Mitt jullov - Sista delen, Thailand

Efter att ha varit i Vietnam i strax över en vecka flög vi till Thailand för att avsluta vår semester. Då vi varit i Bangkok många gånger tidigare stannade vi bara två nätter (en heldag) vilket kändes ganska lagom. 

När man reser med två systrar blir det oundvikligt en hel del shopping, så även i Bangkok. Efter en kompromiss mellan främst Julia och övriga familjen begränsades shoppingen till förmiddagen. 

Shoppinggalen Julia utanför MBK, ett av Bangkoks många shoppingcenter

Det är svårt att kalla Bangkok vackert men det har ändå en speciell charm med floden som rinner igenom staden. Byggnaderna är ganska tråkiga och gråa, trafiken är stökig och gatorna är smutsiga. Ändå har staden en själ, något som jag ibland kan sakna i sterila (men ack så komfortabla) Singapore. Vår eftermiddag i Bangkok spenderades på en longtail-båt på tour genom Bangkoks häftiga flodsystem. 

Vi hamnade av slump/misstag på en snake farm längs floden vilket kändes som en riktigt stor turistfälla. Det var ett ganska sorgligt ställe med en massa djur instängda i små burar. Den enda behållningen var en ganska häftig ormshow. 

Bangkok by the river

Det kanske häftigaste med Bangkokvistelsen var när vi åkte upp roof top baren Vertigo. Ett tak som var helt omgjort till en bar på toppen av en ganska small, hög hotellbyggnad. Efter att ha varit på en del häftiga skybarer/roof top bars runt om i Asien försökte jag spela oberörd inför familjen, som givetvis var helt lyriska. Denna bar var dock bland det häftigaste jag någonsin varit på, baren/restaurangen tog upp nästan exakt hela taket och känslan av höjd blev ganska påtaglig när man var nära kanten. Dessutom var byggnaden så pass smal att man kunde känna en viss sjösjuka på grund av att hela byggnaden gungade svagt. Jag tog tyvärr inte med kameran men jag bjuder på en internetbild av hur  det såg ut. 

 

Efter två nätter i Bangkok åkte vi tidigt på morgonen ut till Pattaya, ett ställe ute vid kusten, inte så långt ifrån Bangkok med bil. Pattaya som sådan är väl, e..hum, aningen shabby men vi bodde på en väldigt bra resort en bit utanför där vi tidigare varit. 

Poolen där en oproportionerligt stor del av tiden spenderades.

Dagarna i Pattaya bestod mest av häng på stranden, badande, äta god mat och sådant som man gör i Thailand. Jag och Cecilia passade även på att dyka en dag vilket var kul. Vattnet i den här delen av Thailand är inte lika klart som i andra delar men jag blev ändå väldigt positivt överraskad av själva dykningen. Sikten var bra och vi såg en hel del häftiga koraller och fiskar även om det kanske inte är helt jämförbart med dykningen i södra Thailand. 

Cilla och farsan vid poolen

Efter några härliga dagar i Thailand var således dags för de att åka tillbaka till Sverige och för mig att åka tillbaka till Singapore och börja mitt vanliga liv igen. Jullovet och de resor jag gjorde innebar att jag i princip fick 6 veckor av slappande vilket var väldigt avkopplande men också smått uttråkande efter ett tag. Jag hade absolut inget emot att börja plugga igen efter denna långsemester. 

Ett fenomen som jag observerade var att jag kanske har blivit bortskämd med alla fantastiska resmöjligheter när man bor i Singapore. När Pappa sa, och det sa han ofta, att vi skulle fundera på hur bra vi hade det just i denna stund så tänkte jag mest på att jag kan göra detta när som helst och att det kanske inte var något jättespeciellt för mig. Detta kommer man förmodligen ångra när man sitter hemma i Sverige om ett tag och tänker tillbaka på den underbara tid man haft och de fantastiska resor man gjort. 

Mitt jullov - Vietnam del 2

En fantastisk feature med att plugga i Singapore är att man har ganska mycket ledigt. Till exempel har vi en lovvecka per termin samt ett nästan 6 veckors långt jullov. Att dessutom resmöjligheterna är som de är gör inte saken sämre. Efter att ha kommit tillbaka från Phi Phi - Vietnam - Boracay firade jag julen hemma hos Håkan med familj i Singapore (se tidigare inlägg). Den 27:e december satte jag mig återigen på ett plan till Vietnam för att träffa familjen, som reste ner efter jul för att träffa sin förlorade son och ha några veckors semester.

En liten reflektion i sammanhanget var att jag flög till Vietnam med Lion Air, vilket som på förhand såg ut att kunna bli en av de sista flygningarna jag skulle göra. Lion Air är ett Indonesiskt lågprisflyg som inte får flyga inom EU på grund av att de inte lever upp till EU:s flygsäkerhetskrav. Därför blev jag oerhört positivt överraskad när jag satte mig på det splitternya planet och blev betjänad av mycket trevliga indonesiska flygvärdinnor, jag blev till och med "uppgraderad" till en av platserna vid nödutgången där jag kunde njuta av extra benutrymme. Min poäng med att berätta detta var alltså att man inte ska döma hunden efter håren, och att min Lion Air-upplevelse var flera gånger bättre än de flesta SAS-flygningar jag gjort under åren. 

Efter ett kärt återseende med familjen på flygplatsen så åkte vi till Vung Tau, ett semesterställe en bit utanför Saigon. Av ganska förståeliga skäl så var vi de enda svenskar som hittat dit, förmodligen de första svenskarna någonsin förutom Håkan som hade varit där innan med sin familj och därför rekommendera att vi skulle åka dit. Pappa, som aldrig någon skulle åka på charterresa med risk för att verka svennig nappade givetvis direkt. 

Vung Tau harbourfront

"Ska de vara så bleka?" var en av de frågor jag ställde mig när jag såg min familj. Jag hade glömt att Sverige var ett köldbitet land i norden där man får vara glad om man kommer upp i ett par soltimmar i november. Att bli brun var därför föga förvånande något av huvudmålet för mina systrar denna resa. Dagarna i Vung Tau spenderades därför till stor del på hotellets solstolar i liggande ställning. Jag tror aldrig att jag har läst fler böcker under kortare tid än jag gjorde de första tre dagarna i Vung Tau.

Twisted Sisters

Även nyårsaftonen spenderades i Vung Tau. I desperat jakt efter något lite mer västerländskt ställe att fira detta så hamnade vi till slut på ett "New Years countdown party" på ett hotell i Vung Tau. Efter middag på vårt eget hotell åkte vi dit i hopp om att få uppleva ungefär den stämning som kan tänkas råda på Times Square samma afton i en annan del av världen. Förväntningarna var kanske orimligt högt ställda men till vår stora besvikelse fanns inga fyrverkerier överhuvudtaget. Istället fick vi se fyrverkerierna smälla av på en storbildsskärm efter en ganska misslyckad nedräkning (min nya HTC Hero visade google-syncat tiden till 11.58). Det mest positiva som kom ut ur partyt var att det var free flow på champagne (rysk). 

Efter att ha varit i Vung Tau strax under en vecka styrde vi färden mot Saigon, en stad jag mer och mer kommit att gilla under mina besök där. 

Julia under ett försök att korsa gatan

Gammal svensk propaganda-affisch på Krigsmuseet. 

Det är svårt att beskriva Saigon för någon som aldrig varit där men det kan beskrivas som ett mer eller mindre organiserat kaos. Smutsigt, stökigt, mopeder överallt, människor överallt men framför allt väldigt charmigt. Detta är så långt ifrån Singapores löjligt organiserade trafik och rena gator som man kan komma vilket är på ett sätt ganska befriande. Detta var min tredje gång i staden och jag har kommit att gilla den mer och mer för varje gång. Det finns kanske inte jättemycket saker att se i Saigon men en av höjdpunkterna är att bara gå runt i staden och uppleva det stillsamma lugnet som infinner sig i en stad full av kaos. 

En av höjdpunkterna av hela Vietnam-vistelsen var när vi åkte ut till Trucs systers restaurang en bit utanför Saigon. En otroligt fin och mysig restaurang belägen mitt i en väldigt vacker park. Maten var bland det bästa jag ätit i Vietnam och således också bland det bästa jag ätit i Asien.

Familjen + Trucs systerson som var vår chaufför/guide under dagen.

Efter några dagar i Saigon lämnade vi Vietnam och åkte till Bangkok. Mer om detta i ett senare blogginlägg. 

New Life

Vad fort tiden går, tre veckor avklarade i skolan utan en enda blogguppdatering om det från min sida. Vad har då hänt sedan sist:

New location.... Förra terminen spenderades till större del i studentboendet Commonwealth. Inte för att det var något fel på det men när min trogne gamle rumskamrat Kristoffer hade åkt hem insåg jag att tiden var mogen för mig att söka mig mot nya vidder. Tanken var först att jag tillsammans med mina Linköpingskompisar Anton och Magnus skulle hitta en egen lite billigare lägenhet att bo i. Efter ett febrilt sökande inser vi snabbt att det finns ingen som vill hyra ut en billig lägenhet i 4 månader i Singapore. Som av en slump stöter då Magnus på ett gäng handelsstudenter som var ungefär lika desperata som vi i bostadsjakten. Vi slog därför följe och efter mycket om och men hittade vi en trevlig lägenhet i ett bra läge. Just nu bor vi alltså sex stycken personer i en lägenhet med tre sovrum. Det är inte världens rymligaste boende men det är väldigt fräscht och vi har även en stor pool och ett gym i bottenvåningen. Bildextra utlovas i ett senare skede.

New school... Ja, egentligen inte en ny skola utan en ny fakultet. Från att ha harvat runt på Engineering-fakulteten hela förra terminen går jag numera på NUS Business School. NUS har en regel som säger att man som utbytesstudent bara får läsa en termin på Business, därför har jag koncentrerat alla mina Business-kurser till denna termin. NUS gillar att ofta framhärda sin position som ett ledande universitet i Asien och således även göra anspråk på titeln som en av topp 50 skolor i världen. När jag gick på Engineering-fakulteten såg jag i ärlighetens namn inte mycket av detta. De flesta kurser var ganska mediokra och jag tyckte inte att någon av kurserna eller någon av professorerna vara bättre än motsvarande hemma i Linkan.

På Business School är det helt tvärtom. I mina tre finanskurser, som jag tycker är bland det bättre jag läst någonsin är samtliga föreläsare kvinnor. Kvinnliga föreläsare i Linköping lyser ofta med sin frånvaro och om de väl finns där känns de tyvärr ofta valda på en jämställdhetspolicy-basis snarare än att de är de bästa föreläsarna i ämnet på institutionen. På NUS är detta helt annorlunda. Av de tre kvinnliga föreläsarna jag har i mina finanskurser har samtliga en PhD från ett amerikanskt toppuniversitet och alla är mycket seriösa och skärpta. I min Financial Markets föreläsning börjar alltid föreläsaren med ett läxförhör där hon väljer en slumpvis vald person från klasslistan och ställer en svår fråga. Oavsett om den stackare som får frågan levererar ett vettigt svar (oftast inte eftersom frågan oftast är orimligt svår/krånglig/detaljerad) så sågar hon personen längs med fotknölarna. Det positiva i detta är att den som någon gång blivit utskälld av en 35-årig asiatisk kvinna i Power dress gör sin hemläxa till nästa gång.

New friends....Av någon outgrundlig anledning så är vi Linköpingsstudenter nästan de enda utbytesstudenter som är här ett helt år. Nästan alla andra är här endast en termin och således har de flesta av mina gamla kompisar, inklusive min flickvän åkt hem från Singapore. Av någon anledning kändes det lättare att hitta kompisar förra terminen än denna. Jag har i och för sig demonstrativt tackat nej till alla former av "nya studenter"-aktiviteter så som förfestande på bron vid Clarke Quay, festresor till Bintan (ö strax söder om Singapore) och dylikt. Jag har ingen lust att göra alla dessa aktiviteter en gång till. Ett halvårs vistelse i Singapore har gjort mig till någon form av självutnämnd nestor här. Jag hittar numera överallt, slänger mig med singlishtermer som "can", "lah" och "alreddi" (already) och till och med Anton har vid ett tillfälle sagt att om jag inte var vit skulle han missta mig för en local.

Med dessa ord avslutar jag min statusuppdatering och vill också passa på att utlova fler blogginlägg under februari.

Mitt jullov - Boracay, Filippinerna

Varför hör man aldrig talas om svenskar som reser till Filippinerna? Den mesta man hör om Filippinerna via medierna är olika katastrofer, inbördeskrig och massakrer. I höstas var det tyfonen Ketsana som dödade nästan 500 människor, några veckor innan vi skulle åka rapporterades det om en stor massaker i den närmast laglösa Mindanao-provinsen i södra delen av landet och nu senast var det en massevakuering av 50 000 människor för att en vulkan höll på att få ett utbrott.

Detta är inget som sprider någon större reselust i Sverige men faktum är att Filippinerna är ett väldigt turistvänligt land att resa i. Nästan alla, såväl gamla som unga talar engelska och alla skyltar/menyer/officiella texter är på engelska. Filippinerna själva är ett otroligt trevligt och vänligt folk, helt i klass med Thailand eller motsvarande. Det finns även väldigt bra inrikesflyg till de flesta destinationer och Filippinerna kryllar av olika semesterorter. Trots detta hittar nästan inga svenskar hit.

Jag, Anton och Magnus landade på Manilas flygplats för att sedan ta ett inrikesflyg till Kalibo, den närmaste stora staden till Boracay, den ö som var vårt resmål. Efter ett par dagar anslöt Kristoffer och Emil, två killar från KTH som tidigare har figurerat i bloggen.

 I <3 San Miguel

Det kanske inte duger som argument för att boka en resa till Filippinerna på stört men faktum är att den lokala ölen, San Miguel, är extremt billig. För 6-7 kronor får man en öl på en restaurang.

Det mesta av Boracay kretsar kring White Beach, en lång, otroligt fin sandstrand som går längs nästan hela västsidan av ön. Redan dag 2 passade jag, Anton och Magnus på att ta ett PADI Open Water dykcert. Att dyka visade sig vara otroligt häftigt och inte alls särskilt svårt. Vi gjorde flera dyk kring Boracay som hade några väldigt bra divespots. Även om vi inte fick se några hajar eller sköldpaddor eller liknande så fick vi se otroligt många häftiga fiskar och vackra koraller.

Jag och Magnus tog en tur upp i bergen, där vi bland annat fick se en gigantisk fladdermus som var inspärrad på ett väldigt trött "zoo".

Rejäl fladdermus

Vacker utsikt över Boracay från dess högsta punkt uppe på ett berg.

Vacker solnedgång på öns nordsida

En eftermiddag hyrde vi en Paraw, en typ av extremt enkel katamaran, och seglade ut för att se solnedgången.

När man reser fem stycken killar är det lätt hänt att det slinker ner en och annan kall San Miguel. Trots den billiga ölen var inte Boracay något riktigt partyställe ändå. Vi var ute ganska länge några kvällar men det ville aldrig riktigt tända till. Anledningen tror jag är att det är ganska få unga västerlänningar i Boracay. Om man reser i Thailand ser man svenska backpackergäng överallt. Boracay dominerades av sydkoreaner och inhemska turister. Man såg extremt få västerlänningar och de man såg var främst äldre par. Detta är både positivt och negativt, det är ganska skönt att slippa alla svenskgäng och göra något annorlunda men tyvärr blir de flesta aktiviteter ganska anpassade efter den äldre publiken.

Om man ska göra en jämförelse mellan Boracay och valfri turistort i Thailand så tycker jag personligen att Thailand är snäppet vassare. Stränderna är ungefär lika bra och priserna är ungefär samma. Dock är maten på Filippinerna ingen höjdare jämfört med den Thailändska. Förutom en och annan bra grillad blue marlin så väljer jag den Thailändska maten alla dagar i veckan. Däremot kan jag absolut rekommendera Boracay som turistort, ön har allt som man behöver för sin solsemester.

Mitt jullov - Vietnam del 1

Efter den underbara veckan på Phi Phi Island åkte jag till Saigon, Vietnam för att möta upp mina trogna resekamrater Anton och Magnus. Jag spenderade endast två nätter i Vietnam, då färden skulle gå mot Filippinerna ganska snart efter min ankomst.

Backpacker-kvarteren i Saigon

Trafiken är absolut kaotisk i Saigon, det fullständigt kryllar av mopeder.

Om man måste fort fram går det alltid att ta trottoaren.

Vietnam är ett otroligt intressant land och väldigt bra att turista i. Billigt, extremt god mat och mycket att se, särskilt för den som är intresserad av Vietnams krigshistoria. Vi passade på att åka ut till Cu Chi tunnels, ett område norr om Saigon där Vietcong-krigarna gömde sig i gigantiska tunnelsystem under jord. Anton och Magnus hade redan sett krigsmuseet så vi passade på att besöka det gamla presidentpalatset, reunification palace.

Ingång till en av tunnlarna. Inget för feta västerlänningar direkt.

Hemska fällor som gillrades av Vietcongsoldaterna

Reunification palace

Taket på  Reunification palace

Ben Tanh Market, en gigantisk marknad där allt mellan himmel och jord säljs.

Eftersom jag redan varit i Saigon hade jag redan sett de bästa turistmålen och således fick jag inte se något nytt under vår korta vistelse där. Jag tycker ändå att Saigon är en rolig, spännande och galen stad och jag hade en väldigt bra tid där. Efter två dagar lämnade vi landet för att flyga till Filippinerna, men jag skulle snart få anledning att återkomma, mer om detta i ett senare inlägg.

Mitt jullov - Phi Phi Island

Jag vill först och främst be om ursäkt till alla bloggens läsare för den minst sagt knapphändiga uppdateringen den senaste månaden. Uppdateringar har utlovats flera gånger och innan hela mitt förtroendekapital är förbrukat (jag räknar en blogg som död om den inte har uppdaterats på en månad) så slänger jag in lite uppdateringar.

Skolan slutar väldigt tidigt här i Singapore, redan 1 december hade jag min allra sista tenta och ett 6 veckor långt jullov att se fram emot. Efter en massiv övertalningskampanj övertalade jag Pernille, min nya norska flickvän att boka om sin hemresa och istället följa med en vecka till Thailand. Sagt och gjort, den 2 december, dagen efter min sista tenta satte vi oss på flyget till Phuket. Resans mål var Phi Phi Island, en ö som ligger två timmars färjefärd från Phukets hamn. Detta var första gången jag satt min fot i södra delen och Phuket-regionen trots att vi gjort flertalet familjeresor till Thailand. Eftersom pappa aldrig någon sin skulle sätta sin fot på en charterdestination, av risk för att framstå som Svenne-banan så har vi bara varit på platser med så få svenskar på som möjligt. Vad denna snobbism bottnar i vet jag inte riktigt, men södra Thailand kan vara värd en chans, tänkte jag och bokade in Phi Phi Island som resmål. Detta skulle visa sig vara en succé.

Utanför vårt hotell där vi bodde, otroligt vacker eftermiddagssol.

Otroliga miljöer runt Phi Phi-öarna. Turkost vatten och grönbeklädda klippor som reser sig lodrät upp ur havet.

"The Beach" från filmen med samma namn. Ett oerhört populärt turistmål men också en väldigt vacker vik.

Pernille på båttur

Bamboo Island med den kanske vackraste stranden av alla runtom Phi Phi.

Eftermiddagssol i Tonsai, byn där vi bodde.

Bortsett från första dagen vi kom var vädret strålande mest hela tiden. Dagarna spenderade vi med aktiviteter i ett lugnt tempo, båtturer, kajakpaddling och snorkling etc. På kvällarna njöt vi av underbart goda Seafood-måltider. Tonsai-byn är en väldigt mysig liten by med endast grusvägar där man tar sig fram genom att gå. Bilar finns inte och man går lätt genom hela byn på 10 minuter. Det mesta av Phi Phi Island förstördes under Tsunamin men av detta märktes ingenting fem år efter. Hela byn är bebyggd av restauranger, barer, Dive-shops, hotel/hostels och annat. Till skillnad från många andra ställen i Thailand finns ingen kladdig sexturism och inga go go bars eller liknande. Crowden är också betydligt yngre, Phi Phi har mer av en backpacker-vibe med små hotell och många barer än de klassiska resmålen med stora familjevänliga resorts. Svenskarna då? Jo tack, varenda bar och varenda diveshop hade svenska backpackers anställda och på restaurangerna kunde man räkna med att bordsgrannarna var svenskar.

Det fanns gott om Longtailbåtar...

Gatan utanför vårt hotell

Vi åt oproportionerligt många middagar på hotellets underbara seafood-restaurang.

En stackars hummer fick sätta livet till.

De fem dagarna vi spenderade på Phi Phi var helt underbara och det fanns ingenting som kunde ha gjort de bättre. Men allting har ett slut och sista dagen var jag tvungen att säga adjö till Pernille då hon skulle tillbaka till Singapore för att ta sitt flyg hem till Norge. Jag själv, som till skillnad från henne skulle stanna i Singapore en termin till fortsatte färden mot nya resmål och satte mig på planet till Vietnam men detta är en annan historia.

Förhållandet då? Jo, det är inte världens lättaste distansförhållande att ha men det fungerar förträffligt bra och om bara ett par veckor kommer Pernille ned för att hälsa på under vår lovvecka. Då blir det en ny resa med nya fina minnen och upplevelser.