Skolan i Singapore

Förra tisdagen hade jag min första skoldag på NUS. Förväntansfull och en smula nervös klev jag på bussen till skolan ett par timmar innan första föreläsningen för att hinna orientera mig. Campuset är väldigt stort och vidsträckt. Trots att det är ungefär lika många studenter på NUS som på Linköpings Universitet så är campuset väldigt mycket större.

Låt mig exemplifiera några skillnader mellan NUS och LiU:

Transporter:

Från boendet går det gratisbussar till skolan varje hel och halvtimme på morgonen och kvällen. Detta är väldigt komfortabelt och smidigt, annars måste man åka tunnelbana (MRT) en station för att byta buss vilket är krångligt och tidskrävande. Om man ska till skolan under dagen, till exempel mellan 10 och 2 kan man med fördel dela en taxi till skolan. I fredags åkte jag och min rumsgranne Christoffer taxi för 6 dollar (30 kr) vilket är väldigt överkomligt. Är man fyra stycken som ska till skolan blir detta förmodligen lika billigt som att åka MRT och buss. Jag har aldrig åkt taxi till skolan i Linköping. Jag vet däremot att min klasskompis Ocklind åkte taxi en gång när hans cykel fått punktering samma morgon som en tenta var.

Det är väldigt varmt i Singapore och NUS-campuset är tyvärr inget undantag. Detta innebär att promenader längre än 50 meter undvikes för att istället sätta sig på en trång shuttle bus som går med några minuters intervall runt hela campus. I Linkan är man van vid att cykla/gå överallt men detta gör man alltså inte i Singapore.

Föreläsningar:

Linköping: Föreläsningen börjar alltid kvart över utsatt tid (akademisk kvart) för att sedan ha en kvarts rast vid varje heltimme. En föreläsning på två timmar är alltså 2x45 minuter effektiv tid. Vanligtvis respekterar man föreläsarens vilja att föreläsa under församlingens tystnad. Föreläsarna är av väldigt varierande kvalitet. Några har förberett föreläsningarna under väldigt lång tid och några går in och gör sitt jobb för att sedan sätta sig på sitt kontor och göra någonting vettigt.

NUS: Det är kallt i föreläsningssalarna. Väldigt kallt. Singaporeanerna älskar Aircondition men ingenstans blir detta lika påtagligt som i föreläsningssalarna. Det är så kallt att man med fördel tar med en tjocktröja att ha på sig vilket är väldigt jobbigt eftersom det är 15 grader i föreläsningsalen och 30 direkt utanför. På NUS verkar det vara helt okej att sitta och småprata under föreläsningens gång. Det verkar även vara helt okej att lägga sig utsträckt över bänken och ta en liten tupplur. Detta förvånade mig oerhört eftersom alla asiater som pluggar på NUS är väldigt smarta och betalar ganska mycket pengar för att gå här alternativt har ett fint scholarship som betalar avgifterna.

En två timmars föreläsning har ofta en 10-minuters rast slumpmässigt inlagd någonstans och slutar vanligtvis en bit innan så att man hinner ta sig till nästa föreläsning eller lektion.
Den undervisningsfria timmen mellan 12 och 13 existerar inte på NUS vilket resulterar i att man kan ha ett schema från 9-6 utan en enda inplanerad rast/lunchrast. Hittills är jag imponerad över det engagemang som lärarna visar. I kursen Financial Mathematics får vi ganska ofta mail med en länk till någon aktuell nyhet i världen som rör kursen. Förutom intressant läsning ger det ett intryck av att läraren är intresserad av och brinner för att undervisa i sitt ämne.

Matställen:

Linköping: LiU är ganska svältfödd på bra lunchrestauranger. Lunchen på kåren är snäppet bättre än den mat man fick i högstadiet och cafeérna säljer bara sanslöst dyra baguetter och sallader. Som tur är så finns ju golfen. Golfrestaurangen på Linköpings GK är förmodligen Sveriges bästa och mest prisvärda lunchrestaurang. Alltid gott, alltid utmärkt service, alltid fullt med I-kamrater och en och annan ekonomstudent.

NUS: Det går inte att gå längre än 50 meter på NUS utan att hitta en stor food court eller en restaurang. En food court är egentligen som en stor öppen yta med en massa stolar och bord. Här finns små minirestauranger av typen "hål i väggen" som serverar utsökt mat för ca 15-20 kronor för en stor lunchportion. Valfriheten är oftast enorm, all form av asiatisk mat och även västerländsk mat (jag vill inte prova den) finns på den genomsnittliga food courten. Förutom food courts finns lite dyrare restauranger och även Burger King, McDonalds etc etc.

Faciliteter:

Linköping: Campushallen, gymmet på skolan är väldigt bra men också ganska dyrt, 300 kronor i månaden, och alltid ganska fullt på populära tider. Eller vem försöker jag lura, jag var knappt där förra året så jag vet inte.

NUS: Gymmet på skolan har nästan lika mycket aircon som föreläsningssalarna. Det består nästan bara av maskiner och de flesta besökarna är ganska taniga asiater. I fredags var första gången någonsin jag maxat ut en maskin på ett gym. Detta säger mer om hur stark den vanliga gymbesökaren på NUS är än om min egen kroppsstyrka.

Och så finns ju poolområdet. Har din skola en 50 meters simbasssäng och en vanlig pool med 15 solbäddar? Nähä, trodde väl inte det. Ingenstans på skolan hittar man fler utbytesstudenter än vid poolen valfri tid på dygnet. Asiaterna har fullt upp att plugga och gillar vanligtvis inte att vistas ute i solen så det finns nästan alltid lediga solbäddar.