Rain in the little red dot

November månad är väl troligtvis den absolut sämsta månaden i Sverige. Regnigt, grått, trist, mörkt och kallt. I Singapore har det också varit ganska regnigt de senaste veckorna. Regn är egentligen inget ovanligt i Singapore, men oftast i form av korta snabba skurar som snabbt torkar upp. Den senaste tiden har det funnits dagar när det har varit det gråa trista regnvädret som finns i Sverige. Alla avledningskanaler här nere är dimensionerade för rejäla regnfall, oftast ser det bara löjligt ut med gigantiska diken som är helt torra men när det regnar förstår man varför de byggdes. En dag kom det så mycket på väldigt kort tid att delar av vägarna i Bukit Timah var översvämmade.Det såg ut ungefär så här på vissa gator:

Skönast var ändå mannen i Bukit Timah som fick sin Ferrari 430 förstörd när den blev dränkt i ett parkeringsgarage. En sådan bil kostar rätt mycket i Sverige men här kostar den betydligt mer, ungefär 5 miljoner kronor. Hans kommentar: 'It seemed that there was nothing I could do, so I didn't rush home. Besides, it is the company car, so I checked with the finance department and found that it is comprehensively insured.'

 

Reading week

 

Bloggfrekvensen har gått stadigt neråt den sista tiden. Däremot kan jag tycka att det är ett orimligt krav att man ska leverera något intressant varje dag. Självcensuren är lite väl stor och jag tror inte att någon heller vill läsa om mitt senaste kvällspass i skolan. De mest populära bloggarna karakteriseras ju dock av att gallringen är helt obefintlig. Blondinbella hade ju inte varit så stor om hon inte postade meningslösa blogginlägg om vem hon fikade med i eftermiddags. Eftersom att jag inte har några ambitioner på att bli rikskändis på mitt bloggande så väljer jag att fortsätta sålla och istället skriva lite längre och förhoppningsvis mer meningsfulla texter. Det blir bäst så. Både för er och för mig. 
 
Så fort tiden går, brukar man ju säga hela tiden och bekymra sig och jämra sig över dagarnas flyktighet. Men när jag tänker efter känner jag inte alls så. Det känns som att jag varit i Singapore betydligt längre än de tre och en halv månader jag varit här och det känns som att jag har läst samma kurser i en evighet. Nu är dock denna skoltermin äntligen slut och tentaveckorna har tagit vid. Man har ju haft sin fair share av tentaperioder i sina dagar och den extrema stressen inför de allra första tentaperioderna har gått över i någon form av mättnadskänsla. Upplägget i tenta-p är väl ganska snarlikt det i Linköping men det finns även skillnader:

- 4 tentor på strax över en vecka. Ingen större skillnad alltså förutom att kurserna är dubbelt så långa som i Sverige, en hel termin istället för en halv.
- Man sätter en helt annan fokus på tidspress här. Det är en del av själva examinationen att kunna lösa uppgifterna extremt snabbt. De flesta tentor är bara 2 timmar långa och nästan alla quiz/midterms vi haft tidigare under terminen har varit extremt stressiga. I Linkan är tentorna i regel 5 timmar och det är väldigt sällan man känner att det var tiden det föll på.
- Standardtentan här svarar för ungefär 60 % av det totala betyget. De resterande 40 % har man redan jobbat in under kursens gång. Av vad jag förstått ska det vara väldigt lätt att klara tentorna men väldigt svårt att få bra betyg.

En annan observation jag gjort är att detta förmodligen är min sämsta termin rent skolmässigt. Aldrig förr har jag lagt så lite tid på skolan och levererat såna medelmåttiga resultat som jag gjort denna termin. Det är ganska knäckande på grund av två saker. Man producerar så extremt lite och känner sig väldigt ineffektiv. Resultaten blir ganska mediokra och detta är ganska knäckande om man hela tiden legat i topp tidigare. Att jag inte har pluggat tillräckligt beror självklart på omställningen hit, samt att jag har unnat mig själv betydligt fler saker än en normal termin i Linköping. Det har blivit väldigt mycket festande och en del resande som har satt sina spår i kolumnen för antal nedlagda timmar i skolan. En annan orsak är att jag läser ganska tråkiga och jobbiga kurser. Till exempel denna:

My idea of hell. EE2009 Signals

Denna kurs handlar kort och gott om signaler och allt som hör till. Om inte innehållet känns kittlande nog så kan jag berätta lite om kursen: Föreläsaren är en karismatisk äldre kinesisk herre som har en något intensiv föreläsningsstil som bara blir tröttsam i längden. Nästan varje mening avslutas med att han skriker "correct lah?" till publiken. Relativt många föreläsningar har fått stryka på foten till förmån för annat. Dessutom har kursen innehållit två jobbiga labbar med tillhörande rapporter som ska vara inne 24 timmar efter. Att labba här är inte riktigt som i Sverige. I Linkan känns det okej att fråga om hjälp eller skämta lite med sin handledare. I Signals-kursen har vi haft labbhandledare som får Jimmie Åkesson att framstå som vidsynt och sympatisk. Kursboken, skriven av föreläsaren själv är inget under av pedagogik heller, man får ofta sitta och googla/wikipedia specialsaker som knappt tas upp i boken.

(En förlorad) Lördagskväll i Singapore

Var på bio igår och såg den nya hypade katastroffilmen 2012. Jag vet inte om den haft premiär i Sverige än men jag vill härmed starkt avråda hela min läsarkrets från att se den. Filmen var helt usel rakt igenom och jag har nog aldrig gått ifrån en film och känt en sån tomhet som jag kände igår. Oftast brukar ju dåliga filmer i alla fall innehålla några bra element. Någon skön karaktär eller bra specialeffekter eller vad som helst. 2012 hade inget av det. Specialeffekterna var värdelösa, storyn var för tunn, dialogen för platt, karaktärerna för dåliga, skådespelarinsatserna under all kritik etc etc. Filmen bokstavligen stal en lördagskväll av mig som jag aldrig kommer att få tillbaka.

Efter denna chockvåg av ren uselhet kändes det helt rätt att gå ut på någon bar och dränka sina sorger med en öl i Holland Village. Eftersom att vi var nere i Suntec City där det är APEC-kongress just nu var det ganska krångligt att ta sig därifrån på något vettigt sätt. Taxichauffören kör därför en ganska lång omväg genom hela stan vilket jag ifrågasätter artigt men bestämt. Hans kommentar är helt oslagbar:
"Trust me, I have been driving this cab for 11 years and I got better stuff to do a saturday night than driving you guys around on extra trips".
Fair enough. Efter detta var jag helt tyst.

Nästa chock kom när vi anlände till Holland V. Vår favoritbar turnstyles hade stängt redan vid ett-tiden. Turnstyles är en ganska liten sportbar som ligger gömd i en avkrok av Holland Village. Detta har blivit något av en institution i våra liv främst på grund av två saker.
- De har ett biljardbord.
- De har en svensk (!) bartender som är mycket trevlig.
Första gången vi var där så blev jag ytterst förvånad över att en vit människa jobbade i ett service-yrke i Singapore. Inte för att det är något fel med det men jag har bara aldrig sett det tidigare. Ljudligt uppmärksammade jag mitt övriga sällskap på detta faktum och det blev något pinsamt när hon sedan vände sig om och sa "Svenskar!".

Hur kvällen slutade? På en food court alldeles intill med en öl och lite indisk mat. En ganska medioker avslutning på en högst medioker lördagskväll.

Storfrämmande i Singapore

Ingen jag känner personligen men väl en annan prominent herre landade i Singapore igår. Mr Obama är ute på sin första Asien-turné och gör ett stopp i Singapore. Det är APEC-kongress (Asia Pacific Ecomonic Cooperation) i dagarna i Singapore och det innebär ganska mycket pådrag nere i stan. I närheten av Commonwealth ligger någon form av military storage där det sedan en tid tillbaka har stått ett gigantiskt antal svarta och vita BMW:s, inköpta för att köra alla APEC-delegater fram och tillbaka genom stan.

Det känns som att behovet att visa upp sig är betydligt större i Singapore än till exempel när EU-topparna var i Stockholm i somras. Här dekorerar man hela staden med en massa "Singapore welcomes you"-banderoller och liknande. När det var IMF-möte här för några år sedan slog man på stora trumman och planterade en massa växter i staden, fräschade upp och tvättade fasader etc. Som att detta inte var nog asfalterade man om alla gator i centrala Singapore (!) så att det skulle se nytt och fräscht ut.

Ett annorlunda julbord

Den här delen av världen som kallas Asien ligger före västvärlden i många avseenden. Ta julen till exempel. Redan i början av oktober kunde man se de första julskyltningarna på VivoCity (Singapores största mall) och för några veckor sedan kom de första julutsmyckningarna på Orchard Road upp. De mest bisarra neonstjärnorna blandas med lysande jultomtar i ett färgsprakande fyrverkeri av galenskap. Detta i ett land som knappt ens firar jul. Nästan alla här är icke-kristna och julafton är en vanlig arbetsdag. Givetvis står anledningen till denna galenskap att finna i kommersen och julhandelns underbara värld. Kapitalismen sträcker sig över alla religionsgränser.

När väl julskyltningen är på plats och julstämningen börjar infinna sig i den 30-gradiga tropiska hettan så återstår väl bara en sak, julbordet. Värd för denna gång stod norska kyrkan och Association of Norwegian Student Abroad. Konceptet gick i korthet ut på följande: middag på norska kyrkan, busstur till ett abonnerat uteställe där det bjöds på freeflow (öppen bar) hela kvällen. När jag köpte biljett förstod jag inte riktigt det ambivalenta konceptet. Äta julbord för att sedan dricka sig full med ett gäng skandinavier? Julbord i Sverige förknippar i alla fall jag med en lugn familjetillställning i glädjen och julens tecken. Möjligtvis slinker en och annan snaps ner men vi pratar på sin höjd en salongsberusning.

Svaret fick jag först några dagar senare av Kristoffer som har bott i Norge i två år och således varit med på ett norskt julbord. Julborden äts med vänner och med jobbet och utvecklar sig till rena fylleslagen. Tänk svensk kräftskiva gånger tio. Varje år kommer tidningarna ut med artiklar om dessa julbord i stil med "Är det ok att ligga med sekretaren på julemiddagen?" etc. Därav konceptet att ha en rejäl fest efter julbordet.

Eftersom att middagen utspelades på norsk/svenska kyrkan var det givetvis inte tal om någon alkohol under själva middagen. Den skulle komma efteråt i stora mängder ändå. Svältfödd på västerländsk mat i allmänhet och nordisk mat i synnerhet var jag rejält laddad för att lassa i mig enorma mängder mat. Det bjöds på sill, lax, korv, pinnekjott (fråga inte) och allsköns olika ting som man normalt förknippar med ett julbord.

Efter julbordet gick turen till Arab Street i Bugis och Blu Jaz Café där den utlovade öppna baren skulle förse våra törstiga strupar med dryck. Ni hör ju själva hur det låter. Ett gäng norrmän och svenskar med det beryktade nordiska förhållningssättet till alkohol som förses med gratis alkohol. Dessutom var entrébiljetten ganska dyr, 50 dollar för tre timmars free flow gör att man gärna jobbar ner snittpriset per drink. Som förväntat blev det en ganska blöt men rolig kväll för de allra flesta, bloggredaktionen inkluderad.

Något om rättssystemet i Singapore

Att Singapore har ett ganska hårt rättssystem har väl inte undgått någon egentligen. Dödsstraff på drogsmuggling, förbjudet att spotta på gatan, tuggummi-förbud etc etc. Visst är det ganska hårt men mycket är också rena fabler. Till exempel ser du ofta folk spotta på gatan, röka offentligt på platser där det egentligen är förbjudet och åker du fast med ett kilo heroin i tullen som någon skämtsam filur stoppat ner i väskan blir du inte dömd till döden, på sin höjd får du sitta av några år i fängelse.

Jag kan ofta känna mig lite delad till om det är bra att ha ett hårt rättssystem eller inte. De första dagarna här nere tyckte jag att det var helt sjukt att man fick böta 2500 kronor om man drack eller åt på tunnelbanan och jag tyckte att reklamfilmerna mot terroristangrepp också var löjligt överdrivna. Nu tycker jag snarare att det är skönt och tryggt varje gång någon vakt vill kolla igenom min väska och jag tycker att det är en fröjd att åka en tunnelbana som är fräsch och ren, oavsett tid på dygnet. Ni som har åkt T-bana i Stockholm en fredagsnatt vet vad jag menar.

Några delar av rättssystem är dock ganska sjuka. Till exempel är kvinnofriden oerhört stark här nere, detta har jag absolut ingenting emot rent principiellt men ibland tar det sig ganska absurda uttryck. I dagens Straits Times kan man läsa följande:


A MANAGING executive was charged in court on Tuesday with molesting a woman at a pedestrian crossing.
Edison Yeong Weng Yew, 32, allegedly pinched the left buttocks of the 30-year-old housewife at the traffic controlled pedestrian crossing between Tampines Mall and Tampines MRT Station on Aug 24 last year.
He is represented by Mr Sunil Sudheesan, who will be making representations.
If convicted, he faces a jail term of up to two years or fine or caning or with any combination of the punishments.
A pre-trial conference will be held on Nov 23.

Jag kan tycka att det är fel att gropa en tjej på ett övergångsställe men jag tycker kanske inte att det är rimligt att få 2 år i fängelse och eller några piskrapp för det. En tysk utbytesstudent från NTU, en annan stor skola i Singapore, var ute på en klubb tidigare under terminen och tafsade då på en lokal tjej på dansgolvet. Jag fördömer givetvis det vidriga i att ens komma på tanken till denna handing men konsekvenserna blev kanske lite väl hårda. Det senaste jag har hört är att killen kan dömas till upp till 2 års fängelse, eventuellt några piskrapp och bli tvungen att betala skadestånd på ca 50 000 kronor till tjejen. Kanske lite väl hårt för att tafsa på en tjej på dansgolvet. Borde inte hela grejen att det skedde på en nattklubb, under påverkan av alkohol vara något av en förmildrande omständighet?

Detta kan vara en rejäl fälla för turister som kommer till Singapore. Dels för att tjejerna här nere ofta är oerhört lättklädda när de går ut och klubbar (ja, det kan uppmuntra en handling av sådan karaktär). Dels för att många kanske tidigare har besökt Go-Go-bars i Thailand och kommer in med någon kolonial inställning att de äger tjejerna här nere. Vilken tur då att detta anslag sitter på varenda herrtoalett på Singapores klubbar för att avskräcka killarna från att göra något dumt:

Moment of pleasure? Lifetime of regret.

En annan nyhet som jag läste i dagens Straits Times handlar om en 23-årig pedofil som utan framgång överklagade sin dom för övergrepp på unga tjejer. Domen? 32 år i fängelse och 24 piskrapp. Några citat från domaren:

"SERIAL sex predators must be jailed for as long as possible to safeguard society, said the Court Of Appeal on Monday when it dismissed Huang Shiyou's appeal against his 32-year jail term."

"The sentence could hardly be considered as 'crushing' since Huang would be in his early 40s when released after remission, said Justice V.K. Rajah, adding: 'There'a school of thought that paedophiles who attack young children should be put away indefinitely.' "

Hårda bud även för en pedofil.

Happy 80th Birthday!

Vill passa på att gratulera en av mina trogna bloggläsare, tillika min älskade farmor Lena ett stort grattis på 80-årsdagen!

Jag önskar självklart att jag varit hemma i helgen för att fira med resten av familjen men jag hoppas att vi ses snart ändå.

Hälsningar från ett varmt (och regnigt) Singapore

Jag och Meo Meo

Bor som sagt själv här i Bukit Timah i ett par veckor med Meo Meo som enda sällskap. Vi är ett riktigt radarpar känner jag. Tyvärr är jag ganska kattallergisk viket i viss mån begränsar våra kvalitetsstunder. Här fångar kamerans självutlösare dock en av våra stunder framför TV:n tillsammans. I övrigt umgås vi inte så mycket. Jag ger honom mat och lämnar altandörren öppen så att han kan gå ut. När jag vaknar på morgonen står han ofta och jamar och vill bli klappad eller borstad vilket jag tyvärr har lite svårt att genomföra. Ska gå till University Health center nån dag och få lite medicin utskrivet så att Meo Meo äntligen kan få den omtanke han förtjänar.

Singapore Open

Har varit lite dålig på att uppdatera bloggen den senaste tiden, detta på grund av olika anledningar och en måttlig dos skrivkramp. Det håller givetvis inte och antingen bloggar man eller så gör man det inte. I alla fall. Veckan och helgen som gått har bjudit på en del intressanta saker.

I lördags åkte jag och Håkan ut till Sentosa och banan Serapong för att kolla på Singapore Open, en stor årlig golftävling här i Singapore. Tävlingen är en del av Europatouren och i startfältet återfanns således flertalet svenskar, samt en hel del världsstjärnor som var specialinbjudna. Phil Mickelson, Ernie Els, Padraig Harrington och andra stora namn gjorde tävlingen ganska stjärnspäckad. Målet var tydligen att få dit Tiger Woods men rykten säger att han ville ha 3,5 MUSD i "apperance fee" för att ens ställa upp. Då är man ganska stor kan man konstatera. 

Serapong är en fin, nyrenoverad bana och den dyraste i Singapore. En spelrätt kostar strax över 1,3 miljoner kronor och jag vill inte veta hur dyr månadskostnaden är. Eftersom det ofta kommer rejäla regnskurar i Singapore ställs det stora krav på dräneringen och alla banor här är löjligt bra dränerade. Serapong har till och med tagit det ett steg längre och grävt ner underjordiska fläktar (!) under greenerna för att torka upp marken när det har regnat.

Några observationer från tävlingen:


Linköpingssonen....När vi kom dit såg jag ett bekant ansikte på första tee. Ansiktet tillhörde Oskar Henningsson, en ung svensk golfare som ofta brukar träna på Linköpings GK. Eftersom att jag ofta brukar äta lunch där ser jag honom titt som tätt på rangen och i restaurangen. Grabben gjorde ganska bra ifrån sig det lilla jag såg honom. Kul, och om några år kanske han kan bli ett etablerat tourproffs. Då kan jag säga till mina barnbarn att jag minsann ätit lunch med honom (bredvid honom) i mina ungdoms dagar.


Jeeeesas christ what a f****ng shot.... När Tiger Woods slog igenom för en tio år sedan hände något med golfspelarna. Från att ha varit ett gäng småfeta kedjerökare så började alla styrketräna och numera är nästan alla yngre spelare riktiga atleter. Så icke den generation golfare innan Tiger. Darren Clarke, en Irländsk PGA tour-spelare slicade ut sitt första utslag rejält mellan två hål. Andraslaget slogs därför ute bland publiken och man kommer ganska nära spelarna då. Jag gick brevid honom till green och han muttrade något i stil med rubriken medan han tände en cigg och såg så härligt ohälsosam ut när han lunkade mot green.

TV-sport... I likhet med F1 är golf givetvis en sport som med fördel följs via en bra TV-produktion. Att se det live är häftigt och visst blir man starstruck när Phil Mickelson går förbi men det går nästan inte att följa själva tävlingen. 

Någonstans mitt i rundan ljuder sirenerna och spelet avbryts. Himlen är oroväckande mörk in mot stan men det regnar inte för tillfället. I Singapore bryr man sig generellt inte om man ser mörka moln någonstans. Om 20 minuter kan det komma ett rejält åskväder lika gärna som det kan bli soligt och 33 grader varmt. Jag måste dock ge lite cred till de metereologer som blåste av spelet. Efter cirka 5 minuter började det duggregna och en timme senare var det fullt skyfall.

När vi var på väg ut stannade vi till vid Tigers (ölmärket, inte golfspelaren) sponsortält för att fukta strupen med en öl. Det är ganska ansträngande att gå runt på en golftävling i flera timmar under en stekande sol. Konceptet för detta tält var på sedvanligt vis; ta hit några av de snyggaste tjejer du kan hitta i Singapore och klä upp de i Tiger-klänningar. Sälj öl och arrangera någon form av minijippo/tävling. Tävlingen gick ut på att om man köpte en öl fick man tre chanser att chippa en boll över en "bunker" och ner i ett litet hål några meter bort. Klarade man detta konsstycke kunde man vinna priser. Håkan var först ut och var påhejad av en crowd av 10 Singaporeaner i bakgrunden. De två första bollarna missades men den tredje gick i till publikens stora förtjusning. Kvar stod då jag med tre försök och en förväntansfull publik. Vad ska man säga? Chipträningen på Veckefjärdens övningsgreener hade uppenbarligen gett resultat. På första försöket satte jag bollen vilket nästan resulterade i att jag fick skriva autografer. Vinsten då? Ett stort Tiger-golfparaply var. Kommer rendera en del cred hemma på Veckefjärdens GC misstänker jag.

Vi passade på att åka ut på Sentosa Cove, en del av Sentosa som huserar ett gäng lyxiga villor. Med lyxiga villor menar jag inte några stora 15-miljonersvillor i Djursholm. Här pratar vi de mest bisarra, osmakliga husskapelser som jag sett. Ett 500 kvm stort hus i nästan bara glas med havsutsikt? Kan bli ditt för futtiga 15 miljoner. Dollar. Ett stort område var under uppbyggnad med en del halvfärdiga hus som det byggdes på. Snacka om kontraster när man ser ett gäng inhyrda Indier jobba för 600 dollar i månaden med att bygga ett hus som kostar lika mycket som en större by i Indien.