Gili-Bali Final Trip

Terminen, tillika min vistelse i Singapore börjar nu närma sig sitt slut. Undervisningen slutade ganska tidigt i April och sedan ligger några sluttentor i slutet av April. Därför passar det väldigt bra för alla utbytesstudenter att åka ut och resa under vad som egentligen kallas "reading week". Till mitt försvar ska jag säga att jag faktiskt tog med Marketing-kursboken och läste flitigt. I alla fall på flyget på väg hem.

Jag ser det inte som att jag rest särskilt mycket här i Singapore. Innan jag åkte hade jag en tanke på att jag skulle resa mycket oftare, särskilt på helgerna. Nu när jag tänker tillbaka på det så inser jag att jag faktiskt har rest ganska mycket. 5 veckor under jullovet. En vecka på vardera recess week och en massa andra resor (inkluderat en vecka i Norge). Jag har alltså rest totalt mer än 2 månader under hela Singaporevistelsen (!).

Ett I-landsproblem med att resa så pass ofta är att man ofta har svårt att uppskatta de resor man faktiskt gör. Det går lite slentrian i Thailandsresorna efter ett tag, kanske för att det är lite för enkelt att resa. Phuket är bara en och en halv timme bort och oftast är biljetten billigare än 1000 kr. När man reser från Sverige åker man ju gärna till värmen, när man åker från Singapore försöker man åka bort från värmen. 28 grader i Thailand? Kom igen, det brukar jag ställa AC:n på för att kyla ner sovrummet. Det exotiska går lite förlorat, så att säga.

När så den sista resmöjligheten uppenbarade sig så bestämde sig jag och Magnus för att dra till Bali och Gili Islands under en dryg vecka. Målet var att sola, bada, dricka öl och dyka.

Bali är kanske ett av de få ställen man kan åka till i Sydostasien där svenskar inte är den dominerande nationaliteten. Istället kryllar det av australiensare, mest surfdudes och en hel del 50+ white trash. Vi flög till Bali ganska sent på dagen, tog en kväll i Kuta Beach och satte oss på båten till Gili redan morgonen efter.

Gili är egentligen tre öar, och det charmiga är att alla är ganska primitiva. Det finns i dagsläget inga lyxresorter och Gili T, där vi var, bestod klientelet mest av backpackers. Vi bodde på en dykshop och det blev en hel del dykning. Jag dök ett dyk varje dag och Magnus dök väl 8 dyk totalt. Bortsett från dykningen fanns det kanske inte så jättemycket att göra på Gili. Man kan snorkla, ligga på stranden och dricka öl på kvällarna i princip. Och lite där ligger väl hela charmen med Gili.

Stranden på Gili under ganska dåligt väder

På cykeltur runt Gili

Dykshopen där vi bodde och dök

Dykbåten sjönk en natt när det regnade

Stranden på Gili

Efter fyra dagar på Gili kände vi att det fick vara nog och vi åkte tillbaka till Bali igen för att tillbringa två dagar där. På vägen till Gili hade vi en underbar båtresa. Havet var helt lugnt och med vår snabba speedboat tog det kanske en och en halv timme att komma över. Vid ett tillfälle hoppade delfiner kring båten! På vägen tillbaka var det aningen sämre väder. Det var de största vågorna jag sett i mitt liv och vid något tillfälle kändes det oklart om vår förhållandevis lilla båt skulle klara det där. Ca hälften av de som åkte båten satt och spydde under den tre timmar långa färden.

När vi så kom fram till Bali så lämnade vädret en del övrigt att önska. Det var ett väder som jag närmast förknippar med en svensk sommardag med regn. Ni vet, när det inte blåser, det regnar bara lite och det är grått och trist och disigt. Som svensk är man ju van vid detta och det värsta som händer är väl att man sitter inne och gnäller lite över att det inte blir någon grillning ikväll. På Bali fanns det absolut ingenting att göra. Hela konceptet med en strandort bygger ju på att vädret ska vara bra. Tyvärr fortsatte detta skitväder även dag 2 vilket gjorde att den dagen också gick förlorad.

På dagen då vi skulle åka hem lättade då äntligen molnen och det blev kanonväder. Eftersom vårt plan gick sent på eftermiddagen så hyrde vi moppar och åkte ut till Uluwatu på Balis södra spets. Uluwatu tempel är ett tempel som ligger högt uppe på en klippa, som ni kan se på bilderna här nere. Enligt uppgift ska det vara ganska häftigt vid solnedgången. Jag är benägen att tro på det.

Jag i en spirituell pose (notera den obligatoriska sarongen)

Efter lite tempel-sightseeing åkte vi till Uluwatu beach som ska vara bland Balis bästa surfställen. Eftersom jag inte kan surfa så var det givetvis inget för mig men det var häftigt att se i alla fall. 

Vad tyckte jag då om Bali? Nu hade vi ju dåligt väder under majoriteten av tiden vi var där men jag vet i ärlighetens namn inte om jag gillade det så mycket. Stränderna, vattnet och maten är förmodligen bättre i Thailand. En stor anledning att åka dit är ju för att surfa, så om man kan det så är det nog betydligt bättre. Kuta Beach, där vi bodde, var ganska ocharmerande med sunkiga hotell, McDonalds och Starbucks och alla andra västerländska kedjor. Om man ska göra Bali under en längre tid så rekommenderar jag att dra ut till Gili för att komma bort lite från verkligheten. 

Finkultur i Singapore

Jag har tidigare berättat om att vi vid ett möte med en viss Hollywood-stjärna för någon månad sen lovade att gå på hans teateruppsättning i Singapore. Jag ska undvika att ta någon som helst cred för detta initiativ, då det var Max som fixade 6 stycken fribiljetter till sista föreställningen av Shakespeare-pjäsen "The Tempest". Jag kan inte alla detaljer men låt oss nöja oss med att säga att det var ett ganska coolt mejl från Kevins agent innehållandes textraden "Kevin would like to buy 6 tickets for his friend, Max". Teatern var uppsatt på Esplanade, Singapores opera/teaterhus men var någon form av samarbete mellan Kevins teater "The Old Vic" i London och Esplanade.

Eftersom jag varit svältfödd på all form av finkultur under de senaste åren, ja kanske hela livet, så såg jag mycket fram emot att få njuta av en gammal klassisk Shakespeare-pjäs och fraternisera lite med kultureliten.

Vi var ett glatt gäng på 6 personer, hela lägenheten, som först inledde med en middag på WineConnection vid Robertson Quay. WineConnection, som namnet kanske antyder, lockar med oslagbara priser på viner, något som dricks väldigt sällan i Singapore. Dels för att det är riktigt dyrt (minst 100 kr för en duglig flaska) och för att det är för varmt (öl är bättre). WineConnection, som egentligen är en butik med en restaurang i sig har ungefär deras retailpriser på vin som restaurangpriser och har dessutom ganska prisvärd mat. En klar favorit!

Notera mina glasögon, som gjorda för en kulturkväll 

Notera Magnus skjorta, som gjord för en kulturkväll

Till höger ser ni Max, som kanske var den av oss som tog begreppet kultur på allra störst allvar.

Teaterupplevelsen i sig själv var mycket bra. Det var inga dassiga "restricted view"-biljetter Kevin hade fixat utan vi satt på de kanske bästa platserna i hela salongen. Själva pjäsen och uppsättningen var mycket bra med riktiga professionella skådespelare. Eftersom pjäsen var skriven av Shakespeare innehöll den en hel del gammal brittisk engelska, vilket kan vara svårt för även den mest inbitna anglofilen att förstå. Det var därför stundtals svårt att hänga med i dialogen, givetvis låtsades jag som att jag förstod och skrattade åt de mest komplicerade ordvitsarna.

The Esplanade ligger nere vid Marina Bay, nedanför Central Business District och Singapore Rivers mynning. Som ni ser på bilden är det ett ganska häftigt operahus dom har byggt. För 3 miljarder så byggde de en byggnad som ska efterlikna två gigantiska durianfrukter.

Här är vi uppe på takterassen och ser ut över Singapores skyline, som ni kanske känner igen från min bloggheader. Skylinen är egentligen ganska mesig jämfört med typ Hong Kong eller andra asiatiska städer (högsta byggnaderna är bara 280 meter) men den är oerhört vacker, med vattnet och det gamla koloniala Fullerton Hotel i förgrunden.

Påsk i Norge

Så var jag hemkommen, jetlaggad, kulturchockad men i överlag mycket nöjd med min vecka i Norge.

På söndagskvällen, 28 mars, åkte jag ut till Changi i ganska god tid innan för att gardera mig mot eventuella händelser och i viss mån för att jag inte hade något annat att göra hemma. Flygplatsen erbjuder nämligen en hel del som inte finns i hemmet. Efter en inledande sushimiddag gick jag till apoteket för att köpa sömntabletter (ja, man får köpa receptbelagd medicin efter tullarna) och sedan satte jag mig i HD-loungen för att se lite fotboll på storbilds TV innan boarding. Jag har nog aldrig varit med om en smidigare 13 timmars-flygning men tabletterna hjälpte mig att somna så fort vi kommit upp i luften och jag vaknade någonstans över Ryssland och landade i Munchen någon timme senare.

Jag hade tre timmars väntetid i Munchen där jag fick något av en chock flera gånger om. Första chocken kom när jag insåg att alla var Europeer. Trots att Singapore kryllar av Europeiska expats och att jag nästan uteslutande umgås med Europeer så är jag van vid att i alla fall känna mig lite annorlunda än alla andra Asiater. Ganska löjligt kanske men jag tror att det är svårt att förklara för någon som inte har fått uppleva det. I Munchen däremot var jag en nobody, lika blek och färglös som alla andra. Den andra chocken kom jag när jag skulle köpa frukost (Lufthansas Rösti-frukost med korv lockade inte, tyvärr). En baguette och en vatten för 9 euro. Ska det vara så dyrt? Jag brukar äta samma sak till frukost för strax under 15 kronor i Singapore.  

Så efter några timmar landade jag på Gardermoen, tog ett flygtåg intill Oslo och möttes upp av Pernille som hade tagit med en varm jacka till mig som skulle skydda mig mot den omedelbara köldchocken. Oslo bjöd på 0-gradig temperatur men  i början frös jag som att det var 20 minusgrader. Jag var smått orolig inför att åka upp till den kalla Norska fjällen. Efter en dag hemma i Oslo så åkte vi till det vackra Rondane fjällen och Pernilles familjs fina fjällstuga där.

Så här vackert väder var det tyvärr inte hela tiden. De första dagarna hade vi lite molnigare, temperaturen var det dock inget fel på, strax under 0 grader hela tiden och bra före i spåren. Det var några år sedan sist jag stod på längdskidor men det gick överraskande bra måste jag säga.

Så här såg jag ut i spåren,drickandes Solo, den norska officiella påskdrycken (som Fanta fast godare).

 

                                                               Fjället på påskafton

                                                      Pernille utanför deras fina stuga

Dagarna spenderades till stor del ute i skidspåren och kvällarna spenderade inne i stugan och allt som hör det till med goda middagar, kortspel och bokläsning. Det var otroligt avkopplande att komma bort från det Asiatiska kaoset för en stund och bara koppla av i den friska fjällluften. 

Efter att ha firat påsk i Norge så anar jag att påskfirandet smäller aningen högre där än i Sverige. Till exempel är alla lediga på skärtorsdag och det är ett mindre trafikkaos på vägarna runt Oslo eftersom alla är på väg till och från sina fjällstugor. Vår påskafton inleddes med en skidtur i soligt väder upp på fjället. Efter detta så bjöds släkt in för att avgöra årets "påskeskirenn", en mycket prestigefylld skidtävling.

Jag laddar upp inför tävlingen 

Peik, Pernilles pappa var tävlingsarrangör och bjöd på förfriskningar för alla tävlande. 

Tävlingen gick ut på att under två varv runt stugan få så lika varvtid som möjligt samtidigt som man skulle utföra vissa aktiviteter, ovan ser ni Pernille i färd med att äta en godisbit fastknuten i en stavanordning och jag själv när jag kastar ner ölburkar med en snöboll. 

Skidtävlingen var bara en del av den stora tävlingen. Den bestod även av en frågesport och en teckningslek, (typ charader) efter middagen. Tillställningen var mycket trevlig och avslutades med en prisutdelning där jag faktiskt gick och vann hela tävlingen, tätt följd av Pernille.  

Fler fjällbilder

På påskdagen åkte vi tillbaka till Oslo igen eftersom mitt flyg hem skulle gå på måndagen. Den sista dagen spenderade vi på folkmuseet i syfte att bilda mig om Norges kulturella historia. 

Pernille på folkmuseum 

Jag fick bland annat se hur Pernille växte upp. 

En Norsk stavkyrka

Efter en fantastisk påskvecka satte jag mig på planet tillbaka till Singapore igen. Det blir ganska stora kontraster att byta mellan Norsk vår och livet i den Singaporeanska 30-gradig värmen och det är en nästan surrealistisk känsla att resa emellan dessa. Resan var dock betydligt enklare och komfortablare än jag hade trott. Eftersom flygen går på kvällen så missar man inte så mycket av dagen och bara man får sova så slipper man den mesta tristessen. 

Slutligen ett stort tack till Pernilles familj, jag kände mig fantastiskt väl mottagen och tack för att ni gjorde min påskvecka till den fantastiska vecka det blev!