inte hade biljetter kunde vi bara se paraden och eftersom vi stod ganska dåligt till kunde vi egentligen bara höra och se de luftburna delarna av den.
Singaporeanerna var dagen till ära nästan uteslutande klädd i rött och vitt.
En fejkad terroristjakt, mycket spektakulärt.
Flygvapnet bidrog både med helikoptrar och flyovers med F16-plan vilket kändes lite amerikanskt häftigt på något sätt.
Nationaldagsfirandet avslutades med ett fyrverkeri av sällan skådat slag.
söndag 9 augusti 2009
Bintan tisdag-fredag
Så var den första resan avklarad, denna gång bar det av till Bintan, en indonesisk ö strax söder om Singapore. Det kändes lite konstigt att lämna Singapore i tisdags när man inte ens varit där en vecka men det är lika bra att passa på att resa när tid finns.
Vi var ett stort gäng NUS-studenter som åkte till en resort på Bintans östra sida för att relaxa och förhoppningsvis få lite sol och bad. Resorten bestod dels av bungalows och dels av en vanlig hotellbyggnad. Jag, Staffan och Magnus delade på ett family room för ca 15 dollar/per person och natt, typ 80 kronor var vilket var extremt billigt för ett så pass schysst rum.
Dagarna bestod mest av sol och bad vid poolen på en närliggande resort som hade samma ägare.
Nätterna bestod mest av indonesisk Bintang-öl och fest på vår resort. Eftersom vi i princip var de enda som bodde där kunde vi leva rövare och baren var alltid öppen on demand. Kvällarna var riktigt roliga och det kändes som ett utmärkt sätt att lära känna varandra bättre.
Efter tre dagars solande/badande/drickande kändes längtan till Singapore för stor och jag och några till tog färjan på fredagmorgonen. Resan till Bintan var riktigt rolig och bjöd på många roliga stunder, eftersom nästan ingen känner någon annan här så är alla utbytesstudenter extremt öppna och härliga människor. Jag är övertygad om att vi kommer att ha många roliga stunder tillsammans framöver.
Vi var ett stort gäng NUS-studenter som åkte till en resort på Bintans östra sida för att relaxa och förhoppningsvis få lite sol och bad. Resorten bestod dels av bungalows och dels av en vanlig hotellbyggnad. Jag, Staffan och Magnus delade på ett family room för ca 15 dollar/per person och natt, typ 80 kronor var vilket var extremt billigt för ett så pass schysst rum.
Dagarna bestod mest av sol och bad vid poolen på en närliggande resort som hade samma ägare.
Nätterna bestod mest av indonesisk Bintang-öl och fest på vår resort. Eftersom vi i princip var de enda som bodde där kunde vi leva rövare och baren var alltid öppen on demand. Kvällarna var riktigt roliga och det kändes som ett utmärkt sätt att lära känna varandra bättre.
Efter tre dagars solande/badande/drickande kändes längtan till Singapore för stor och jag och några till tog färjan på fredagmorgonen. Resan till Bintan var riktigt rolig och bjöd på många roliga stunder, eftersom nästan ingen känner någon annan här så är alla utbytesstudenter extremt öppna och härliga människor. Jag är övertygad om att vi kommer att ha många roliga stunder tillsammans framöver.
söndag 2 augusti 2009
Singapore, de första dagarna
Dag 1, 30 Juli.
Efter en ganska smärtfri flygresa landade vi på Changi Airport runt 12-tiden på dagen. Jag kände mig rejält jetlaggad eftersom klockan var 6 på morgonen i Sverige och jag fick ganska dåligt med sömn ombord på planet. Rejält trötta åkte vi till PGP (Prince George's Park Residences) där Magnus och Anton skulle bo. Jag frågade om de inte hade några rum över men det fanns tyvärr inte. Efter det åkte jag och betalade mitt boende för hela terminen (cash, 1600 SGD, ungefär 9000 svenska) på Student Service Centre och sedan tog jag en taxi till Commonwealth där jag bor nu. Jag har nog aldrig svettats så mycket som jag gjorde den dagen, jag hade Chinos på mig och en skjorta vilket är alldeles för varmt att ha mitt på dagen i Singapore. Min enorma packning gjorde det inte heller särskilt mycket lättare.
Väl framme på Commonwealth tog det ett tag att checka in och göra alla administrativa saker men allting gick relativt smidigt. Boendet här är typ en mindre lägenhet med två rum, kök och ett ganska stort vardagsrum. Rummen delar man med en annan person men just nu bor jag ensam med bara min lägenhetskompis, Christoffer från KTH. Jag tror att de har parat ihop nationaliteter här så jag misstänker att min rumskamrat också kommer vara svensk. Lägenheterna är ganska äckliga och smutsiga men vi ska försöka ordna någon städhjälp.
Efter incheckning åkte jag och två killar jag träffade vid incheckningen ( Julian från Tyskland och Brian från Kanada) till stan och Orchard Road för att se stan och fixa lite telefonkort etc. Efter detta åkte vi till PGP där det var någon typ av Cultural Awareness Lecture med någon amerikansk talare. Det var ganska långdraget men han tog upp ganska många intressanta saker om språket här (Singlish). Efter detta var det en stor Excange Student get together på PGP, vi var några hundra studenter som åkte och köpte några öl och drog till en park i närheten av PGP. Detta var väldigt trevligt och det blev en ganska lång natt, till 2-tiden typ.
Fredag, 31 Juli
På fredagen sov jag väldigt väldigt länge, efter detta mötte jag upp Magnus och Anton nere i stan för lite stadsvandring och shopping. Vi var i stadsdelen little India och åt en underbart god Chicken Masala-rätt på ett lokalt hak. fter detta drog jag tillbaka till Commonwealth och tog några öl med Julian, Brian och några kanadensare han kände. Efter detta drog vi vidare till en fest på Commonwealth som några engelsmän hade. Eftersom man knappt känner någon här så uppstår ett extremt flockbeteende bland utbytesstudenterna. Efter att festen varat lite för länge och vakterna stängt ner festen så åkte vi alla ner till stan för att fortsätta festandet. I stadsdelen commonwealth finns inga turister utan alla här är locals förutom studenterna. Det måste ha varit en ganska extrem syn att se typ 100 utbytesstudenter gå ombord på (MRT:n, tunnelbanan här i Singapore). Festen fortsatte sedan på Clarke Quay på en klubb som heter Zirca. I Singapore är det ganska dyrt att gå ut, det kostade ca 140 kronor att gå in på Zirca men då ingår två drinkbiljetter. Zirca spelade ganska högljudd, tung dansmusik vilket blev ganska tröttsamt efter någon timme eller två. Klubben var väl helt OK men ingen jättehöjdare. Efter vi gick från Zirca så stannade vi och käkade för att sedan ta en taxi hem.
Commonwealth, stadsdelen där jag bor
Lördag, 1 Augusti.
På lördagsmorgonen gjorde en kombination av jetlaggen och den sena natten att jag sov väldigt länge. Efter att ha ätit på min lokala food court så packade jag badkläderna och tog MRT:n till Sentosa, en ö alldeles söder om Singapore. Bortsett från att vara den största turistfällan i Singapore har Sentosa ganska långa konstgjorda stränder där man kan sola och bada vilket jag verkligen inte gjort denna sommar. Efter sommarens ganska hårda träningspass och mycket tennisspelande så behöver jag dock inte skämmas alltför mycket för min kropp förutom den hemska golfbrännan. Vi var ett ganska stort gäng där med 11 personer från olika nationaliteter (mest skandinavier) och från många olika program.
Efter Sentosa och någon timmes uppfräschning på hemmplan åkte nästan hela gänget ner till Boat Quay för att hitta någon bra bar att spendera kvällen på. Eftersom kroppen delvis är inställd på svensk tid så blir man ganska pigg på kvällen. Vi började på en bar som kallades Eski Ice Bar, vilket låter ungefär lika löjligt som det faktiskt var. Tänk er en bar med en AC inställd på 1 grad i entren och 15 grader i barlokalen så förstår ni ungefär vad Eski Ice Bar var. Efter någon öl och lite mat på McDonalds drog några av oss vidare till Clarke Quay för att fortsätta kvällen. Clarke Quay är ett bar/klubb-stråk i Singapore med lite finare och trendigare ställen. Boat Quay har mer restauranger och är aningen billigare än Clarke Quay. Vi var ett tappert gäng bestående av tre danskar, en finne och en svensk som provade några olika barer i Clarke Quay före vi tog en taxi hem vid 3-snåret.
Söndag, 2 Augusti.
Dagen började i sedvanlig ordning sängliggandes till 12-tiden då jag pallrade mig ner till min lokala food court för att köpa lite mat. Efter detta åkte jag, min lägenhetskompis Christoffer och min danska granne Camilla ner till Orchard Road för att shoppa lite och kolla in stan. Orchard Road är en stor gata i Singapore med extremt stora shopping malls och extremt mycket butiker. Orchard Road är en see it to believe it-upplevelse utan dess like. Det går inte riktigt att förklara hur det ser ut men det är rejält stort. Nu sitter jag i alla fall hemma och bloggar, senare blir det mat och bio.
Efter en ganska smärtfri flygresa landade vi på Changi Airport runt 12-tiden på dagen. Jag kände mig rejält jetlaggad eftersom klockan var 6 på morgonen i Sverige och jag fick ganska dåligt med sömn ombord på planet. Rejält trötta åkte vi till PGP (Prince George's Park Residences) där Magnus och Anton skulle bo. Jag frågade om de inte hade några rum över men det fanns tyvärr inte. Efter det åkte jag och betalade mitt boende för hela terminen (cash, 1600 SGD, ungefär 9000 svenska) på Student Service Centre och sedan tog jag en taxi till Commonwealth där jag bor nu. Jag har nog aldrig svettats så mycket som jag gjorde den dagen, jag hade Chinos på mig och en skjorta vilket är alldeles för varmt att ha mitt på dagen i Singapore. Min enorma packning gjorde det inte heller särskilt mycket lättare.
Väl framme på Commonwealth tog det ett tag att checka in och göra alla administrativa saker men allting gick relativt smidigt. Boendet här är typ en mindre lägenhet med två rum, kök och ett ganska stort vardagsrum. Rummen delar man med en annan person men just nu bor jag ensam med bara min lägenhetskompis, Christoffer från KTH. Jag tror att de har parat ihop nationaliteter här så jag misstänker att min rumskamrat också kommer vara svensk. Lägenheterna är ganska äckliga och smutsiga men vi ska försöka ordna någon städhjälp.
Efter incheckning åkte jag och två killar jag träffade vid incheckningen ( Julian från Tyskland och Brian från Kanada) till stan och Orchard Road för att se stan och fixa lite telefonkort etc. Efter detta åkte vi till PGP där det var någon typ av Cultural Awareness Lecture med någon amerikansk talare. Det var ganska långdraget men han tog upp ganska många intressanta saker om språket här (Singlish). Efter detta var det en stor Excange Student get together på PGP, vi var några hundra studenter som åkte och köpte några öl och drog till en park i närheten av PGP. Detta var väldigt trevligt och det blev en ganska lång natt, till 2-tiden typ.
Fredag, 31 Juli
På fredagen sov jag väldigt väldigt länge, efter detta mötte jag upp Magnus och Anton nere i stan för lite stadsvandring och shopping. Vi var i stadsdelen little India och åt en underbart god Chicken Masala-rätt på ett lokalt hak. fter detta drog jag tillbaka till Commonwealth och tog några öl med Julian, Brian och några kanadensare han kände. Efter detta drog vi vidare till en fest på Commonwealth som några engelsmän hade. Eftersom man knappt känner någon här så uppstår ett extremt flockbeteende bland utbytesstudenterna. Efter att festen varat lite för länge och vakterna stängt ner festen så åkte vi alla ner till stan för att fortsätta festandet. I stadsdelen commonwealth finns inga turister utan alla här är locals förutom studenterna. Det måste ha varit en ganska extrem syn att se typ 100 utbytesstudenter gå ombord på (MRT:n, tunnelbanan här i Singapore). Festen fortsatte sedan på Clarke Quay på en klubb som heter Zirca. I Singapore är det ganska dyrt att gå ut, det kostade ca 140 kronor att gå in på Zirca men då ingår två drinkbiljetter. Zirca spelade ganska högljudd, tung dansmusik vilket blev ganska tröttsamt efter någon timme eller två. Klubben var väl helt OK men ingen jättehöjdare. Efter vi gick från Zirca så stannade vi och käkade för att sedan ta en taxi hem.
Commonwealth, stadsdelen där jag borLördag, 1 Augusti.
På lördagsmorgonen gjorde en kombination av jetlaggen och den sena natten att jag sov väldigt länge. Efter att ha ätit på min lokala food court så packade jag badkläderna och tog MRT:n till Sentosa, en ö alldeles söder om Singapore. Bortsett från att vara den största turistfällan i Singapore har Sentosa ganska långa konstgjorda stränder där man kan sola och bada vilket jag verkligen inte gjort denna sommar. Efter sommarens ganska hårda träningspass och mycket tennisspelande så behöver jag dock inte skämmas alltför mycket för min kropp förutom den hemska golfbrännan. Vi var ett ganska stort gäng där med 11 personer från olika nationaliteter (mest skandinavier) och från många olika program.
Efter Sentosa och någon timmes uppfräschning på hemmplan åkte nästan hela gänget ner till Boat Quay för att hitta någon bra bar att spendera kvällen på. Eftersom kroppen delvis är inställd på svensk tid så blir man ganska pigg på kvällen. Vi började på en bar som kallades Eski Ice Bar, vilket låter ungefär lika löjligt som det faktiskt var. Tänk er en bar med en AC inställd på 1 grad i entren och 15 grader i barlokalen så förstår ni ungefär vad Eski Ice Bar var. Efter någon öl och lite mat på McDonalds drog några av oss vidare till Clarke Quay för att fortsätta kvällen. Clarke Quay är ett bar/klubb-stråk i Singapore med lite finare och trendigare ställen. Boat Quay har mer restauranger och är aningen billigare än Clarke Quay. Vi var ett tappert gäng bestående av tre danskar, en finne och en svensk som provade några olika barer i Clarke Quay före vi tog en taxi hem vid 3-snåret.
Söndag, 2 Augusti.
Dagen började i sedvanlig ordning sängliggandes till 12-tiden då jag pallrade mig ner till min lokala food court för att köpa lite mat. Efter detta åkte jag, min lägenhetskompis Christoffer och min danska granne Camilla ner till Orchard Road för att shoppa lite och kolla in stan. Orchard Road är en stor gata i Singapore med extremt stora shopping malls och extremt mycket butiker. Orchard Road är en see it to believe it-upplevelse utan dess like. Det går inte riktigt att förklara hur det ser ut men det är rejält stort. Nu sitter jag i alla fall hemma och bloggar, senare blir det mat och bio.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)