Min helg i Kuala Lumpur

Jag förstår att det har funnits ett visst tryck från mina läsare att få veta vad jag gjorde i Kuala Lumpur i helgen. Det har varit en ganska bekväm helg i lyxens och spenderandets tecken. Saxat från ett tidigare blogginlägg:

"En annan positiv aspekt av att resa är att det förmodligen är billigare att spendera en helg i KL än i Singapore. Om vi stannat hemma hade vi förmodligen gått ut och klubbat någon av dagarna och gjort andra dyra aktiviteter resten av helgen."

Detta är möjligen sant om man åker och backpackar en bit utanför städerna. Inte i KL.

Petronas Towers

Torsdag:
Vi lämnade Singapore tidigt på morgonen för att åka över till Johor Bahru, gränsstaden på den Malaysiska sidan. Väl i JB blev vi överösta av Buss-säljare som ville sälja oss resor till KL. Jag kan tänka mig att bussterminalen var ungefär som ett frenetiskt handlargolv. Det skreks ut resor till höger och vänster, KL, KL,KL! Mersing, Mersing Mersing! För ca 30 ringgit (60 kronor) fick vi en bra bussresa till KL. Bussresan var relativt seg även om busschauffören låg i omkörningsfilen under hela resan.

Väl framme i KL åkte vi ut till vårt hotell, the Nomad Sucasa. Vi bodde i en 90 kvadratmeter stor svit/"serviced apartment" som vi delade på tre personer. För första gången på väldigt länge hade vi tillgång till en fullt fungerande dusch och fräscht badrum (2st i sviten).




Vi hade gjort en dinner reservation på restaurangen i KL Tower, ett över 400 meter högt tv-torn med en snurrande restaurang på 280 meters höjd. För ca 300 kronor fick vi, förutom en häftig utsikt också en trerätters-buffé med bland annat ostron, hajfenssoppa etc.

Anton och Anton i en hetsig affärsdiskussion över en bättre middag?

Väl tillbaka på hotellet tog vi emot Camilla, Barbara, Tiia och Sari som hade avbokat sitt hotell när de insåg att det inte hade lakan på rummen. Självklart ställde jag upp och fixade ett rum till dem, så här i efterhand borde jag ha fått kommission från hotellet.

Fredag:
Eftersom torsdagsnatten blev ganska sen så sov vi ganska länge. Under förmiddagen passade jag på att utforska hotellets frukostbuffé (min första västerländska frukost på en månad) samt ett pass på hotellets gym. Efter detta bestämde vi oss för att åka till Batu Caves, en kalkstensgrotta en bit utanför stan. Helt ovetande klev vi in i en taxi och påbörjade färden, vilken skulle bli den hittills överlägset bästa taxifärden i mitt liv.

Möt James, 50-årig avdankad indisk kickboxare, numera taxichaufför. Under cirka en timmes taxiresa lärde James oss allt vi borde veta om boxning, livet, kvinnor och diverse ting. Väl frame i Batu Caves så väntade James på oss medan vi utforskade grottorna och templet. Batu Caves var dock ganska blekt som attraktion, det hela kändes lite turistigt och fejkat på något sätt. Har man sett Angkor Wat i Kambodja så finns det tyvärr ingen större tjusning i att se något annat tempel/monument.

En urgammal hinduisk staty? Nej, från 2006.

Efter att vi sett grottan färdigt så åt vi indisk thosai tillsammans med James. Thosai är en form av pannkaka som man doppar i olika såser, äts med fördel med endast högerhanden. Till det drack vi indiskt kaffe som smakade ungefär som varm choklad med socker i. Detta sa jag dock inte till James. Under hemfärden fick vi uppleva en klar skillnad mellan Malaysia och Singapore. Att ta sig runt i Singapore är alltid snabbt och nästan alltid smidigt. Här satt vi fast i köer och färden på ca 15 km tog en och en halv timme.

Anton och jag njuter av indiskt mat, till höger ser ni James hårda kickboxningsnäve

På kvällen åkte vi till KL Skybar på Traders Hotel, beläget alldeles intill Petronas Tower. Där drack vi en del och hade det väldigt trevligt. Det är svårt att sätta fingret på det, men min fascination för Skybarer når inga gränser. Under min tid i Singapore har jag varit på New Asia Bar, Swissotel på 72:a våningen två gånger på samma helg. Kanske är det den internationella lyxigheten som lockar, kanske det faktum att jag är helt svältfödd på skybar-upplevelser från mitt liv i Örnsköldsvik och Linköping.

En av de häftigare barerna man varit på i sina dagar

Till champagnen servererades det complimentary noodles vilket var väldigt uppskattat

Felix, Jag i en numera klassisk posé och Camilla

Lördag:
Lördagen började relativt sent efter fredagens eskapader. Vi tog en taxi till Berjaya Times Square, Sydostasiens störst shopping mall. Efter att ha gått runt och kollat in halvdåliga butiker under en halvtimme bestämde sig Jag, Magnus, Anton och Eetu att prova deras inomhusnöjespark. Ja, ni läste rätt. Någon har fått för sig att de skulle bygga en theme park mitt i en mall. Det var heller inga små "Öviks hamnfest"-liknande tivoliattraktioner. Nej, vi pratar en stor rollercoaster med loopingar etc. Vi hade mycket roligt under cirka en timmes tid innan vi skulle möta tjejerna utanför. Eftersom våra mobiltelefoner inte fungerade hade vi enorma problem att få ihop logistiken. Jag antar att det var ungefär så man levde på den tid när det inte var obligatoriskt med mobiltelefon från 8 års ålder. Man var hela tiden tvungen att bestämma mötesplatser och flexibiliteten gick helt förlorad.

Det fanns många våningar

Jag, Camilla och Barbara åkte sedan vidare till en stor moské. Det var en ganska häftig byggnad men den var ganska nybyggd så halva tjusningen gick förlorad. Jag fick skyla min halvnakna kropp med någon form av cape, tjejerna var dessutom tvungna att dölja håret.

I Malaysia väcker två fruar ingen särskild uppsyn

Det var väldigt många utbytesstudenter i KL i helgen och praktiskt taget alla skulle till Zouk på lördagskvällen. Zouk är Singapores statusklubb numero uno och de har expanderat konceptet till KL. Några punkter från lördagskvällen:

Recession?.......Alla större gäng eller killar som vill showa off lite beställer in några helrör. Detta är så pass mainstream att det finns promotion deals och reklam överallt. Har man en fräsch bil och ska gå ut ställer man den med fördel på klubbens parkering framför ingången. I Singapore har jag sett Lambos, Ferraris, Porschar etc stående utanför Zouk. I Malaysia fanns det en del fräscha bilar så som snuskigt dyra Mercedesar och dylikt. På Platinom bar och kök i Örnsköldsvik kunde man ibland få se en dekaltrimmad Volvo 740 med 18" fälgar.

Same same but different.........Det var exakt likadant att vara på Zouk i Kuala Lumpur på lördagen som att vara på valfri klubb i Singapore där utbytesstudenterna är. Det finns en facebook-grupp som styr i princip hela skocken av utbytesstudenter, något som har både för- och nackdelar. De små skillnaderna som fanns bestod i att man fick röka på klubben och att det var aningen billigare.

Flu-awareness........När vi skulle gå in så screenades allas kroppstemperatur genom att vakterna sköt med en laserpistol-liknande termometer i pannan på alla som skulle in. Efter att man var konstaterat influensafri fick man ett klistermärke där det stod att man var frisk.

Service........Efter att man uträttat sina behov på toaletten så var det en kille som hade som jobb att: Sätta på vatten i kranen, stänga av vattnet samt att dela ut pappershandukar. Jag blev imponerad av hans servicekänsla och diskretion men faktum kvarstår, det skulle mycket väl kunna vara det tråkigaste jobbet i världshistorien.

Söndag:
Tyvärr hade vi alldeles för lite vatten på rummet på lördagsnatten vilket resulterade i en bakfylla av bibliska mått. I Singapore är jag van vid att dricka ca 5 liter vatten om dagen vilket resulterar i att man 1) nästan aldrig blir bakfull när man druckit alkohol, 2) måste gå på toa jämt vilket inte är ett stort problem eftersom det finns överdrivet stora och städade toaletter överallt.

Efter frukost och utcheckning åkte vi till en busstation för att se om någon ville ta oss tillbaka till civilisationen igen. Det ville dom absolut, men inte förrän 3 timmar senare och 70 ringgit (140 kronor). Efter en seg väntan satte vi oss på den förmodligen bästa bussresan i hela mitt liv. Det var en dubbeldäckarbuss med 18 säten med det modesta namnet First Class Executive Coach eller något. Sätena var sanslöst bra och liknade inget jag sett tidigare. Skärmar med tv-spel och massvis med piratkopierade filmer. Elektriskt justerbara gigantiska säten med massagefunktion. Det var bussresan från himlen när jag behövde det som bäst.


Väl framme i Singapore var vi utsvultna och trötta. Det resulterade i att vi åkte iväg till Carl's Junior, en amerikansk hamburgerkedja med många outlets i Singapore. Normalt sett skyr jag västerländsk mat i Singapore eftersom det finns så många bättre alternativ och att den oftast inte är god. Denna kväll kändes det ändå helt rätt att bryta av med en rejäl amerikansk burgare. Jag beställde en Double Bacon Guacamole Burger utan att tänka så mycket på vad det var. När den kom in var det den största hamburgare jag sett och efter mycket human willpower kunde jag sätta i mig hela.

Detta fick markera slutet på en mycket rolig, händelserik och ganska dyr helg i Kuala Lumpur.

Vad tyckte jag om KL?
När man som boende i Singapore kommer till KL är det första som slår en hur smutsigt och dåligt organiserat allt är. Till exempel finns det monorails men med flera olika operatörer och lika många biljetter. Taxibilarna kör inte längre på taxameter utan vill oftast ha ockerpriser för även de kortaste turerna. Det går inte längre att dricka kranvattnet etc, etc.

Kuala Lumpur som stad är ganska fattig på sevärdheter. Det är Petronas Tower som är det stora dragplåstret, vilket i och för sig kan vara bland de häftigaste byggnaderna i världen. Staden är lite för liten och lite för ny för att ha någon inneboende charm och det är svårt att gå runt på gatorna eftersom det oftast inte finns tillräckligt med trottoarer/övergångsställen. Det duger bra för en weekendtrip men jag tycker inte att staden är så pass intressant att man behöver stanna längre än så.