New Life

Vad fort tiden går, tre veckor avklarade i skolan utan en enda blogguppdatering om det från min sida. Vad har då hänt sedan sist:

New location.... Förra terminen spenderades till större del i studentboendet Commonwealth. Inte för att det var något fel på det men när min trogne gamle rumskamrat Kristoffer hade åkt hem insåg jag att tiden var mogen för mig att söka mig mot nya vidder. Tanken var först att jag tillsammans med mina Linköpingskompisar Anton och Magnus skulle hitta en egen lite billigare lägenhet att bo i. Efter ett febrilt sökande inser vi snabbt att det finns ingen som vill hyra ut en billig lägenhet i 4 månader i Singapore. Som av en slump stöter då Magnus på ett gäng handelsstudenter som var ungefär lika desperata som vi i bostadsjakten. Vi slog därför följe och efter mycket om och men hittade vi en trevlig lägenhet i ett bra läge. Just nu bor vi alltså sex stycken personer i en lägenhet med tre sovrum. Det är inte världens rymligaste boende men det är väldigt fräscht och vi har även en stor pool och ett gym i bottenvåningen. Bildextra utlovas i ett senare skede.

New school... Ja, egentligen inte en ny skola utan en ny fakultet. Från att ha harvat runt på Engineering-fakulteten hela förra terminen går jag numera på NUS Business School. NUS har en regel som säger att man som utbytesstudent bara får läsa en termin på Business, därför har jag koncentrerat alla mina Business-kurser till denna termin. NUS gillar att ofta framhärda sin position som ett ledande universitet i Asien och således även göra anspråk på titeln som en av topp 50 skolor i världen. När jag gick på Engineering-fakulteten såg jag i ärlighetens namn inte mycket av detta. De flesta kurser var ganska mediokra och jag tyckte inte att någon av kurserna eller någon av professorerna vara bättre än motsvarande hemma i Linkan.

På Business School är det helt tvärtom. I mina tre finanskurser, som jag tycker är bland det bättre jag läst någonsin är samtliga föreläsare kvinnor. Kvinnliga föreläsare i Linköping lyser ofta med sin frånvaro och om de väl finns där känns de tyvärr ofta valda på en jämställdhetspolicy-basis snarare än att de är de bästa föreläsarna i ämnet på institutionen. På NUS är detta helt annorlunda. Av de tre kvinnliga föreläsarna jag har i mina finanskurser har samtliga en PhD från ett amerikanskt toppuniversitet och alla är mycket seriösa och skärpta. I min Financial Markets föreläsning börjar alltid föreläsaren med ett läxförhör där hon väljer en slumpvis vald person från klasslistan och ställer en svår fråga. Oavsett om den stackare som får frågan levererar ett vettigt svar (oftast inte eftersom frågan oftast är orimligt svår/krånglig/detaljerad) så sågar hon personen längs med fotknölarna. Det positiva i detta är att den som någon gång blivit utskälld av en 35-årig asiatisk kvinna i Power dress gör sin hemläxa till nästa gång.

New friends....Av någon outgrundlig anledning så är vi Linköpingsstudenter nästan de enda utbytesstudenter som är här ett helt år. Nästan alla andra är här endast en termin och således har de flesta av mina gamla kompisar, inklusive min flickvän åkt hem från Singapore. Av någon anledning kändes det lättare att hitta kompisar förra terminen än denna. Jag har i och för sig demonstrativt tackat nej till alla former av "nya studenter"-aktiviteter så som förfestande på bron vid Clarke Quay, festresor till Bintan (ö strax söder om Singapore) och dylikt. Jag har ingen lust att göra alla dessa aktiviteter en gång till. Ett halvårs vistelse i Singapore har gjort mig till någon form av självutnämnd nestor här. Jag hittar numera överallt, slänger mig med singlishtermer som "can", "lah" och "alreddi" (already) och till och med Anton har vid ett tillfälle sagt att om jag inte var vit skulle han missta mig för en local.

Med dessa ord avslutar jag min statusuppdatering och vill också passa på att utlova fler blogginlägg under februari.