Same old ladies night

Med en bakfylla av bibliska mått sitter jag och försöker sammanfatta vad som faktiskt hände igår. I linje med onsdagstraditionen här i Singapore blev det en sväng på ladies night igår. Efter en sväng förbi Dbl 0 tog vi oss vidare till Attica där en något surrealistisk scen utspelade sig. En vanlig ladies night brukar följa ett bestämt mönster. Man går ut på dbl0/supperclub/attica, dricker sig full på billig öl medan tjejerna dricker gratis, går och käkar på mcdonalds/kebab/pizza för att sedan ta en taxi hem och må dåligt hela nästa dag. Payoffen på dessa onsdagsutgångar är vanligtvis väldigt låg och ofta går man ut för att man förväntas göra det istället för att man faktiskt vill göra det. I alla fall;

Jag möter upp de övriga festdeltagarna på Attica och någon av de säger att Kevin Spacey befinner sig i lokalen. Jag, som fortfarande kan få gåshud över att se Peter Forsberg på hans egen golfbana hemma i Övik blev givetvis helt till mig och efter närmare efterforskningar visar det sig att Kevin sitter i VIP-avdelningen, tillsammans med några andra utbytesstudenter från vårt gäng. Max, som hade fått en VIP-stämpel redan får in mig genom den numera legendariska "He is a fucking friend of Kevin Spacey, man". Det visar sig att Kevin befinner sig i Singapore för att sätta upp någon shakespearpjäs och därför bestämt sig för att fira onsdagen med en liten utgång på Attica. Efter att jag skakat hand med honom sitter vi i soffan och snackar lite och dricker svindyr Dom Perignon. Man kan säga att jag omdefinerade begreppet starstruck. Under den dryga timme vi satt tillsammans kom ingenting vettigt ur min gapande mun. Jag hade enorma svårigheter att tänka klart och just där och då kändes det som att this is it, detta är det största du någonsin kommer få uppleva Anton. 

Efter Attica drog vi vidare till Living Room på Marriott Hotel, en klubb som dubblar som bordell för filipinska flickor under nattens senare timmar. Observera att vi i detta fall betyder, vårt gäng och Kevin Spacey med entourage. Någonstans i detta tappar vi Kevin, med ett löfte om att vi ska gå och se hans teater när föreställningarna börjar. Och jag som inte hade tänkt gå ut ens en gång.