Mitt jullov - Boracay, Filippinerna

Varför hör man aldrig talas om svenskar som reser till Filippinerna? Den mesta man hör om Filippinerna via medierna är olika katastrofer, inbördeskrig och massakrer. I höstas var det tyfonen Ketsana som dödade nästan 500 människor, några veckor innan vi skulle åka rapporterades det om en stor massaker i den närmast laglösa Mindanao-provinsen i södra delen av landet och nu senast var det en massevakuering av 50 000 människor för att en vulkan höll på att få ett utbrott.

Detta är inget som sprider någon större reselust i Sverige men faktum är att Filippinerna är ett väldigt turistvänligt land att resa i. Nästan alla, såväl gamla som unga talar engelska och alla skyltar/menyer/officiella texter är på engelska. Filippinerna själva är ett otroligt trevligt och vänligt folk, helt i klass med Thailand eller motsvarande. Det finns även väldigt bra inrikesflyg till de flesta destinationer och Filippinerna kryllar av olika semesterorter. Trots detta hittar nästan inga svenskar hit.

Jag, Anton och Magnus landade på Manilas flygplats för att sedan ta ett inrikesflyg till Kalibo, den närmaste stora staden till Boracay, den ö som var vårt resmål. Efter ett par dagar anslöt Kristoffer och Emil, två killar från KTH som tidigare har figurerat i bloggen.

 I <3 San Miguel

Det kanske inte duger som argument för att boka en resa till Filippinerna på stört men faktum är att den lokala ölen, San Miguel, är extremt billig. För 6-7 kronor får man en öl på en restaurang.

Det mesta av Boracay kretsar kring White Beach, en lång, otroligt fin sandstrand som går längs nästan hela västsidan av ön. Redan dag 2 passade jag, Anton och Magnus på att ta ett PADI Open Water dykcert. Att dyka visade sig vara otroligt häftigt och inte alls särskilt svårt. Vi gjorde flera dyk kring Boracay som hade några väldigt bra divespots. Även om vi inte fick se några hajar eller sköldpaddor eller liknande så fick vi se otroligt många häftiga fiskar och vackra koraller.

Jag och Magnus tog en tur upp i bergen, där vi bland annat fick se en gigantisk fladdermus som var inspärrad på ett väldigt trött "zoo".

Rejäl fladdermus

Vacker utsikt över Boracay från dess högsta punkt uppe på ett berg.

Vacker solnedgång på öns nordsida

En eftermiddag hyrde vi en Paraw, en typ av extremt enkel katamaran, och seglade ut för att se solnedgången.

När man reser fem stycken killar är det lätt hänt att det slinker ner en och annan kall San Miguel. Trots den billiga ölen var inte Boracay något riktigt partyställe ändå. Vi var ute ganska länge några kvällar men det ville aldrig riktigt tända till. Anledningen tror jag är att det är ganska få unga västerlänningar i Boracay. Om man reser i Thailand ser man svenska backpackergäng överallt. Boracay dominerades av sydkoreaner och inhemska turister. Man såg extremt få västerlänningar och de man såg var främst äldre par. Detta är både positivt och negativt, det är ganska skönt att slippa alla svenskgäng och göra något annorlunda men tyvärr blir de flesta aktiviteter ganska anpassade efter den äldre publiken.

Om man ska göra en jämförelse mellan Boracay och valfri turistort i Thailand så tycker jag personligen att Thailand är snäppet vassare. Stränderna är ungefär lika bra och priserna är ungefär samma. Dock är maten på Filippinerna ingen höjdare jämfört med den Thailändska. Förutom en och annan bra grillad blue marlin så väljer jag den Thailändska maten alla dagar i veckan. Däremot kan jag absolut rekommendera Boracay som turistort, ön har allt som man behöver för sin solsemester.