Påsk i Norge

Så var jag hemkommen, jetlaggad, kulturchockad men i överlag mycket nöjd med min vecka i Norge.

På söndagskvällen, 28 mars, åkte jag ut till Changi i ganska god tid innan för att gardera mig mot eventuella händelser och i viss mån för att jag inte hade något annat att göra hemma. Flygplatsen erbjuder nämligen en hel del som inte finns i hemmet. Efter en inledande sushimiddag gick jag till apoteket för att köpa sömntabletter (ja, man får köpa receptbelagd medicin efter tullarna) och sedan satte jag mig i HD-loungen för att se lite fotboll på storbilds TV innan boarding. Jag har nog aldrig varit med om en smidigare 13 timmars-flygning men tabletterna hjälpte mig att somna så fort vi kommit upp i luften och jag vaknade någonstans över Ryssland och landade i Munchen någon timme senare.

Jag hade tre timmars väntetid i Munchen där jag fick något av en chock flera gånger om. Första chocken kom när jag insåg att alla var Europeer. Trots att Singapore kryllar av Europeiska expats och att jag nästan uteslutande umgås med Europeer så är jag van vid att i alla fall känna mig lite annorlunda än alla andra Asiater. Ganska löjligt kanske men jag tror att det är svårt att förklara för någon som inte har fått uppleva det. I Munchen däremot var jag en nobody, lika blek och färglös som alla andra. Den andra chocken kom jag när jag skulle köpa frukost (Lufthansas Rösti-frukost med korv lockade inte, tyvärr). En baguette och en vatten för 9 euro. Ska det vara så dyrt? Jag brukar äta samma sak till frukost för strax under 15 kronor i Singapore.  

Så efter några timmar landade jag på Gardermoen, tog ett flygtåg intill Oslo och möttes upp av Pernille som hade tagit med en varm jacka till mig som skulle skydda mig mot den omedelbara köldchocken. Oslo bjöd på 0-gradig temperatur men  i början frös jag som att det var 20 minusgrader. Jag var smått orolig inför att åka upp till den kalla Norska fjällen. Efter en dag hemma i Oslo så åkte vi till det vackra Rondane fjällen och Pernilles familjs fina fjällstuga där.

Så här vackert väder var det tyvärr inte hela tiden. De första dagarna hade vi lite molnigare, temperaturen var det dock inget fel på, strax under 0 grader hela tiden och bra före i spåren. Det var några år sedan sist jag stod på längdskidor men det gick överraskande bra måste jag säga.

Så här såg jag ut i spåren,drickandes Solo, den norska officiella påskdrycken (som Fanta fast godare).

 

                                                               Fjället på påskafton

                                                      Pernille utanför deras fina stuga

Dagarna spenderades till stor del ute i skidspåren och kvällarna spenderade inne i stugan och allt som hör det till med goda middagar, kortspel och bokläsning. Det var otroligt avkopplande att komma bort från det Asiatiska kaoset för en stund och bara koppla av i den friska fjällluften. 

Efter att ha firat påsk i Norge så anar jag att påskfirandet smäller aningen högre där än i Sverige. Till exempel är alla lediga på skärtorsdag och det är ett mindre trafikkaos på vägarna runt Oslo eftersom alla är på väg till och från sina fjällstugor. Vår påskafton inleddes med en skidtur i soligt väder upp på fjället. Efter detta så bjöds släkt in för att avgöra årets "påskeskirenn", en mycket prestigefylld skidtävling.

Jag laddar upp inför tävlingen 

Peik, Pernilles pappa var tävlingsarrangör och bjöd på förfriskningar för alla tävlande. 

Tävlingen gick ut på att under två varv runt stugan få så lika varvtid som möjligt samtidigt som man skulle utföra vissa aktiviteter, ovan ser ni Pernille i färd med att äta en godisbit fastknuten i en stavanordning och jag själv när jag kastar ner ölburkar med en snöboll. 

Skidtävlingen var bara en del av den stora tävlingen. Den bestod även av en frågesport och en teckningslek, (typ charader) efter middagen. Tillställningen var mycket trevlig och avslutades med en prisutdelning där jag faktiskt gick och vann hela tävlingen, tätt följd av Pernille.  

Fler fjällbilder

På påskdagen åkte vi tillbaka till Oslo igen eftersom mitt flyg hem skulle gå på måndagen. Den sista dagen spenderade vi på folkmuseet i syfte att bilda mig om Norges kulturella historia. 

Pernille på folkmuseum 

Jag fick bland annat se hur Pernille växte upp. 

En Norsk stavkyrka

Efter en fantastisk påskvecka satte jag mig på planet tillbaka till Singapore igen. Det blir ganska stora kontraster att byta mellan Norsk vår och livet i den Singaporeanska 30-gradig värmen och det är en nästan surrealistisk känsla att resa emellan dessa. Resan var dock betydligt enklare och komfortablare än jag hade trott. Eftersom flygen går på kvällen så missar man inte så mycket av dagen och bara man får sova så slipper man den mesta tristessen. 

Slutligen ett stort tack till Pernilles familj, jag kände mig fantastiskt väl mottagen och tack för att ni gjorde min påskvecka till den fantastiska vecka det blev! 

Update

Jag vet inte riktigt varför uppdateringarna inte har blivit av under de dryga två veckor sedan sist. Mycket beror på att jag har haft väldigt mycket att göra i skolan. På NUS fungerar det så att alla kurser är lika långa och sträcker sig över en termin. Alla kurser är dessutom ganska lika varandra i upplägg, till exempel har nästan alla midterms ungefär samtidigt i terminen, samt ett eller flera grupparbeten och en sluttenta. Det finns såklart både bra och dåliga saker med att ha ett sådant system men en uppenbar nackdel är att det är svårt att fokusera på kurserna. I Linkan läser vi aldrig mer än 3 kurser parallellt, vilket jag kan känna är gränsen för vad man kan läsa samtidigt och kunna hålla fokus i alla kurser. En annan nackdel är att arbetsbördan blir lite skevt fördelad. När det är lugnt i en kurs så är det lugnt i alla kurser och då har man nästan ingenting att göra. När grupparbeten börjar närma sig deadline i 5 kurser samtidigt blir det helt plötsligt väldigt mycket att göra. Lite i denna situation har jag hamnat i under de senaste veckorna.

Vad har då hänt sedan sist?

The trip of three generations...

Under en vecka i Mars så åkte jag, Pappa, Håkan och Farfar till Thailand för att roa oss. Motiven med att åka på grabbresa till Thailand brukar ju ofta vara lite skumma men i detta fall fanns inga konstigheter inblandat. Grunden var att Pappa och Farfar hade bokat en resa ner under en vecka, varpå jag och Håkan som praktiskt taget bor nästgårds anslöt oss. För mig passade det utmärkt. På NUS har vi en gång varje termin något som heter E-learning Week. Detta koncept går ut på att man kör all undervisning från nätet under en vecka. För samtliga utbytesstudenter betyder detta ytterligare en ledig vecka att resa på.

Teknik 2010. Två laptops och en iPhone. Farfar var iaf nöjd som via SR:s hemsida kunde streama P1 till poolen i Thailand.

Birthday...
Det dumma med att fylla år en söndag är att det inte finns något riktigt bra sätt att fira det. Fyller man år fredag eller lördag (eller onsdag eller torsdag för den delen) kan man ha en rejäl födelsedagsfest på kvällen. Fyller man år på söndag vill man gärna undvika att vara bakis hela sin födelsedag vilket gör att man inte kan ta födelsedagsfesten på lördag kväll, och sedan fira efter tolvslaget. Jag löste detta genom att fira med födelsedagsbrunch på P.S Café i Dempsey Hill.

Om jag hade haft rejält med pengar så skulle jag förmodligen äta brunch där varje söndag. Jag åt en riktigt god Steak Sandwich (underbart koncept) och en Oreo Milkshake. På bilden ovan kan ni se den underbara skapelsen, milkshaken alltså.

                                                                
                                                Sammantaget en mycket bra födelsedagsbrunch!
Next up, Oslo...
Då man varit utbytesstudent i Singapore under 8 månders tid har man gjort sin fair share av resor. Det är svårt att hitta något riktigt exotiskt som lockar. Paradisö i Malayisa/Thailand? Blir alltid lite långtråkigt.  Djungeltrekking på borneo? Känns lite gammalt. Hong Kong/Macau och festa i någon skybar och bränna pengar på casino? Redan gjort. Oslo då? Ja varför inte, tänkte jag och bokade en tur och retur resa över en veckas tid. Anledningen till att jag sätter mig på ett plan till andra sidan jorden är givetvis att jag ska hälsa på Pernille och hennes familj under en vecka. Jag förväntar mig, förutom att det blir mycket trevligt, att jag kommer att få en smärre chock av kylan. Under 8 månader i varmt klimat så har jag förmodligen anpassat mig en hel del till värmen. Jag fryser numera så fort jag har råkat ställa AC:n på 25 grader istället för 27. Om jag överlever detta så utlovar jag en uppdatering så fort jag kommer tillbaka till Singapore (6 April)!

Hushållsnära tjänster, Singapore style

Blev väckt tidigt i morse av att vår maid kom förbi och skulle städa. Vår maid, en kinesisk medelålders dam kan ett ord engelska, "hello" med vilket hon hälsar på oss när hon kommer. Instruktionerna om städning görs genom att peka och ibland har vi regelrätta ordväxlingar, där vi får prata på engelska, och hon svarar på kinesiska vilket fungerar ypperligt, trots att vi inte kan varandras språk. Hon gör ett helt fantastiskt jobb och ägnar cirka fyra timmar på att städa hela lägenheten, diska kvarvarande disk och ta en rejäl genomgång av köket. För detta betalar vi 10 dollar i timmen, cirka 50 kronor/timme, utan RUT-avdrag.

Detta kan tyckas lite tragiskt, men samtidigt är det verkligheten i Singapore. Det finns knappt en Singaporean som jobbar på en byggarbetsplats, alla är inhyrda från Bangladesh, Indien eller motsvarande. För maids ser det lite annorlunda ut, där kommer de huvudsakligen från Filippinerna, Kina eller andra fattiga länder. Alla jobb som är för skitiga för Singaporeaner tar man hit gästarbetare för. Jag kan tycka att detta är helt okej så länge man behandlar alla på ett vettigt och humant sätt. Utlänningar får komma hit och jobba till en lön som är för låg för en Singaporean men betydligt högre än i hemlandet. Tyvärr är världen inte perfekt och jag antar att många blir utnyttjade och lurade samt tvingas bo under levnadsstandarder som inte är okej ens i Asien.

 I en annan del av världen kan man läsa i tidningarna om debatten kring hushållsnära tjänster. I ärlighetens namn har jag svårt att tycka synd om Ingrid, 48 som tjänar 17 000 kronor i månaden på att städa pensionärers lägenheter.

Same old ladies night

Med en bakfylla av bibliska mått sitter jag och försöker sammanfatta vad som faktiskt hände igår. I linje med onsdagstraditionen här i Singapore blev det en sväng på ladies night igår. Efter en sväng förbi Dbl 0 tog vi oss vidare till Attica där en något surrealistisk scen utspelade sig. En vanlig ladies night brukar följa ett bestämt mönster. Man går ut på dbl0/supperclub/attica, dricker sig full på billig öl medan tjejerna dricker gratis, går och käkar på mcdonalds/kebab/pizza för att sedan ta en taxi hem och må dåligt hela nästa dag. Payoffen på dessa onsdagsutgångar är vanligtvis väldigt låg och ofta går man ut för att man förväntas göra det istället för att man faktiskt vill göra det. I alla fall;

Jag möter upp de övriga festdeltagarna på Attica och någon av de säger att Kevin Spacey befinner sig i lokalen. Jag, som fortfarande kan få gåshud över att se Peter Forsberg på hans egen golfbana hemma i Övik blev givetvis helt till mig och efter närmare efterforskningar visar det sig att Kevin sitter i VIP-avdelningen, tillsammans med några andra utbytesstudenter från vårt gäng. Max, som hade fått en VIP-stämpel redan får in mig genom den numera legendariska "He is a fucking friend of Kevin Spacey, man". Det visar sig att Kevin befinner sig i Singapore för att sätta upp någon shakespearpjäs och därför bestämt sig för att fira onsdagen med en liten utgång på Attica. Efter att jag skakat hand med honom sitter vi i soffan och snackar lite och dricker svindyr Dom Perignon. Man kan säga att jag omdefinerade begreppet starstruck. Under den dryga timme vi satt tillsammans kom ingenting vettigt ur min gapande mun. Jag hade enorma svårigheter att tänka klart och just där och då kändes det som att this is it, detta är det största du någonsin kommer få uppleva Anton. 

Efter Attica drog vi vidare till Living Room på Marriott Hotel, en klubb som dubblar som bordell för filipinska flickor under nattens senare timmar. Observera att vi i detta fall betyder, vårt gäng och Kevin Spacey med entourage. Någonstans i detta tappar vi Kevin, med ett löfte om att vi ska gå och se hans teater när föreställningarna börjar. Och jag som inte hade tänkt gå ut ens en gång. 

Reflektion: Skoluniform

I gammal brittisk anda så tillämpas skoluniform i Singapore. Denna, något förlegade klädsel, bärs av alla skolbarn upp till och med motsvarande gymnasienivå. Standard skoluniform består av en kortärmad vit skjorta och slacks för killar (alltid några storlekar för stora), och för tjejer gäller oftast någon kjol och blus typ. Skolklasserna ser därför oerhört prydliga och duktiga ut när man ser de runt om i Singapore.

Detta krav på skoluniform upp till universitetsnivå har lett till att studenterna gjort en ganska remarkabel helomvändning på universitet. Här är standard skoluniform shorts, en ful t-shirt och flip flops, oavsett om man läser på business school eller engineering/science. Klädkombinationerna som man kan se på NUS är ofta till och med värre än de man kan se i B-huset hemma i Linkan. Denna protest mot år av skoluniformsförtryck före universitetet tillämpas av så gott som alla, give or take några få som går i snygga kläder jämt. I Linkan går de flesta (I)-studenter klädda i något som ligger i spannet casual-smart casual, oavsett vad man ska göra i skolan. 

På NUS finns det egentligen bara ett tillfälle när studenterna tar på sig något vettigt, nämligen när det vankas presentation. Just denna vecka verkar det vara extremt många presentationer. Detta märker man när ens klasskompisar har bytt ut den urtvättade t-shirten mot vit skjorta, surfshortsen mot kostymbyxor och flip flopsen mot blankputsade finskor. Och den enda effekten det får är en kvarliggande känsla av obekvämhet, både hos bäraren och betraktaren. 

Recess week i Thailand

Som läsare av bloggen redan vet hade jag storfrämmande över recess week. Pernille hade satt sig på ett flyg från ett kallt och vintrigt Köpenhamn för att hälsa på mig under 10 dagar. Efter en tisdagskväll och onsdag i Singapore flög vi till Thailand på torsdagen för att sola och bada och allt annat man gör i Thailand. 

Phi Phi island åkte vi INTE till eftersom vi varit där redan men vi bytte färja där för vidare färd mot Koh Lanta.

Koh Lanta

Vi spelade en hel del "Casino" vilket var det officiella kortspelet under resan. Från början var jag något av en novis men efter hand blev jag bättre och bättre och stundtals dominerade jag spelet.

Vi åkte på en kajaktur där vi paddlade bland kalkstensgrottorna.

Koh Lanta är en ganska platt ö med bra vägar (med Thailandsmått). Det är därför lätt och bra att hyra moppe för att ta sig runt, något som vi gjorde vid flera tillfällen.

Vi åkte bland annat upp till en viewpoint, med nice utsikt över hela Koh Lanta. På alla hjärtans dag hade vi tänkt ta en liten roadtrip till södra änden av ön för att äta på en restaurang som var rekommenderad i Lonely Planet. Efter en ganska lång körning tog den asfalterade vägen slut och ersattes av partier med grus/sand-väg. Den moppe vi hade hyrt var inte riktigt byggd för terrängen och efter att vi fortsatt en ganska lång bit in på vägen i kolmörker kom vi till en lång backe där moppen slutligen sade ifrån. Snopen tvingades jag att leda moppen en bit nedför backen där vi fick vända om.

Vi tvingades att stanna och tanka, något som görs längs vägen där bensinen säljs flaskvis i spritflaskor. 

Bilden av misslyckandet. Tack Lonely Planet för ett bra restaurangtips. 

Till slut fann vi en bra restaurang där vi satte oss. I sedvanlig ordning körde Thailändarna eldshow nere på stranden. 

Att ta sig runt i södra Thailand är enkelt, billigt och framför allt väldigt härligt eftersom man kan åka båt överallt. Resdagarna behöver därför inte kännas som bortkastade dagar eftersom man får njuta av södra Thailands otroligt häftiga skärgård samtidigt som man kan bättra på sin egen solbränna. Efter 4 dagar på Koh Lanta åkte vi till Railay beach i Krabi.

Vackra Railay beach.

På kajaktur runt Railay. Alla klippor och öar runt om Railay ser ut som på bilderna. På grund av kalkstensklipporna är Railay ett av de bästa ställen i världen för klättring. Något som även vi provade på under en eftermiddag. 

Jag i full färd med att besegra berget. 

Pernille diskuterar taktik med vår klättringsinstruktör.

Pernille på väg till toppen. Som ni ser var det inga dåliga klippor vi klättrade uppför.

Det var otroligt kul att klättra och betydligt lättare än vad jag hade trott. När vi kom fram till den första väggen trodde jag att det var ett skämt. Vi hade ändå signat upp för en beginners course och jag trodde att man skulle börja med någon mindre sten att övningsklättra upp för. Efterhand visade det sig inte vara så svårt som det verkade, jag undvek i möjligaste mån att titta ner och försökte klättra upp så snabbt som möjligt för att undvika höjdskräcken.

Longtailbåttur runt öarna utanför Railay. 

På väg hem på båten.

I egenskap av reseledare var jag bland annat ansvarig för att alla transporter skulle flyta på smidigt. Jag höll därför på att göra bort mig rejält när vi skulle ta färjan hem från Railay till Phuket för att ta vårt flyg som gick med ganska liten marginal. Färjan skulle enligt biljetten åka kvart över 3 och vi skulle befinna oss utanför ett hotell klockan 3 för att ta en mindre båt ut till färjan. Punktliga som vi var infann vi oss exakt klockan 3 utanför hotellet och möttes då av ett "boat left alreddi, sorry". Med en puls som närmade sig 200-strecket och den kalla känslan av svett som rinner ut ur porerna försökte jag förklara för tjejen som jobbade att vi absolut inte kunde missa båten och att de fick lösa det eftersom vi inte hade gjort något fel. Som tur var ringde hon färjan så att den väntade in oss och vi kunde utan större problem ta oss tillbaka till Singapore igen. En sista dag i Singapore fick runda av vår fantastiska gemensamma semester. 

Recess week/chinese new year

Tiden har gått vansinnigt fort sedan jag började skolan igen för ungefär en månad sedan i Singapore. Kurserna börjar nu komma igång på allvar och alla midterms ligger och lurar runt hörnet. Recess week, den gudomliga lovvecka som finns varje termin är redan nästa vecka. Tråkigt nog ligger denna under Chinese New Year, som är Singapores överlägset största högtid på året. Under nyåret är det väldigt många som passar på att åka iväg för att semestra. Detta reflekterar sig inte minst i flygbiljetterna som är minst dubbelt så dyra som i vanliga fall till nästan alla destinationer.

Mitt schema i skolan är ganska, för att inte säga väldigt, lugnt. Jag har nästan bara klasser måndagar och tisdagar samt en lektion varannan onsdag. Därmed inte sagt att skolan är slapp, jag har hittills haft väldigt många olika assignments att göra vilket kan vara väldigt tidskrävande. Mitt slappa schema innebär dock i slutändan att jag nästan aldrig har något problem att avsluta skolveckan på tisdag vilket jag tänkte göra idag.

Om mindre än två timmar åker jag ut till Changi för att hämta Pernille, som kommer och hälsar på. Vi kommer att vara i Singapore fram till torsdag då vi åker till Thailand för en veckas semester. Vi flyger till Phuket och åker sedan vidare till Koh Lanta i några dagar för att sedan åka till Railay Beach.

Uppdateringarna kommer vara sparsamma under tiden men bloggredaktionen lovar att njuta!