På söndagskvällen, 28 mars, åkte jag ut till Changi i ganska god tid innan för att gardera mig mot eventuella händelser och i viss mån för att jag inte hade något annat att göra hemma. Flygplatsen erbjuder nämligen en hel del som inte finns i hemmet. Efter en inledande sushimiddag gick jag till apoteket för att köpa sömntabletter (ja, man får köpa receptbelagd medicin efter tullarna) och sedan satte jag mig i HD-loungen för att se lite fotboll på storbilds TV innan boarding. Jag har nog aldrig varit med om en smidigare 13 timmars-flygning men tabletterna hjälpte mig att somna så fort vi kommit upp i luften och jag vaknade någonstans över Ryssland och landade i Munchen någon timme senare.
Jag hade tre timmars väntetid i Munchen där jag fick något av en chock flera gånger om. Första chocken kom när jag insåg att alla var Europeer. Trots att Singapore kryllar av Europeiska expats och att jag nästan uteslutande umgås med Europeer så är jag van vid att i alla fall känna mig lite annorlunda än alla andra Asiater. Ganska löjligt kanske men jag tror att det är svårt att förklara för någon som inte har fått uppleva det. I Munchen däremot var jag en nobody, lika blek och färglös som alla andra. Den andra chocken kom jag när jag skulle köpa frukost (Lufthansas Rösti-frukost med korv lockade inte, tyvärr). En baguette och en vatten för 9 euro. Ska det vara så dyrt? Jag brukar äta samma sak till frukost för strax under 15 kronor i Singapore.
Så efter några timmar landade jag på Gardermoen, tog ett flygtåg intill Oslo och möttes upp av Pernille som hade tagit med en varm jacka till mig som skulle skydda mig mot den omedelbara köldchocken. Oslo bjöd på 0-gradig temperatur men i början frös jag som att det var 20 minusgrader. Jag var smått orolig inför att åka upp till den kalla Norska fjällen. Efter en dag hemma i Oslo så åkte vi till det vackra Rondane fjällen och Pernilles familjs fina fjällstuga där.
Så här vackert väder var det tyvärr inte hela tiden. De första dagarna hade vi lite molnigare, temperaturen var det dock inget fel på, strax under 0 grader hela tiden och bra före i spåren. Det var några år sedan sist jag stod på längdskidor men det gick överraskande bra måste jag säga.
Så här såg jag ut i spåren,drickandes Solo, den norska officiella påskdrycken (som Fanta fast godare).
Dagarna spenderades till stor del ute i skidspåren och kvällarna spenderade inne i stugan och allt som hör det till med goda middagar, kortspel och bokläsning. Det var otroligt avkopplande att komma bort från det Asiatiska kaoset för en stund och bara koppla av i den friska fjällluften.
Efter att ha firat påsk i Norge så anar jag att påskfirandet smäller aningen högre där än i Sverige. Till exempel är alla lediga på skärtorsdag och det är ett mindre trafikkaos på vägarna runt Oslo eftersom alla är på väg till och från sina fjällstugor. Vår påskafton inleddes med en skidtur i soligt väder upp på fjället. Efter detta så bjöds släkt in för att avgöra årets "påskeskirenn", en mycket prestigefylld skidtävling.
Jag laddar upp inför tävlingen
Peik, Pernilles pappa var tävlingsarrangör och bjöd på förfriskningar för alla tävlande.
Tävlingen gick ut på att under två varv runt stugan få så lika varvtid som möjligt samtidigt som man skulle utföra vissa aktiviteter, ovan ser ni Pernille i färd med att äta en godisbit fastknuten i en stavanordning och jag själv när jag kastar ner ölburkar med en snöboll.
Skidtävlingen var bara en del av den stora tävlingen. Den bestod även av en frågesport och en teckningslek, (typ charader) efter middagen. Tillställningen var mycket trevlig och avslutades med en prisutdelning där jag faktiskt gick och vann hela tävlingen, tätt följd av Pernille.
Fler fjällbilder
På påskdagen åkte vi tillbaka till Oslo igen eftersom mitt flyg hem skulle gå på måndagen. Den sista dagen spenderade vi på folkmuseet i syfte att bilda mig om Norges kulturella historia.
Pernille på folkmuseum
Jag fick bland annat se hur Pernille växte upp.
En Norsk stavkyrka
Efter en fantastisk påskvecka satte jag mig på planet tillbaka till Singapore igen. Det blir ganska stora kontraster att byta mellan Norsk vår och livet i den Singaporeanska 30-gradig värmen och det är en nästan surrealistisk känsla att resa emellan dessa. Resan var dock betydligt enklare och komfortablare än jag hade trott. Eftersom flygen går på kvällen så missar man inte så mycket av dagen och bara man får sova så slipper man den mesta tristessen.
Slutligen ett stort tack till Pernilles familj, jag kände mig fantastiskt väl mottagen och tack för att ni gjorde min påskvecka till den fantastiska vecka det blev!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar