Jag vill först och främst be om ursäkt till alla bloggens läsare för den minst sagt knapphändiga uppdateringen den senaste månaden. Uppdateringar har utlovats flera gånger och innan hela mitt förtroendekapital är förbrukat (jag räknar en blogg som död om den inte har uppdaterats på en månad) så slänger jag in lite uppdateringar.
Skolan slutar väldigt tidigt här i Singapore, redan 1 december hade jag min allra sista tenta och ett 6 veckor långt jullov att se fram emot. Efter en massiv övertalningskampanj övertalade jag Pernille, min nya norska flickvän att boka om sin hemresa och istället följa med en vecka till Thailand. Sagt och gjort, den 2 december, dagen efter min sista tenta satte vi oss på flyget till Phuket. Resans mål var Phi Phi Island, en ö som ligger två timmars färjefärd från Phukets hamn. Detta var första gången jag satt min fot i södra delen och Phuket-regionen trots att vi gjort flertalet familjeresor till Thailand. Eftersom pappa aldrig någon sin skulle sätta sin fot på en charterdestination, av risk för att framstå som Svenne-banan så har vi bara varit på platser med så få svenskar på som möjligt. Vad denna snobbism bottnar i vet jag inte riktigt, men södra Thailand kan vara värd en chans, tänkte jag och bokade in Phi Phi Island som resmål. Detta skulle visa sig vara en succé.
Utanför vårt hotell där vi bodde, otroligt vacker eftermiddagssol.
Otroliga miljöer runt Phi Phi-öarna. Turkost vatten och grönbeklädda klippor som reser sig lodrät upp ur havet.
"The Beach" från filmen med samma namn. Ett oerhört populärt turistmål men också en väldigt vacker vik.
Pernille på båttur
Bamboo Island med den kanske vackraste stranden av alla runtom Phi Phi.
Eftermiddagssol i Tonsai, byn där vi bodde.
Bortsett från första dagen vi kom var vädret strålande mest hela tiden. Dagarna spenderade vi med aktiviteter i ett lugnt tempo, båtturer, kajakpaddling och snorkling etc. På kvällarna njöt vi av underbart goda Seafood-måltider. Tonsai-byn är en väldigt mysig liten by med endast grusvägar där man tar sig fram genom att gå. Bilar finns inte och man går lätt genom hela byn på 10 minuter. Det mesta av Phi Phi Island förstördes under Tsunamin men av detta märktes ingenting fem år efter. Hela byn är bebyggd av restauranger, barer, Dive-shops, hotel/hostels och annat. Till skillnad från många andra ställen i Thailand finns ingen kladdig sexturism och inga go go bars eller liknande. Crowden är också betydligt yngre, Phi Phi har mer av en backpacker-vibe med små hotell och många barer än de klassiska resmålen med stora familjevänliga resorts. Svenskarna då? Jo tack, varenda bar och varenda diveshop hade svenska backpackers anställda och på restaurangerna kunde man räkna med att bordsgrannarna var svenskar.
Det fanns gott om Longtailbåtar...
Gatan utanför vårt hotell
Vi åt oproportionerligt många middagar på hotellets underbara seafood-restaurang.
En stackars hummer fick sätta livet till.
De fem dagarna vi spenderade på Phi Phi var helt underbara och det fanns ingenting som kunde ha gjort de bättre. Men allting har ett slut och sista dagen var jag tvungen att säga adjö till Pernille då hon skulle tillbaka till Singapore för att ta sitt flyg hem till Norge. Jag själv, som till skillnad från henne skulle stanna i Singapore en termin till fortsatte färden mot nya resmål och satte mig på planet till Vietnam men detta är en annan historia.
Förhållandet då? Jo, det är inte världens lättaste distansförhållande att ha men det fungerar förträffligt bra och om bara ett par veckor kommer Pernille ned för att hälsa på under vår lovvecka. Då blir det en ny resa med nya fina minnen och upplevelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar